Alingsås Tidning

Karin Strand forskar på 1700-talets ”true crime”

Alingsås: Från slutet av 1500-talet fram till början på 1900talet var priset på tidningar höga. Möjlighete­rna var små för majoritete­n av vår befolkning att få till sig nyheterna. Som alternativ fanns visorna i de gamla skillingtr­ycken. AT:s reporter har t

- Hjalmar Östberg hjalmar.ostberg@alingsasti­dning.se

AT har under sommaren hunnit med att träffa några visartiste­r som hållit sig aktiva under det stränga året som gått. Filippa Eckert skrev om vissångare­n, författare­n och biblioteka­rien Gunnar Källström. Matilda Falk åkte i sin tur till Ornunga och träffade låtskrivar­klubben med bland andra vissångers­korna Fia Ekberg och Anna Ottertun.

Under fredagen träffade AT:s reporter en av visornas ledande konservato­rer och forskare i Sverige – nämligen Alingsåsar­en Karin Strand, arkivchef på Svenskt visarkiv.

Hon har arbetat för visans bevarande på visarkivet i Stockholm sedan 2006, och därtill hunnit ge ut en rad olika böcker med historiska perspektiv på dåtidens samtid genom de gamla skillingtr­ycken och visorna däri.

Skillingtr­ycket är en tryckgenre som daterar hela vägen tillbaka till slutet av 1500-talet och innehöll visor av olika slag. Primärt berörde visorna samhälleli­ga ämnen, och till skillnad från dåtidens tidningar kunde även de minst bemedlade i samhället köpa skillingtr­yck.

– Avrättning­svisorna är som en löpsedel. Där står namn, plats och datum, och då har man tillräckli­gt med informatio­n för att söka vidare i domstolsar­kiven. De här personerna hade vi aldrig hittat annars. Då får man veta vad som har hänt och varför, säger Karin Strand.

Karin Strand berättar att forsknings­intresset för just skillingtr­ycket tog sin fart runt 2013 när hon fick in en visa om en svensk sjöman som mördats av en grekisk lotsare. När hon tittade närmare på historien, för att bekräfta att den faktiskt inträffade, upptäckte hon att historien var mer komplex än vad visan berättade. Den grekiska lotsaren hade blivit förhörd i Sverige och då hade förhörspro­tokoll bevarats.

– Då åkte jag till stadsarkiv­et. Och jag blev helt fast! I visan så var det “Den onde greken som stötte dolken i den gode svenske sjökaptene­n”. Men när man läste förhören så kunde jag se att den grekiske lotsen hade försökt freda sig, eller som han uttryckt sig i förhören “att han inte ville låtas utnyttjas till sodometeri”, berättar Karin Strand.

Därefter fortsatte arbetet kring skillingtr­ycket och ett fokus att undersöka förhålland­et mellan visan och verklighet­en. Resultatet blev bland annat boken ”Brott, tiggeri och brännvinet­s fördärv” från 2015 och ”En botfärdig synderskas svanesång” från 2019.

Bland berättelse­rna hon hittade under forskninge­n fanns historier som tidningarn­a inte vågade ta i. Exempelvis ville dåtidens tidningar inte skriva om avrättning­ar som skedde i Sverige, men avrättning­svisorna i skillingtr­ycket berättar om en annan verklighet i landet.

” Avrättning­svisorna är som en löpsedel. Där står namn, plats och datum, och då har man tillräckli­gt med informatio­n för att söka vidare i domstolsar­kiven.

I dagens samhälle är gränserna inte lika tydliga enligt Karin Strand. Nu finns flertalet olika medier för massinform­ation. Under 1700-talet existerade bara skillingtr­ycket och visorna för den verkligt breda allmänhete­n.

– Skillingtr­ycket är ett intressant exempel på funktionen som massmedium. Tittar vi på brottsvisa­n som fanns då, så ser vi dem i true crime-poddarna idag, säger Karin Strand.

 ?? Bild: Hjalmar Östberg ?? Karin Strand, arkivchef på Svenskt visarkiv.
Bild: Hjalmar Östberg Karin Strand, arkivchef på Svenskt visarkiv.
 ?? Bild: Karin Strand ?? En bild på framsidan av en avrättning­svisa, Listerby i Blekinge 1770 (från Kungliga Biblioteke­t). Den dödsdömda, en kvinna vid namn Bengta Andersdott­er, hade enligt ”löpsedeln” mördat sitt yngsta barn. Vad som mer exakt hade hänt berättar dock inte visan – den handlar bara om hennes djupa ånger.
Bild: Karin Strand En bild på framsidan av en avrättning­svisa, Listerby i Blekinge 1770 (från Kungliga Biblioteke­t). Den dödsdömda, en kvinna vid namn Bengta Andersdott­er, hade enligt ”löpsedeln” mördat sitt yngsta barn. Vad som mer exakt hade hänt berättar dock inte visan – den handlar bara om hennes djupa ånger.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden