Larmet om massdöden: ”En tonårsfest som spårat ur”
Antalet arter i världen minskar dramatiskt – men ett sjätte massutdöende kan fortfarande undvikas. Så vad krävs för att vända kurvan? Och vad kan den lilla människan göra? – Bihotell låter lite futtigt men situationen är såpass akut att det faktiskt spelar roll, säger Martin Emtenäs.
Plantera blommor som lockar insekter och bygga bihotell – gör det någon skillnad? Absolut, menar Martin Emtenäs, författare, föreläsare och journalist, aktuell med sin nya bok ”Tusen och 1 art: om biologisk mångfald och mänsklig enfald”.
– Vi har idag så lite ängsmark kvar, och samtidigt så pass mycket vägar, att det faktiskt har betydelse. Att en liten snutt växtlighet vid vägkanten idag bedöms som viktig säger mycket om hur allvarlig situationen är. Och i en värld där vägkantens biotop är viktig, spelar det såklart också roll vad vi gör med våra trädgårdar. Det handlar om att spara små öar. Små plättar som blir korridorer för djuren genom vilka de kan förflytta sig, säger han.
– Samtidigt går ju sådana här insatser väldigt långsamt. Och det hjälper inte med bihotell om inte politikerna tar beslut i rätt riktning. Kort sagt: vi kan inte bara ha bihotell, då kommer det verkligen att gå åt helvete.
Naturvårdsinsatser behövs i mycket större skala än hittills – och de måste komma mycket snart, varnar IPBES, FN: s forskarpanel förbiologisk mångfald och ekosystem tjänster.
– I Sverige har vi exempelvis haft framgång med vissa rovfåglar och fjällräv, säger Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet och forskningschef på Kew Gardens i Storbritannien.
Pilgrimsfalken har drabbats hårt av miljögifter och nästan utrotats. Tack vare Projekt Pilgrimsfalks arbete med att vakta bon, föda upp och placera ut ungar har falken kommit tillbaka och blir nu stadigt fler i hela landet. Fjällräven är fortfarande starkt hotad, men genom åtgärder som stödfodring har stammen börjat återhämta sig. Dess största hot är nu det varmare klimatet.
– Men överlag är trenden väldigt negativ. Arter kan återhämta sig, men det krävs ekosystem för dem att leva i.
I sin nyutgivna bok ”Ett Dolt Universum: Jordens okända biologiska mångfald” beskriver Antonelli två möjliga utvägar när klimatet förändras: antingen anpassar arterna sig till det nya klimatet – eller så får de flytta till en annan plats med lämpligare klimat. Annars dör de ut.
– Men arter kan nu behöva anpassa sig upp till 10 000 gånget snabbare än tidigare, vilket för många är en ren omöjlighet.
Att kunna flytta någon annanstans är oftast enda utvägen. Men att ta sig från A till B har blivit svårt. Människan har splittrat de flesta ekosystem på jorden och skapat nya hinder för förflyttningar, som till exempel städer, vägar och jordbruksmark. Dessutom ingår många arter i ett nära ekologiskt samspel – växter och deras specifika pollinatörer är ett exempel – och skulle därför behöva flytta sig tillsammans.
– Det hoppfulla är att om vi förstår vad som behövs, är det ju också ett lösbart problem. Ska vi få tillbaka arter i hållbara bestånd måste vi lägga ihop de små naturfragment som finns kvar och hjälpa dem förflytta sig, säger Alexandre Antonelli.
"Det är som en tonårsfest som spårat ur och man hoppas att de vuxna snart kommer hem. Men på den här planeten finns inga vuxna.
Bristen på förståelse för hur viktigt fungerande ekosystem är gör situationen extremt svår. Få har någon djupare förståelse för vad det handlar om, säger Martin Emtenäs.
– Anta att en grupp personer befinner sig på en ö med begränsade resurser. Vad gör de? De hushållar med dem, så det räcker. Med vår planet är det ju samma sak. Varför ser vi inte det? Det finns knappt någon orörd natur kvar. Vi har möte efter möte om klimatet, och under
Martin Emtenäs författare, föreläsare och journalist
tiden raseras planeten. Det är som en tonårsfest som spårat ur och man hoppas att de vuxna snart kommer hem. Men på den här planeten finns inga vuxna. Hur kan vi vara så smarta och så korkade samtidigt?
Ett vuxet ledarskap är just vad som behövs, betonar han:
– Vi är i akut behov av en annan berättelse.
Hur ska den se ut?
– Forskningen måste lyftas. Tycke och smak ska inte väga tyngre. Varför hyllar vi inte de som försöker rädda livet på oss alla? Hur mycket kan beslutsfattarna strunta i och ignorera forskningen? Varför kan människor som varken är utbildade eller har intresse av miljöfrågor få ta beslut om åt vilket håll mänskligheten ska gå, om de bevisligen är på väg mot ett totalt kaos?
Den 7–19 december arrangerar FN:s konvention för biologisk mångfald mötet COP15 i Montreal för att enas om ett nytt globalt ramverk för den biologiska mångfalden. EU:s förslag är bland annat att 30 procent av alla land- respektive havsområden bevaras och skyddas och att sex miljarder hektar utarmade ekosystem återställs.
En av EU:s förhandlare vid mötet är Torbjörn Ebenhard, som är föreståndare för SLU Centrum för biologisk mångfald. De stora tvistefrågorna är rättviseaspekterna, berättar han.
– Det handlar väldigt mycket om rättvisa. Vem har orsakat problemet, vems är ansvaret. I Sverige är vi själva inte mycket bättre. Då skulle vi inte ha tusentals arter på rödlistan (en bedömning och sammanställning över enskilda arters risk att dö ut i Sverige, reds. anm.). Och samtidigt som vi själva inte vill ha fler fridlysta skogar eller rovdjur som varg, kräver vi det av länder som Kongo och Kenya.
I arbetet med att bevara områden menar Alexandre Antonelli, som under mötet i Montreal kommer att representera Kew Gardens samt delta i egenskap av forskare vid Göteborgs universitet, att det är viktigt att det är de områden med högst naturvärde som bevaras.
– Återställande av ekosystem måste dessutom göras på rätt sätt: rätt sorts träd på rätt ställe. Utöver bevarande och restaurering måste man också minska på konsumtionen.
För att vända kurvan behövs en genomgripande samhällsomvandling. Vi behöver styrmedel för att faktiskt göra bra saker. Här behöver samhället styra tydligare för att motivera människor ännu mer, säger Torbjörn Ebenhard.
– Bihotell är jättebra, men det räcker inte på långa vägar. Försök tänka: vad är mitt ansvar för den biologiska mångfalden? Vilket är mitt globala fotavtryck? Varifrån kommer det du köper och hur har det tillverkats? Varje enskild människa kan påverka, och här kan man göra sin insats. Det vore mycket lättare om hela samhället är med på det och sätter ramar, men fram tills dess kan man som enskild göra mycket.
Arter kan nu behöva anpassa sig upp till 10 000 gånget snabbare än tidigare, vilket för många är en ren omöjlighet.
Alexandre Antonelli professor i biologisk mångfald