Jenny Schagerlind: När stjärnorna kom till byn

Då och då händer det, att fiktion och verklighet krockar på ett sådant där sätt att allt känns helt surrealistiskt. Som när jag för ett antal år sedan klev in på Alströmergymnasiet, skolan där jag själv gått i tre år, för en intervju med deras dramalärare Anki Rahlskog. För mig var hon bara Gudrun med triangeln, ni vet Kurt Olssons favorit i damorkestern. Hon som alltid fick mest uppmärksamhet, rodnade och log blygt åt Kurtans smicker. Nu satt hon plötsligt framför mig, om än något bedagad.

Häromveckan hände det igen. Som ni säkert läst i AT har det spelats in långfilm i Östadkulle den senaste tiden. Det började under semestern, med en fråga på Facebook från en före detta kollega som numera jobbar mycket med film. Om jag som är Östadkullebo möjligtvis har ett badrum att låna ut, helst i 60 eller 70-talsstil. Svaret fick bli; nej, tyvärr. Kände inte att något av våra renoverade badrum uppfyllde det kravet.

” Suzanne Reuter, Peter Haber och Liv Mjönes är bara några stenkast bort och vi har inte anat någonting!

Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det. Inte förrän jag såg ett nytt Facebook-inlägg några veckor senare, om att en av vägarna i Östadkulle var tillfälligt avstängd på grund av filminspelning. Regissörens namn, Andreas Öhman, sade mig först ingenting. Googlade och insåg att han åtminstone gjort en känd film, flerfaldigt guldbaggenominerade ”I rymden finns inga känslor”. Kanske man ändå skulle göra ett reportage om den där filminspelningen.

Jovisst, vi var välkomna och vi kunde få intervjuer med skådespelarna också om vi ville. Okej vilka är det då, tänker jag. Någon man har hört talas om? Slänger iväg frågan på mejlen till den pressansvariga för filmen. Svaret får mig nästan att ramla av stolen.

Suzanne Reuter, Peter Haber och Liv Mjönes är bara några stenkast bort och vi har inte anat någonting!

Presskvinnan skriver att hon kan skicka en knappnål med den exakta adressen. Nja, det ska väl inte behövas... Lenavallen, fotbollsanläggningen där alla mina tre barn har tränat och spelat matcher, skulle jag hitta till med förbundna ögon. Gården de filmar på har jag passerat tusentals gånger. Det är lite som om gästerna skulle hälsa en välkommen till ens eget hus.

Reuter och Haber är sköna och avslappnade och svarar vänligt på alla mina frågor där de sitter framför ÖSK:s fotbollskiosk. Kiosken där jag själv har stått och sålt korv och bröd otaliga gånger. Sedan bjuder de på fika och jag får hejda mig för att inte själv gå in i kiosken och hämta mjölk till kaffet, utan bara snällt tacka Suzanne Reuter för hjälpen.

Filmstjärnorna gillar Östadkulle, säger de. En sådan vacker plats! Och ja, det kan hända att det där och då slank ur mig något om var jag bor.