SKÖNA BAJEN?
DET NYA HAMMARBY MED SINA GRANDIOSA FRAMTIDSVISIONER – ÖVERLEVER DÅ MYTEN OM
I årtionden var Hammarby underdogen som med ett enda undantag aldrig vann något annat än fansens kärlek.
Hur ska Bajenmyten överleva nya lyxiga Hammarby?
Den 22 oktober 2011 var Hammarby sekunder från att nosa på spel i division 1. Exakt tio år efter SMguldet 2001 var klubben efter två säsonger i superettan extremt nära att behöva spela kval för att slippa falla till seriesystemets tredje nivå.
Man var på väg att göra något som för åtskilliga hade definierat Hammarby under drygt 100 år. Att den var klubben som oftare hittade en snedspark än de klacksparkar som förmodas vara varumärket för klubben från Stockholms söder. Att den var klubben som inte kunde vinna. I bagaget fanns skulder på tiotals miljoner. Det som byggts upp kring den unika titeln höll på att rasa.
Men nu blev det aldrig så. Efter 94 minuter och 49 sekunder borta mot Ängelholm klev Sebastian Bojassén fram och räddade laget kvar i Superettan med matchens absolut sista spark.
– Det är som en film, sa Bojassén till Sportbladet efteråt. Knappt tio år efter hans mål vid gonggongen har den fiktiva filmen om Hammarby fått en helt annan skepnad.
I dag är det snarare Hollywood i HD man associerar till än skrapiga hemkörda vhs-klipp som 2011.
En känsla som ytterligare förstärkts av att Zlatan Ibrahimovic klivit in som ägare efter en affär med Hammarbys Los Angeles-baserade delägare AEG.
Ett steg i november 2019 som Simon Bank provokativt i Sportbladet skildrade:
”Var finns en tidsmaskin när man behöver en? Jag hade gett så mycket för att kunna resa 20 år tillbaka i tiden och fråga en hammarbyare hur den ser på en framtid där hens klubb har rivit Söderstadion, flyttat in i en arena med plastgräs som de delar med Djurgårdens IF, där de har bolagiserat och ser klubben ägas av en stockkonservativ högerkristen amerikansk oljemiljardär – och av Zlatan Ibrahimovic. Vad hade hen sagt?”
2020 är frågan inte om Hammarby åter ska bli ett fallande korthus. I dag handlar analysen snarare om nästa steg blir att stabilt vara en välmående allsvensk toppklubb med publiksiffror som klarar jämförelser med de flesta ligor i världen. Eller om Bajen rent av ska kunna ta steget från Tele2 till gruppspel i Europa League, och längre fram Champions League.
Förr hamnade fokus på Hammarby oftast på den ständiga mytologiseringen av klubben. En mytologisering som klubbens fans åt till frukost, lunch, middag. Som rivalerna i Stockholm ironiserade över eller avskydde. Som neutrala tyckte var lite gullig.
I dag blir vinkeln annorlunda. Bara fem år efter att klubben återkom till allsvenskan 2015 är frågan plötsligt: går det rentav för BRA för affärsprojektet Hammarby för att myterna om Nacka Skoglund, Söderbröder, och teorier om evigt klacksparkande ska överleva?
En av klubbens största ikoner, Kennedy Bakircioglu, är optimistisk:
– Bajenfansen är härdade människor. De kommer att minnas hur det varit. Jag tror att myten Hammarby kommer att överleva även om vi får våra välförtjänta drömmar om Champions League uppfyllda.
En annan, Kenneth ”Kenta” Olsson, är tvärsäker:
– Ja det tror jag! Bajenkulturen sitter liksom i väggarna.
”VI SKAPADE MYTEN OM HAMMARBY OCH JAG ÄR OTROLIGT STOLT ÖVER ATT NÅGOT VI GJORDE FORTFARANDE SITTER SÅ DJUPT ROTAT I VÄGGARNA. JAG HOPPAS ATT DET FORTSÄTTER.”
Kenta Ohlsson
Hammarby IF klev på många sätt rakt in i en mytvänlig situation när den grundades. Även AIK och Djurgården bildades i Stockholm. Men bara Hammarby hade en omedelbar koppling till arbetarklassen där den startade vid Kanalplan på Södermalm.
Men trots en första SM-final redan 1922 – innan allsvenskan ens existerade – och kultvänliga saker som att Hammarbys Rickard Larsson 1924 (beroende på hur man räknar) gjorde det första allsvenska målet någonsin liksom att en viss Lennart ”Nacka” Skoglund fanns i klubben på 1940-talet, det skulle ändå dröja länge innan Hammarby på allvar blev ”Bajen” med det svenska fotbollsfolket.
Mycket länge till och med.
Tjuvstarten för det steget kom 1966 när Hammarby, då i division 3, tog in några unga löften som i grunden skulle förändra bilden av klubben. Ronnie Hellström och Kenneth ”Kenta” Ohlsson anlände och var med om att ta klubben uppåt i seriesystemet till den allsvenska nivå som den från 1970 skulle tillhöra i två decennier.
Men en sak ändrades inte. Självbilden tycktes vara att hålla sig kvar. Det är typiskt att det verkliga startskottet för myten Hammarby kom när den höll på att åka ur allsvenskan.
Under VM-uppehållet sommaren 1970 tyckte ett gäng fans att det var för eländigt att klubben låg i botten. Man lånade då ett grepp från den engelska ligan, sång på läktaren.
Genombrottet är ikoniskt även utanför de grönvita sammanhanget: i en match mot topplaget Åtvidaberg den 27 augusti 1970 hade de sjungande supportrarna samlats på Söderstadions läktarsektion E2 och drog igång en omgjord version av bandet Steams låt ”Na Na Hey Hey Kiss Him Goodbye”, där orden var utbytta till ”Nananana, nananana, heeej heeej, Hammarby”.
– De som satt bredvid tyckte väl först att det var stökigt. Allting vi hade var hemmasnickrat. Ölburkar med stenar i blev till exempel maracas, har en av de ansvariga Lars-Åke Axedin, sagt senare.
När sången startades låg Hammarby sist. När den tystnade i oktober hade Hammarby
SAGT OM BAJENMYTEN
”KLART VI VILL VINNA! MEN VÅRT ENGAGEMANG HÄNGER INTE PÅ OM VI VINNER ELLER INTE.”
Magnus Hagström, Hammarbyskildrare
SAGT OM BAJENMYTEN
” ’TREVLIGA BAJEN’ ÄR ETT IRONISKT BEGREPP BLAND ANDRA KLUBBARS SUPPORTRAR, SOM KRÄKS PÅ SÖDER-ROMANTIKEN OCH MEDIAS EVIGA GULLANDE MED FANS SOM IBLAND ÄR ALLT ANNAT ÄN TREVLIGA.”
Simon Bank, Sportbladet
spelat elva matcher obesegrade, klubben slutade på sin dittills bästa placering i allsvenskan, femma.
”Den där jävla sambalåten...”
Efter det blev Hammarby en evig kultklubb. Elaka tungor har genom åren sagt att det varit klubbens största merit. Men neutrala har sett annat. I början av 1980-talet uppfyllde den de flesta aspekter på en svensk storklubb, inklusive SM-final mot Uefacupvinnarna IFK Göteborg 1982 – den förlorades dock – och spel i Europa.
I samband med SM-finalen späddes bilden på av Hammarby som lika mycket socialt sammanhang som fotboll. Orkestern Hägersten Hot Heaven spelade samba på läktarna och eftersom Hammarby för en gångs skull även spelade effektiv sambafotboll växte kultfaktorn exponentiellt.
Glenn Hysén i motståndarlaget har sagt
– Det är den där jävla sambalåten som dom höll på med på läktaren. I ett, i ett, i ett. Till sist föll man ju in i deras rytm.
Tyvärr för Hammarbys del blev 1980-talet inte eran när klubben tog det sista steget.
I stället blev man åter en jojo-klubb. Som åkte ur 1988, mirakulöst gick upp igen 1989 efter 6–0 mot Karlstad i sista matchen, åkte ur igen, nosade vid konkurs, förlorade mot Hertzöga med 0-4 och mot Djurgården med 1–9.
Hammarby betedde sig som Hammarby historiskt förväntades göra.
Och en sak förändrades inte. Suget för att se klubben kvarstod. Mytologiseringen snarast växte på Söderstadion, krogen Kvarnen, och andra ställen där fans samlades.
Supporterklubben Bajen Fans, som startad redan 1980, såg medlemsantalet snabbt bli många tusen. Det skrevs böcker. Det gjordes låtar. 1997 placerade ett skivbolag reklam för Rod Stewarts då aktuella cd på matchtröjan.
1998 tycktes det som att steget att även lyckas sportsligt höll på att tas. Efter att ha toppat allsvenskan länge slutade Bajen
till sist femma. Ett derby mot AIK det året kan historiskt ses som matchen när allsvenskan fick den status som publikmagnet som den har än i dag. Samma år arrangerades den första Hammarbymarschen till Söderstadion. Kulten antog formen av kyrka, en kyrka som dessutom kunde spela fotboll.
Men ännu en gång var klivet en hägring. 1999 höll man på att åka ur. Säsongen 2000 slutade man åtta och allt tydde på att Hammarby ännu en gång fallit in i rollen som den tredje 08-klubben, nöjd att hålla sig kvar.
Då kom ironiskt nog den stora explosionen.
SM-guld 2001 – uttåg 2009
Ett Hammarby tippat till de nedre regionerna vann under Sören Cratz serien 2001. Man fick fira guld på Medborgarplatsen på Södermalm med ”Kenta” Gustafsson på scenen. Den andre ”Kenta” i denna historia om Bajenmyter hade då sedan sett sin och Aapo Sääsks 70-talslåt ”Just idag är jag stark” bli en sorts nationalsång för Bajen-nationen.
Titeln följdes upp rimligt med en serie topplaceringar. Sedan gjorde Hammarby åter som alltid gör. 2009 åkte man ur allsvenskan och inledde den kräftgång som inte ändade förrän 2014 då man tog sig upp med hjälp av ”Nanne” Bergstrand.
Innan det hade man 2013 flyttat till en arena som associerade till allt annat än den famösa ramsan ”Bajen, bärs och rakade brudar.”
Tele2 arena låg visserligen bara några frisparkar från slitna Söderstadion. Men det var en annan värld. Med konstgräs och rivaler om utrymmet som Madonna. Och inte minst Djurgården. Som hann spela allsvenskt där i två säsonger innan Hammarby gjorde det.
Lyckligtvis för Bajens skull satte man ändå det första publikrekordet, 29 175 mot Örgryte i juli 2013. Att Djurgården dagen efter bara lockade 27 798 i sin premiär blev en markering att Hammarby visat var skåpet skulle stå, åtminstone i kulthänseende.
Efter några vingliga år på den sportsliga fronten – inte minst tränarbyten – är Hammarby sedan några säsonger under ledning av sportchef Jesper Jansson till synes stabilt med i ”The Big six” i allsvensk fotboll.
Inte minst har man nått en publiknivå som inte skådats i högsta serien sedan 1950-talet. De senaste fem säsongerna har Hammarby lockat i genomsnitt: 24 232, 23 680,22 137,22 885 respektive 25 507. Bara AIK är ens nära.
Men trots känslan av fotbollen som samlande mässa, trots ett tiotal böcker om Hammarby och Hammarbyprofiler bara de senaste åren, trots en ständig position som mediala gunstlingar.
Överlever myten detta?
En som skildrat Hammarby oftare än någon annan är skribenten och Bajenfantasten Magnus Hagström. Han har i tidningar, böcker och programblad skrivit åtskilligt om just mytologiseringen av klubben. Magnus blev nyligen hedersmedlem i Hammarby och ser just det som ett tecken på att omvandlingen inte måste betyda att klubben får en annan identitet, blir en svensk motsvarighet till forna kultklubbar som Manchester City eller Paris Saint-Germain.
Magnus svarar:
– Det säger något väldigt fint om vår klubb att man gör en sån person till hedersmedlem. Det är uppenbart att man ser klubben som ett kulturellt bygge, där många delar bidrar till helheten. Vilka var det som fick hedersmedlemskap förr? Det här är ett helt annat spår. Han fortsätter:
– Det finns en romantik kring Hammarby som lever och som gör klubben attraktiv för många. Den har många beståndsdelar men en del är att vårt fotbollslag inte varit jätteframgångsrikt. Det här har gjort att vi blivit bättre än många andra på att bygga supporterskapet kring annat än titlar. Våra rivaler försöker ofta såga oss genom att framställa oss som en loserklubb. Det biter knappast på oss, det får hammarbyaren bara att i ännu större utsträckning tycka att de andra inte fattar att supporterskapet handlar om att bygga en gemenskap kring ett fotbollslag, inte att räkna pokaler. Och vi är bäst på gemenskap.
Spelaren Kennedy Bakircioglu har med skicklighet och slump varit central i en serie matcher som bara byggt på mytologiseringen. Även han tror på något nedärvt som gör att det positiva i myten Hammarby överlever:
– Jag minns hur det var när jag kom tillbaka 2012. Det var hemskt, en känsla av fritt fall. Jag vet att alla fans också minns det. Det är så skönt att nu kunna se Bajen spela vacker fotboll och man kan slappna av, luta sig tillbaka i stolen, man vet att det ska lösa sig. Jag tror även fansen känner så.
SAGT OM BAJENMYTEN
”TJENA LATTESÖDER, HÄR KOMMER ARBETARKLASSEN”
Degerforsbanderoll på Tele2 Arena 2014
SAGT OM BAJENMYTEN
”TIDIGARE HAR DET NOG VARIT BEFRIANDE ATT VARA LITE SJÄLVSPÄKANDE OCH TÄNKA ’VAD FAN, SKIT I RESULTATET’. MEN DET ÄR EN IDENTITET SOM MAN BÖRJAR SKAKA AV SIG.”
Stefan Billborn, tränare
Klubbens marknadschef Patrik Blomquist sa till reklamtidningen Resumé i samband med att Zlataninträdet stod klart:
– Vi har mycket att tacka våra supportrar. Hammarby har en otroligt stark supporterkultur. Hammarby är mer än bara fotboll, det är en kulturell institution. När man sätter på sig Hammarbytröjan är alla lika. Den känslan föddes för länge sedan och den starka kopplingen till Södermalm är något som finns i vårt dna, att vi från början är en arbetarklubb.
Idrottsforskaren Torbjörn Andersson tror att Hammarby har sin status som mytklubb för nyinflyttade även framöver. Han har sagt:
–Stockholm har en förhållandevis svag identitetskänsla. Väldigt många inflyttade stockholmare drar sig då till en fotbollsidentitet för att manifestera sig som stockholmare. När det gäller Hammarby finns den historiska bilden av den roliga spirituella delen av den stockholmska arbetarklassen.
En som är tvärsäker är ”Kenta” Ohlsson. Han svarar vidare på frågan om Hammarby är en mytologiserad klubb även om tio år:
– Bajenkulturen har skapats av flera generationer av spelare, ledare och fans. Jag tror snarare att detta kännetecken på Hammarby utvecklas i framtiden.