AT:s publisher Claes Svensson minns P-G Björkman
En hedersman har lämnat oss. Pär-Göran Björkman avled hastigt på torsdagen. Chockartat – och på tok för tidigt. P-G eller Pelle som han oftast tilltalades med, hade ett stort hjärta men tyvärr orkade det inte pumpa längre än så här.
Lärde känns Pelle redan tidigt åttiotal, främst via idrotten. Då stark man i Alingsås IF:s friidrottssektion. Men han såg till hela klubbens bästa. Klok, drivande och alltid med båda fötterna på jorden. När Pelle pratade, så lyssnade man. Få, om ens någon jag lärt känna, hade förmågan att koka ner ett resonemang om högt och lågt till ett realistiskt och förnuftigt beslut att arbeta vidare efter.
Pelle satt i många är även med i AT-plakettens jury, som utser vem eller vilka som gjort Alingsås bästa idrottsprestation.
Här argumenteras det för olika kandidater från en rad olika sporter. Det var nästan alltid Pelle som pekade ut den bäst lämpade efter att han vägt in alla prestationer utifrån konkurrens och alla övriga aspekter. Han var också helt prestigelös. Förordade absolut inte en friidrottare om det fanns en annan kandidat som svarat för större prestationer.
Pelles insatser för AIF var ovärderliga. Han har stor del i en era av framgångsrika friidrottare. Nej, han var inte tränare, men han skapade förutsättningar för alla att växa. Så även för klubben i stort. Alingsås har mycket Pelle att tacka för att Mjörnvallen utvecklades till en modern idrottsplats med tidsenliga löparbanor exempelvis. Han låg också bakom flera intressanta samarbetsprojekt, minns speciellt ett med kyrkan kring missbruksproblematiken och allas lika värde.
Insatserna gick heller inte omärkt förbi då Pelle bland annat fick ta plats i Svenska Friidrottsförbundets styrelse.
Under alla år på tidningen lärde jag även känna politikern P-G Björkman. Lika rak och tydlig där. Sa vad han tyckte och tänkte, utan omskrivningar. Men oftast grundat på sunt förnuft och medmänsklighet. Alltid tillgänglig och vänlig. Även om han inte alltid gillade det som skrevs. Han respekterade de demokratiska spelreglerna – och därför respekterades han även från omgivningen – över partigränserna.
Nu skulle han fronta Socialdemokraterna i det stundande kyrkovalet. Men istället blir han själv föremål för en kyrklig ceremoni. Den tråkigaste av dem alla.
Många minns säkert hans starka och tydliga röst. Men alla kanske inte kände till att han även var en förträfflig sångare. Textkunskaperna kanske inte var helt perfekta, men känslan och styrkan var något extra.
You did it Your way, Pelle!