Christoffer Hiding
• 35 år, marknadssamordnare och långdistanslöpare
1. Den frågan ställer du till en man med särskilt dåligt långtidsminne. Men jag var nog en tämligen harmlös pojke som gjorde mitt bästa och gillade skolan. Jag kan sakna känslan av att hela tiden fylla på med ny kunskap och lära mig nya saker. Förhoppningsvis minns mina klasskamrater mig som en god kamrat.
För mig är det sjukt nog bekvämare att jogga en mara än att gå en. Jag blir så stel i höfterna av att gå. Visst har man belönat sig själv med en och annan Salted Caramel av Häagen-Dasz efter lyckade intervall- eller långpass. Jag är en man som älskar glass. Men att gå en mara, då hade det krävts mer, kanske en bättre påse löst och en god middag också.
3. Självfallet – men jag liksom många andra har vant mig så med alla larmrapporter att jag har svårt att ta in det alarmerande läget. Hela mänskligheten är som en kräfta som långsamt kokar ihjäl. Jag vet att vi kan göra något åt det. Men det är så komplext och det kanske kommer innebära stora uppoffringar och även begränsningar av vår frihet. Vem är villig att gå den vägen? Jag är dock teknikoptimist och hoppas att mänskligheten tar sig samman och löser miljöfrågan genom AI och accelererade teknisk utveckling.
• 1. Ja, jösses så skönt med skola igen, komma in i rutiner! Hmm, hur jag var i skolan, jag var nog tre helt olika personer från att jag gick i lågstadiet/mellanstadiet, högstadiet och i gymnasiet. Första delen av skolan tyckte jag var trist, mycket utanförskap och mobbing. Jag själv var inte den som var mest utsatt men nära till mig var. Men att se sig själv utifrån som barn känns nästan omöjligt då man inte hade den förmågan själv då. Jag skulle nog säga att jag var ett energiskt barn (liksom jag är idag) med mycket känslor, både upp och ner.
När är nästa? Haha, vad gör man inte för en glass! Äsch med trevligt sällskap skulle jag lätt kunna gå ett maraton, dock inte springa för det hade jag inte överlevt.
3. Jag är väldigt orolig för klimatet, något jag tänker på varje dag. Skrämmande hur egoistiska och dumma vi människor är. Vi kommer vara det enda ”djuret” någonsin som tar död på oss själva. Så dåliga ursäkter som ”vi i Sverige är så bra redan om man jämför med andra”, ”det har alltid ändrat sig i klimatet historiskt” och så vidare... Jag tror detta handlar om att vi inte vill ändra vårt beteende eller levnadsstandard men kanske vi ska tänka på våra barns framtid för så snart kommer förändringar ske om vi inte gör något...?