Skolsköterskor talar ut i AT
Vårgårda: Tre av fyra skolsköterskor lämnande Vårgårda kommun före sommaren. Nu talar de ut om den bristande bemanningen och om tystnadskulturen i kommunen.
Strax före sommaren lämnade tre av fyra skolsköterskor i Vårgårda kommun sina jobb. Hösten före hade de IVO-anmält den egna verksamheten, men upplevde inte att de fick gehör av sina chefer. Nu talar de ut om den bristande bemanningen och om tystnadskulturen inom kommunen. – De kallade oss illojala, säger Ana Caganis, tidigare medicinskt ledningsansvarig skolsköterska.
Två gånger under förra året IVO-anmäldes elevhälsan i Vårgårda kommun, något AT tidigare har berättat om. Bakom anmälningarna stod skolsköterskorna själva som ansåg att verksamheten brustit. Enligt personalen släpade allt utom vaccineringen efter på flera Vårgårdaskolor och många hälsokontroller av eleverna hade inte gjorts som planerat.
Uppgiften då var 120 uteblivna hälsobesök men enligt Ana Caganis handlade det om många fler, hela 176 stycken.
Fram tills i våras jobbade hon som medicinskt ledningsansvarig skolsköterska (MLA) i Vårgårda kommun, men valde i maj att avsluta sin tjänst. Anledningen är enligt Ana Caganis brister i ledarskapet hos verksamhetschefen och utbildningschefen och en ohållbar nivå på bemanningen.
När AT först skrev om IVO-anmälan sa Lena Hacker, verksamhetschef för elevhälsans medicinska insats, att de uteblivna hälsobesöken delvis berodde på alla corona-frågor och att covid lett till fler sjukskrivningar än vanligt i personalgruppen. Det håller Ana inte med om.
– Det är en lögn, att det skulle vara corona som gjorde att vi halkade efter. Det berodde på en långtidssjukskriven anställd som man valde att inte ersätta. Och då pratar vi om en sjukskrivning under 1,5 år, säger hon.
Den sjukskrivna skolsköterskan jobbade på tre olika skolor i kommunen. Ana Caganis säger att hon redan efter tre veckor krävde att man skulle anställa en vikarie för att täcka upp behovet. Men så blev det inte.
– Lena (Hacker) sa att hon försökte ringa runt och hitta en ersättare, men hon fick tydligen inte napp. Inte förrän nästan ett år senare satte man ut en annons. Då kom det en skolsköterska som stannade en månad. Hon orkade inte längre för att tekniken strulade och för att hon inte kom in i systemen eller hade tillgång till mejl, berättar Ana Caganis.
I AT försäkrade Lena Hacker förra hösten att avvikelserna skulle tas itu med, att man skulle jobba i kapp under hösten. Den sjukskrivna skolsköterskan var då tillbaka på 25 procent samtidigt som man anställt en vikarie på 50 procent.
– Hur kan hon lova att man ska jobba i kapp? Då måste man ha mycket mer personal än grundbemanningen. Man kan inte bara jobba fortare och fortare, säger Ana Caganis.
Efter att personalen IVO-anmält verksamheten blev de kallade till ett möte med verksamhetschefen Lena Hacker och utbildningschefen Malin Lindberg. Ana Caganis upplevde det som ”ett uppsträckningssamtal”.
– De kallade oss illojala. Jag har aldrig varit med om sådan tystnadskultur och knivhugg i ryggen som i Vårgårda, säger hon.
Susanne Andreasson är den skolsköterska som var långtidssjukskriven. Precis som sin kollega på Lindbladskolan, Elisabet Kristiansson, valde hon att säga upp sig före sommaren.
– Det var anmärkningsvärt att man inte ersatte mig när jag blev sjukskriven. Det gick ju ut över mina kollegor och blev ingen bra situation för någon. De som blev kvar fick dra ett väldigt tungt lass, menar Susanne.
Elisabet Kristiansson, som AT också har pratat med, instämmer i den bilden. Och särskilt utsatt blev det på Lindbladskolan där Elisabet ensam skulle ansvara för alla elever och samtidigt försöka jobba i kapp.
– Man hamnade efter hela tiden, och det kändes inte bra gentemot eleverna. Förståelsen för att patientsäkerheten kunde bli hotad fanns inte alls hos ledningen, inte heller att hälsobesöken måste hålla god kvalitet. Det var bara något som skulle betas av, menar Elisabet.
Vad var det som fick dig att säga upp dig?
– Det blev en ohållbar situation. När man väl sa vad man tyckte och tänkte blev man kallad till ett medvetandegörandesamtal, som det heter.
Din kollega kallade det för ett uppsträckningssamtal.
– Ja, det var ju vad det var. Sedan blev det en omorganisation också där jag tvingades upp i arbetstid. Det blev droppen.
För Susanne Andreassons del var det både hennes kollegors arbetssituation och bristen på lyhördhet hos cheferna som fick henne att säga upp sig.
– Det hade blivit en väldigt konstig stämning mellan ledningen och skolsköterskorna som jag inte hade upplevt tidigare, säger hon. Man håller på att utveckla en tystnadskultur i Vårgårda där man inte får säga och tycka vad man vill för då blir det repressalier. Man ska foga sig och inte ha för mycket åsikter för då blir
Elisabet Kristiansson man besvärlig. Det har hänt flera gånger att besvärliga medarbetare har köpts ut.
Ana Caganis berättar att hon är en av dem som blev utköpta.
– Och jag vet minst två till som har blivit det. Jag ansåg inte att Vårgårda kommun bedrev en god och patientsäker vård och då blev jag obekväm. Så obekväm att jag blev utköpt. Hade jag inte blivit det hade jag avsagt mig mitt MLA-ansvar, för annars hade min legitimation levt farligt.
” Det är en lögn, att det skulle vara corona som gjorde att vi halkade efter. Det berodde på en långtidssjukskriven anställd som man valde att inte ersätta
Ana Caganis
” Man hamnade efter hela tiden, och det kändes inte bra gentemot eleverna