Tankar kring korttidsboende och hemtjänst
Med anledning av AT:s artiklar nyligen om problem som finns på äldreboendet i Vårgårda kommun vill vi komma med några reflektioner. Marina har färsk erfarenhet av korttidsboendet och hemtjänsten. Göran dito som anhörig. Att personalomsättningen är hög kan vi verifiera. Sedan vi fick kontakt med kommunen första gången har vi haft närmare tio olika biståndshandläggare. Timmar, för att bara få kontakt med rätt person både för den som söker och internt. En rutin med intern uppdaterad information saknas.
När man väl hittat rätt person i denna obegripliga organisation gör alla så gott de kan. Detta kan man också läsa ut av faktarutan i AT-artikeln om rätt ska vara rätt. De bästa värdena i undersökningen är på ”bemötande”, alltså bland de som gör det dagliga jobbet. Detta stämmer helt med vår upplevelse. Vårt intryck får oss att dra slutsatsen att det övergripande problemet med äldrevården i Vårgårda är ett organisationsproblem med en otydlig organisation. Det ger massa irritation och tar mycket tid både internt och externt. Risken är stor att frustrationen får sitt utlopp på den vårdande personalen som man har daglig kontakt med.
Vi undrar till exempel: Vad är en ”enhet”? Vilken enhet är de olika enhetscheferna chef över. Är det till exempel Vårgården eller är det korttidsboendet eller äldreboendet totalt som är enheten? Och: Vad är skillnaden i ansvarsområde för en enhetschef, samordnare, kontaktperson och en biståndshandläggare? Vem söker man för en viss speciell fråga? Tänk vad tid och frustration det skulle spara om alla visste – eller lätt kunde ta reda på – vem som ansvarar för vad. Det skulle tydliggöra interna kommunikationen och förbättra hela arbetsklimatet. Dessutom skulle det underlätta för anhöriga att få kontakt med rätt person från början.
Vi är fullt medvetna om att kommunal organisation är – och måste vara -– betydligt mer komplicerad än den organisation som vi genom åren har erfarenhet från, men här måste ändå finnas ”förbättringspotential”. Att förbättra organisationen och den interna kommunikationen skulle förbättra hela arbetsklimatet. Dessutom skulle det underlätta för anhöriga att få kontakt med rätt person från början.
Dessa rader skriver vi i första hand inte för att klaga. Marina har fått fantastisk hjälp. Vi tänker i stället på alla de brukare och anhöriga som inte har samma möjlighet att göra sin röst hörd i denna labyrint. Vårt syfte i grunden är att göra en bra sak – äldrevården i Vårgårda – ännu bättre. Marina och Göran Heyman