Urban Kärvling: ”En vän är en person du kan tänka högt med”
Jag har varit i min uppväxtstad Vänersborg och träffat vänner från ungdomen. Vänner som jag inte längre umgås med. Det är normalt att personer som varit kamrater under ungdomsåren valt olika vägar i livet. Några stannade kvar, andra utbildade sig på annat håll och har levt sina liv på andra platser än uppväxtorten. Jag har fortfarande starka band till min barndomsstad och känner både samhörighet och stolthet att ha växt upp i Lilla Paris.
Vi som träffades är nu gubbar i åldrarna 60-68 år och befinner oss på yrkeslivets upplopp. Några har redan gått i mål och är daglediga. Sociala medier har gett oss chansen att återuppta kontakten digitalt. Och det var just ett samtal på sociala medier mellan två av vännerna som idén kom upp om att träffas och reflektera över livet. Hur har våra liv sett ut? Blev det som vi tänkte? Vad händer nu när vi har slutat jobba eller snart ska sluta?
Sex personer nappade på förslaget att träffas. Alla bor vi kvar i Västsverige. Första träffen var ett test för att se om det gav oss något att dela med oss av våra erfarenheter och tankar. En förutsättning var att vi alla skulle öppna oss och lufta allt. Dessutom att innehållet i våra samtal ska stanna inom gruppen.
Vi har olika bakgrund och har valt olika yrken (undantag av två som hamnade i mediebranschen). Beröringspunkter från barn- och ungdomsåren är fotbollen och musikföreningen. Blev då livet som vi tänkt oss? Kanske inte, men vi är nog på det stora hela nöjda. Min egen yrkesdröm från tonåren var att bli gymnastikdirektör. Så blev det inte. Efter en del krokiga vägar, som byråkrat med jobb på länsstyrelse och kommun slutade det med att jag utbildade mig till journalist. Det har jag definitivt inte ångrat. Mina allra bästa yrkesår har jag haft på AT:s redaktion i Vårgårda! Och jag har inte heller ångrat särskilt mycket i mitt privatliv.
Om yrkesval, familjeliv, intressen och händelser – lyckliga och olyckliga - hade vi djupa och känslomässiga samtal om. Det blev många timmar av minnen, skratt och allvar. Berättelser och tankar berörde och berör mig fortfarande. ”Tänk att få vara med om detta. Jag ser redan fram emot nästa träff ” och ”Tack för alla fina berättelser” var några kommentarer.
Vår sammankomst är inte unik, men ni som inte varit med om detta passa på att kontakta gamla kamrater och hör vad som hänt med dem. Det är stimulerande och ger energi. Att få sitta ned och samtala med vänner man inte pratat med på nästan 40 år är en upplevelse. Avslutar med att citera den amerikanske filosofen Emerson: ”En vän är en person du kan tänka högt med”.
"Hur har våra liv sett ut? Blev det som vi tänkte?