Memoarer, mc och ny tv-roll väntar jubilerande Jan Modin
För Jan Modin är sammanhanget viktigare än rollerna. Med rätt personer omkring sig ger skådespelarjobbet starka upplevelser och en möjlighet att berätta om sig själv.
De yngre känner igen honom som Bärgarns röst i ”Bilar”-filmerna. Den äldre publiken har kanske sett honom i serierna ”Tusenbröder”, ”Gåsmamman” eller ”Hem till byn”.
Men de stora rollerna har han gjort på scenen – för det är teatern som ligger Jan Modin närmast om hjärtat. Det var där han utvecklade sitt skådespeleri och lärde sig att det i grunden handlar om att berätta om sig själv, genom olika lager av rollkaraktärer och historier. Något han inte ens hade kunnat föreställa sig att han skulle göra när han var tonåring. Då sysslade han med musik, spelade gitarr och sjöng och deltog kanske i något julspex på gymnasiet. Han trodde att han ville bli journalist, tills någon sade åt honom att han borde söka till Scenskolan.
Jan Modin gjorde som han blev tillsagd och kom in i Malmö på första försöket. Väl där kom han i kontakt med en värld som gick på tvärs med allt han hade upplevt som barn. I hemmet talades det inte om känslor, man uttryckte inte sina drömmar och önskningar.
– Med min mamma och pappa fanns inte det utrymmet, ingen nyfikenhet och ingen kunskap egentligen om att man som barn och ung behöver prata mycket om hur man mår.
Jan beskriver sina föräldrar som kärleksfulla och korrekta, men på Scenskolan fick han upp ögonen för vad han hade saknat.
– Där upptäckte jag att jag hade ett enormt behov att få berätta om mig själv. Att få pröva alla känslolägen, som var helt ny mark för mig: ”Wow, jag kan vara så jävla arg! Jag kan vara så förälskad, jag kan vara så ledsen.” Det var som en explosion inom mig, och jag förstod ju att det här ska jag ägna mig åt.
Hans teaterliv efter utbildningen tog fart på Skånska Teatern i Landskrona, där han tillbringade tio viktiga år 1977–1987. Under ledning av Peter Oskarson och framför allt Dag Norgård skapades teater som kombinerade konst med folklighet, i samarbete med amatörteaterföreningen och med ideal om jämlikhet och demokrati som grund. Jan spelade i bland annat ”Oliver Twist” och den egna pjäsen ”Robin Hood”, båda stora musikteateruppsättningar som blev publiksuccéer.
– Det var inte ovanligt att teatermänniskor och kritiker åkte från hela landet för att titta på våra premiärer i Landskrona. Det var faktiskt jättestort. Och det var ju en av anledningarna till att man var kvar i så många år trots knappa omständigheter. Den där känslan av att det kanske var superdåligt betalt, men man gjorde något riktigt, riktigt bra.
Över huvud taget är det framför allt samarbetena han håller högt, högre än roller. Att spela konferencieren i ”Cabaret” i Bulltofta flyghangar var maffigt, men mest minns han arbetsglädjen som uppstod runt regissören Ronny Danielsson. På Unga Klara arbetade han med Suzanne Osten de första två åren efter Scenskolan; en bra start i skådespelarlivet.
– Hennes enorma entusiasm, hur kärleksfullt hon såg varje skådespelare och stöttade oss. Hon bara bejakade alla våra infall och våra personligheter, så att man var helt ”boostad” på scenen.
30 år senare samarbetade de på Unga Klara igen, i pjäsen ”Tröstar jag dig nu”. Då hade mycket hänt, både med henne som regissör och med honom som skådespelare.
– Då möttes vi på en annan nivå. Men i grunden med samma förtroende för varandras yrkeskunskaper. Det var en häftig upplevelse att komma dit igen.
Nu är han officiellt pensionär, men gör något skådespelarjobb om året och är nöjd med det. Till hösten är han aktuell i rollen som Petra Medes pappa i ”Min historiske pojkvän”, ett populärvetenskapligt underhållningsprogram på TV4. Så länge han fortsätter arbeta kan han lägga pensionen på sådant han tycker är trevligt. Som en motorcykel, uppmuntrad därtill av både fru och dotter. Hustrun Angela Kovács är också skådespelare, men yngre och arbetar fortfarande. Han är tacksam för att hon peppar honom att njuta av pensionärstiden.
– Min fru bejakar det här som är mitt liv nu och hejar på mig när jag sticker iväg på en motorcykelresa eller gömmer mig för att skriva på mina memoarer.