Vem ska AHKspelarna luta sig mot? "

Det är inte jätteofta jag går och tittar på handboll i Estrad. Alingsås HK följer jag främst via vår egen bevakning i Alingsås Tidning. Men i söndags var jag på plats och var själv den som skulle sköta själva bevakningen.

Jag fick se en riktig holmgång mellan AHK och gästande Kristianstad.

Frågan jag ställde mig efter matchen var: ”Var är spelarna sen sist?”

Jag har absolut inte stenkoll på Alingsås HK:s herrar eller Handbollsligan i stort, för den delen. Men när AHK spelade SM-final mot Sävehof under våren 2019 var jag inne i handbollsbubblan och rycktes med i tron om att de klarblå skulle nå hela vägen till guld.

Så blev det inte den gång och den här säsongen har börjat allt annat förtroendeingivande för stadens stolthet.

Det jag noterade under söndagens match var att inte en enda av de spelare som var med och tog SM-silver för tre år sedan nu ens finns med i truppen. De enda bekanta namnen och ansiktena återfinns på tränarbänken.

När det blåser snålt resultatmässigt behövs det stöttepelare att luta sig emot. Det behövs kulturbärare. Den enda sådan som finns i AHK numera stod skadad bredvid mig intill pressläktaren och heter Johan Nilsson.

Vem ska alingsåsarna luta sig mot nu när man spelat in fyra poäng på sju matcher och parkerar i botten på Handbollsligan? Är det Mikael Franzén?

Min fasta övertygelse efter att ha bevakat sport både på lokalnivå och internationellt över tid är att för att bygga framgångsrika lag så krävs kontinuitet. Och att som AHK har gjort och bytt ut i stort sett hela truppen på bara några år kan inte vara en strategi för att bygga mot skyarna.

Jag förstår att de största spelarna lockas av feta löner ute i den stora handbollsvärlden och väljer att lämna Potatisstaden. Men det är inte alltid bara de skickligaste målskyttarna eller hårdaste försvararna som per automatik skapar de starkaste lagen.

Att behålla ”vattenbärarna” över tid är också ett sätt att skapa ett starkt team och en ”vi mot dom-känsla”.

Långt ifrån alla som lämnat AHK har bytt Alingsås mot flärden som utlandsproffs utan spelar kvar i jämnstora eller mindre klubbar i runt om i landet.

Strax innan jag begav mig till Estrad följde jag stadens fotbollsstolthet från tv-soffan. Alingsås FC körde över Rävåsen på bortaplan med 5–0 och har fortsatt goda chanser att ta klivet upp i Allsvenskan till nästa år. Även detta lag följde jag jobbmässigt mest intensivt för ett par år sedan och där är lagets stomme nästan exakt den samma.

Det är fortfarande Moa Jarl och Rebecca Cameras som styr på mittfältet och Lisa ”Mini” Johansson och Olivia Sultan som petar in bollar.

Kanske borde herrarna i AHK blicka mot damerna på Mjörnvallen?

Hade handbollslaget lyckats behålla samma kontinuitet på spelarsidan som AFC kanske man hade parkerat på en liknande position i tabellen.

Långt ifrån alla som lämnat AHK har bytt Alingsås mot flärden som utlandsproffs utan spelar kvar i jämnstora eller mindre klubbar i runt om i landet