Thomas Fransson: Nyheter måste man ha eller blir det för mycket?
Har jag blivit en media-missbrukare? Den tanken slår mig ibland. Och så försöker en rannsaka sig själv. Jag prenumererar (digitalt) på Dagens Nyheter, Norrköpings Tidningar (heja IFK) och Alingsås Tidning – förstås. Kvällstidningarna läser jag ganska regelbundet, åtminstone huvudnyheterna.
Som om inte det vore nog har vi ett abonnemang på Readly, där man både hittar svenska och utländska veckotidningar och magasin. Men dem läser jag i sanningens namn nästan aldrig.
Jag har inte tid.
För det ska ju lyssnas på radio också. Nästan bara P1. Det är att vakna till P1 Morgon och somna till kvällsreprisen av Studio 1. Då känns det som om dagens nyhetshunger mättats.
Nån kväll i veckan avslutas med en fotbollspodd, där jag prioriterar Tutto Balutto och Offsides Podcast.
TV-tittande blir det nästan aldrig. Däremot missar jag inte allsvensk fotboll från Discovery+ på min iPad eller AHK-handboll på CMore. Och där är kommentatorparet
"Det jag inte förstår är hur två unga kvinnor, tidigare ostraffade, under en dryg vecka kan sitta häktade med fulla restriktioner och förmodligen tuffa förhör utan att falla till föga.
Patrik Westberg/Charlie Sjöstrand outstanding (men det har jag skrivit tidigare).
Av ett alldeles speciellt skäl följer jag också Pogon Szczecin (Stettin) i polska förstaligan. Det speciella skälet är att laget tränas av förre IFK Norrköping-managern Jens Gustafsson. Han är vår dotters svåger och gudfar till ett av våra barnbarn.
För att följa Pogon måste jag gå in på Bet 365 och skrolla upp en liten livesändningsruta.
Men vad gör man inte för att se polsk fotboll?!
Att jag försöker få till en krönika om mina medie(o)vanor beror på att jag ägnat några dagar och kvällar åt det omstridda, men synnerligen välbesökta skvallerforumet Flashback.com. Det är inte alla som erkänner sånt, Flashback anses inte rumsrent. Och är det inte heller.
Brukar säga att 97 procent av inläggen är rena galenskaperna, men resten kan vara mer verklighetsförankrat.
Jag fattade intresse för tråden om Vetlanda-kvinnan Tove, 21. Sent på lördagskvällen, för snart två veckor sen, sågs hon senast på en restaurang i centrala Vetlanda. Därefter spårades hennes telefon till en lägenhet i stan tidigt på söndagsmorgonen.
På måndagen anhölls den kvinnliga lägenhetsinnehavaren, 20 om nån vecka, och en 18-årig väninna. De häktades senare misstänkta för människorov.
Trots massiva sökinsatser av polis, räddningstjänst, hemvärnet och Missing People var Tove spårlöst borta.
Det jag inte förstår är hur två unga kvinnor, tidigare ostraffade, under en dryg vecka kan sitta häktade med fulla restriktioner och förmodligen tuffa förhör utan att falla till föga. Antingen är de oskyldiga eller också sitter utredande poliser mol tysta utåt i väntan på det verkliga genombrottet.
Efter att ha läst 6 000 inlägg på Flashback-tråden har jag inte blivit klokare. Men det brukar man inte bli.
Till sist det här med tillfälliga visitationszoner. Det är väl inte märkligare än att polisen kan stå lite varsomhelst och kolla eventuell rattfylla eller fortkörning?