Populärt turistmål med lång filmhistoria
Filminspelning: Det sägs att en av de allra första spelfilmer som visats för publik, var en svartvit film med ett tåg som rullade in på en station. I dag förekommer en annan järnvägsstation ofta på film, nämligen den som hör till sträckan Anten–Gräfsnäs.
Utvandrarna är en av många filmproduktioner som spelats in på tågsträckan mellan Anten och Gräfsnäs. AGJ:s ordförande Thomas Johansson minns de flesta och ser vilken nytta de gör för turistnäringen.
Året var 1895. I Sverige var folk i färd med att flytta bort från landet, i jakt efter lyckan på andra sidan Atlanten. Samtidigt, vid tågstationen i den franska staden La Ciotat, stod ett par bröder med efternamnet Lumière redo med en manick som skulle revolutionera världen. När ångtåget rullade in på stationen hamnade det i fokus för en av världens första filminspelningar.
Under vintern samma år stod brödernas projekt klart. Den svartvita filmen skulle överraska publiken, närmast chocka dem. Vad var detta för trolltyg, undrade nog många. Och ja, på många sätt var det magiskt. Idag vet vi att detta blev startskottet för många av de saker som nu präglar vår vardag.
Emigrationen har nyligen stått i centrum på Antens järnvägsstation. Här går det gamla ångloken än. Huvudstationen ligger här och tågen tar sin färd mot Gräfsnäs, där resan sedan vänder för de många turisterna. Längs med sträckan har det funnits ett antal inspelningsplatser för den moderna filmen. För drygt hundra år sedan emigrerade folk med tåget, men till den senaste produktionen vallfärdade många.
– Det stora nu har varit inspelningen av Utvandrarna. Den produktionen höll på hela hösten med över tvåhundra figuranter här. De gjorde bland annat om en av byggnaderna, där borta, till New York Central, säger Lars Johansson, ordförande i Anten–Gräfsnäs järnvägsförening (AGJ) och pekar på en större lokal en bit bort.
Järnvägsstationen i all ära, men filmteamen har också sett potentialen i Gräfsnäs slottspark. En av Lasse-Maja-filmerna har spelats in både vid slottsruinen i Gräfsnäs och vid tågstationen i Anten.
Slottsruinen fick bli platsen för ett fängelse i den filmen.
– Fast de var här på stationen nästan hela tiden och jobbade. Sedan gjorde de även slutscenerna på Nelly Rapp: Monsterjägaren i Gräfsnäs, säger Lars Johansson.
Filminspelningarna har duggat tätt i området från 1970-talet fram tills idag. Sammantaget har det varit mer positivt än negativt för den ideella föreningen AGJ.
– Ja, men det kräver mycket arbete. Filmbolagen letar miljöer, ändå bygger de en del. Raskens var en av de första som spelades in här, sen var det de här vinjetterna som spelats in till På Spåret. Den sista sommaren med Kjell Bergkvist är också inspelad här. Och så har vi då haft en del filminspelningar de senaste två åren, säger Lars Johansson.
Efter höstens inspelningar av Utvandrarna så revs genast all rekvisita som hörde till filmen. Att det inte är några cineastiska mästerverk på gång för tillfället gör ingenting. Sommaren hör till turisterna som vill uppleva både ångtågen och dieselloken.
” Vi har försökt sköta oss själva. När vi kom hit fanns bara godsmagasinet och stationen. Resten har vi byggt ända bort till Gräfsnäs. Så vi har gjort en hel del och det är jag glad för. Lars Johansson Ordförande i AGJ
– Järnvägen drar ju folk ändå. Vädret just nu är det bästa för oss, för är det för varmt tar sig folk till badstränderna. Sen är det ju så att Gräfsnäs slottspark ett bra turistmål. Synd bara att politikerna inte verkar känna till de här yttre områdena, säger Lars Johansson.
Föreningen som driver tågtrafiken på smalspåret har haft allt mindre med politikerna att göra. De får inga bidrag från kommunen, de söker bara investeringsbidrag ibland när de ska bygga ut.
I år firar föreningen med sina drygt tusen medlemmar 50 år. Drygt 80 av dessa medlemmar är aktiva. Föreningen lever vidare tack vare alla turister.
– Vi har försökt sköta oss själva. När vi kom hit fanns bara godsmagasinet och stationen. Resten har vi byggt ända bort till Gräfsnäs, så vi har gjort en hel del och det är jag glad för.
Vad hade då bröderna Lumière tyckt om filmerna som görs idag? Kanske hade även de sett Anten– Gräfsnäs järnväg som perfekt för ett tågdrama, i större kaliber än deras egen film.
Hur som helst finns det mycket för biopubliken att känna igen, när AGJ:s turistattraktion återigen visas på vita duken.