Mirakels saga fick lyckligt slut
Herrljunga: Lilla Mirakel var i somras ytterst nära att bli överkörd på en bilväg i Herrljunga. Där kunde historien om den dumpade kattungen ha slutat, men Mirakel hade tur ...
Mirakel, den nyfödda kattunge som i somras räddades från en bilväg i Herrljunga, växer och mår bra. Karin Sandblom som hittade Mirakel hälsar nu att hon får stanna för gott. – Klart att jag är såld på henne, säger Karin till AT.
Det var i början av juli som Falköpingsbon Karin Sandblom kom åkande på väg 183 mellan Grude och Vesene då hon såg något litet och svart virvla över vägen. Det visade sig vara en väldigt liten och vettskrämd kattunge, som precis varit på väg att bli överkörd av en annan förbipasserande bil.
Karin misstänkte redan då att någon dumpat kattungen vid vägen, men letade ändå efter ägaren och gjorde en efterlysning både på Facebook och i AT. Katten tog Karin med sig hem och döpte till Mirakel.
Hon berättar att många har engagerat sig i Mirakels öde sedan AT-artikeln. Några har erbjudit sig att vara jourhem åt den lilla kattungen men någon ägare har inte gett sig till känna. Mirakel bor fortfarande kvar hemma hos Karin och hennes sambo Hannes Jerrefalk i Falköping.
Ni behåller henne?
– Ja, min sambo fäste sig så himla mycket vid henne så hon får vara kvar.
Vad känner du själv för Mirakel?
– Klart att jag är såld på henne. Men det var han som fick ta beslutet. Jag är jätteglad, för jag är kattmänniska. Och sambon har blivit det, han är annars mer hundmänniska.
Karin berättar att Mirakel växer och mår bra efter att ha blivit matad med modersmjölksersättning på nappflaska.
– Hon var nog yngre än vi trodde först, antagligen bara tre veckor när jag hittade henne. Då vägde hon bara 250 gram. Nu väger hon 1245 gram, så hon har ju gått upp nästan ett kilo.
Troligen är den lilla kattungen traumatiserad av sin tuffa start i livet. Utomhus blir hon lätt rädd och vill gömma sig under buskar.
– Hon är rädd för bilar och plötsliga ljud, så vi seletränar henne och håller på att bygga en kattgård. Sedan kanske det växer bort, det vet man ju inte.
– Annars är det full fart på den här lilla ”fyrbentingen”, fortsätter Karin. Hon klättrar på allt och är väldigt nyfiken.
Att uppfostra en katt som inte fått ha den naturliga kontakten med sin mamma är extra utmanande, konstaterar Karin. Tips från katthem och från andra kattägare på olika nätforum har underlättat lite.
– Ibland får man använda hundkommandon. Säga nej med skarp ton och visa stopp med handen. Har det gett resultat?
– Just nu är hon i en trotsperiod och testar alla gränser, skrattar Karin. Men det är väl bara att stå på sig.