Henrik lever sitt liv på skidor – ser fram emot OS i Peking
Freeskiåkaren Henrik Harlaut har levt större delen av sitt liv på skidor. Nu förbereder han sig för vinter-OS i Peking 2022. – Jag tror att jag är bäst när jag är rädd, säger han.
Det händer inte ofta, men om han någon gång tappar motivationen tänker Henrik Harlaut på det faktum att hans liv inte går ut på att sitta på ett kontor mellan klockan 9 och 17, fem dagar i veckan.
– Jag bara älskar att åka skidor så himla mycket. Det är inte alla som har möjlighet att få göra det de älskar mest i livet, jag har sett hur lyckligt lottad jag är, säger han.
Henrik Harlaut växte upp i en sportig familj och som barn brann han för hockey. Som nioåring flyttade han med familjen från Sollentuna till Åre och fick upp ögonen för extremsporten big air, där åkarna för några sekunder svävar till synes viktlösa i luften samtidigt som de utför akrobatiska konster. Henrik blev helt förälskad.
– Jag hade aldrig sett den typen av hopp innan. Det var fritt och jag kunde träna hur mycket jag ville, det var lockande. Med hockeyn var jag begränsad till två träningar i veckan och match på helgen.
– Jag och mina två äldre bröder ordnade hopp och räcken på bakgården och tränade på kvällarna.
När han var 13 år åkte han till USA för första gången och var den yngsta deltagaren i X-games, den största internationella tävlingen i big air och slopestyle. På hans meritlista finns numera fem silver och åtta guldmedaljer från X-games.
– Det är ofattbart att jag har lyckats skrapa ihop det. Jag tog den första när jag var 21 år gammal, säger Henrik.
Hittills har den svenska freeskiåkaren i världsklass aldrig haft ett ”vanligt” jobb. Nu fyller han 30.
– Eftersom sporten är så pass ung höjs åldern hela tiden. Förut var de äldsta mellan 20-25 år. Men för mig känns det ingen skillnad från när jag var 20. Jag tror kroppen kommer att klara det i fem år till.
Henrik Harlaut är en av de uttagna i den svenska OS-truppen till spelen i Peking, som invigs den 4 februari nästa år. Han ska tävla i grenarna slopestyle och big air.
I grenen big air gör åkaren ett stort hopp och utför sedan trick i luften, i slopestyle är åkningen längre och både hopp och räcken används, ungefär som en skejtpark fast på snö.
Hur känns det när du befinner dig i luften?
– Det är en obeskrivlig känsla egentligen. Det känns som att man flyger, eller som att drömma. Det är inte alltid helt verkligt. Jag tänker mycket före och efter, men just där är jag mest fokuserad på landningen.
Sedan juni 2014 bor han i det lilla furstendömet Andorra, på gränsen mellan Frankrike och Spanien. Han ville ha en nystart i livet och blev snabbt förtjust i platsen.
– Jag är supernöjd. Det finns alla möjligheter till träning här. Jag saknar familjen, men annars trivs jag otroligt bra.
För honom, som skidåkare på elitnivå, består dagarna till största delen av träning, med förmiddagspass och eftermiddagspass, gym, löpning och många timmar på snö, så fort det finns tillgängligt. Tidigare har han snittat på 300 skiddagar om året.
– För första gången har jag mer av ett uppstyrt träningsschema. Tidigare har jag gjort någonting varje dag. Nu försöker jag ta vilodagarna för att faktiskt återhämta mig, säger Henrik, som har kämpat med en del skador genom åren.
Som många andra sporter kommer grenarna med vissa risker. Att landa olyckligt kan innebära allt från brutna ben till hjärnskakning och värre skador. Henrik har opererat vänsterknäet tre gånger och brutit nyckelbenen två gånger på varje sida.
– Det är klart att det händer saker, vi tar många risker. Men alla som är på en sådan toppnivå tänker efter före och förbereder sig väldigt noga.
Vad tycker dina föräldrar om sporten du valt?
– De har alltid supportat mig. De har aldrig sagt att jag inte får göra det. Mamma har inte riktigt gillat att kolla på tävlingar för hon blir så nervös, men hon tittar efteråt.
Blir du någonsin rädd?
– Det blir jag väl … helt klart. Det jag är rädd för är farten inför första hoppet. Hur mycket fart jag ska ha för att klara det. Det är upp till min kapacitet och skicklighet att avgöra det. Men jag tror att jag är bäst när jag rädd.