En mognare Rickard Frisk vill visa vägen för sitt Alingsås
Äldre, mognare och enligt vad försäsongen säger hittills – bättre. Rickard Frisk är tillbaka i Estrad, arenan där han slog igenom, för att visa vägen.
I slutet av säsongen 2017/18 stod det klart att Tumba-succé nummer två mellan stolparna, Rickard Frisk, skulle pröva sina vingar i krisande danska Kolding.
Han lämnade som en målvakt som passade in i AHK:s spel från dag ett, som en målvakt som tog över som given etta men som ville mer.
Nu är han tillbaka i sin nygamla klubb, vilket hela tiden var tanken.
– Det skulle jag säga. Jag gillar spelare i alla sporter som är förknippade med en klubb så det värdesätter jag, att tillhöra en och samma klubb i Sverige. Det är något fint i det och när jag fick den möjligheten så tog jag den. Jag ville hela tiden tillbaka.
Var tanken från början att vara utomlands längre än tre år?
– Jag vet inte om jag hade sådana tankar, jag tog det lite mer att jag skulle köra så många år som det kändes kul och bra. Det blev ändå två olika klubbar i Danmark, ett bottenlag med Kolding och sedan slutspel och cupfinal med Holstebro. Man har fått uppleva båda sidorna.
De tre säsongerna i Danmark har såklart påverkat Rickard Frisk, både som målvakt och som människa, på planen och vid sidan av densamma.
– Jag är äldre, så är det ju. På planen märks det tycker jag, under min tid i Alingsås och Danmark har jag spelat med många ledare och det behövs! Nu är det upp till mig och några andra att axla den rollen. Man har lärt sig lite delar av handbollen som inte nödvändigtvis handlar om att stå i mål.
Är det en mognadsprocess?
– Ja jag antar det? Inte minst den senaste säsongen när publiken inte var med. Då märker man ännu mer att man behöver spelare på plan som brinner. Jag vet inte om jag är en sådan person naturligt, snarare har jag fått lära mig att vara det. Jag gillar ju att ha sådana spelare omkring mig, det finns inte i alla klubbar. Och då får jag själv vara den.
– Sedan har man mött många bra spelare under tiden där man måste tänka annorlunda. I Danmark är det mer skott från lite varstans när som helst, man tränar otroligt mycket anfallsspel och lämnar försvarsspelet lite mer åt slumpen och målvakten (skratt)!
Lärdomarna är onekligen en röd tråd hos Rickard Frisk när han ser tillbaka på det som hänt under de tre åren sedan senast.
Rätt räddningar vid rätt tidpunkt är viktigare än prestigen i att ha hög procent över 60 minuter exempelvis.
– Vi mötte Ålborg här med Holstebro och jag hade typ inte en enda räddning på en halvlek. Sedan räddade jag sista skottet och då vann vi. Kan man göra en-två räddningar på rätt ställe så kan man avgöra matcher.
Det låter som en mental omställning?
– Precis, det är en ny del av handbollen som fått mogna fram under tiden där borta. Och det är kul, många målvakter som spelat utomlands har nog fått lära sig det.
Från det lag han lämnade 2018 är bara fyra spelare kvar. Men, påpekar han, mycket annat är sig likt.
– Allt kring klubben är kvar. Jag tror det är viktigt när man tänker komma tillbaka, det är klart det är så. Det är härligt att vara omkring klubben, arenan är härlig och stämningen är grym.
Betyder det att du är i Alingsås för att stanna den här gången? Treårsavtal är trots allt lite ovanligt och kanske en signal?
– Det vet man aldrig. Jag är fortfarande ung för att vara målvakt men tycker det känns härligt att spela längre på samma plats, få rota sig lite. Men det beror på livet, ibland är man hur sugen som helst, ibland inte. Och då blir man straffad för det. Jag har nog lärt mig att vill jag testa på något annat senare så ska man gå in i det hundra procent. Annars blir det inte så kul.