TIDERNAS RYSARE
1968 – ÅRET DÅ LILLA ÖSTER TOG HEM ÅRHUNDRADETS GULDSTRID
Tjugosex år senare skulle han leda Sverige till landets största fotbollsframgång sedan VM-silvret på hemmaplan 1958. Men om det visste han förstås inget när han på bussen hem från Solna var riktigt vansinnig. Tommy Svensson och hans Öster hade förlorat med 1–0 på Råsunda mot AIK i den näst sista omgången av allsvenskan 1968.
– Vi var jävligt besvikna. Hade vi vunnit där så hade vi lett serien. ”Då hade vi kunnat ta guld”, sa vi. Men nu låg vi trea och någon tanke på SM-guld inför den sista matchen hade vi definitivt inte, säger han.
Allsvenskan 2019 var superjämn, Djurgården, Hammarby och Malmö FF slogs om guldet in på mållinjen. Allsvenskan 1968 har gått till historien som den jämnaste någonsin, och det med rätta. Efter att såväl Öster, Malmö FF och Djurgården hade misslyckats med att vinna i den näst sista omgången hade fem lag chansen att ta guld. Malmö FF satt med trumf på hand, inför årets sista hemmamatch mot Elfsborg hade klubben 26 poäng och bäst målskillnad. Dessutom var Boråslaget ett av blott två lag i den tolv klubbar stora serien som inte hade något att spela för.
Bakom Malmö FF satt Djurgården i en stark
En sista omgång. Fem lag som slåss om SM-guldet.
Sportbladet berättar historien om tidernas jämnaste guldfajt i allsvenskan.
– Det var overkligt. Malmö pressade och pressade i sin match, men så plötsligt var det slut och vi var mästare, säger Tommy Svensson, 74.
position, också med 26 poäng, med åtta måls sämre målskillnad än MFF, men med hemmamatch mot bottenlaget IFK Göteborg.
– Vi var trea, på 25 poäng. Samma som Norrköping och Örebro. Men vi hade bättre målskillnad, så vi visste att om vi bara slog Örgryte så skulle vi bli trea. Och det kändes inte så jävla dåligt för en nykomling, säger Tommy Svensson.
”Kommer aldrig att upprepas”
Vi sitter hemma i hans kök. Hans fru Ann-Katrin har tidigt samma morgon gått upp och bakat bullar och kakor som nu gör att faten dignar, fikabröd av en klass som hade sopat hem vilket tv-bakningsprogram som helst. Bredvid den förre förbundskapten sitter Harry Bild, 82. Två välklädda gentlemän i sina mer eller mindre bästa år, som 51 år tidigare båda spelade en stor roll i Östers sensationella SM-guld.
För sensationellt var det. Än i dag är Öster den enda klubben i svensk fotbolls historia som lyckats vinna allsvenskan under sin första säsong i serien.
– Och det kommer aldrig att upprepas, det kan jag inte tänka mig. I dag är det omöjligt, säger Svensson.
Medan Harry Bild blev den sista pusselbiten i Stig ”Mr Öster” Svenssons lagbygge hade Tommy Svensson debuterat i A-laget redan i det allsvenska kvalet 1961, endast 16 år gammal. Fem år senare hade klubben vunnit dåvarande division 2 (näst högsta serien) ytterligare två gånger, men missat i kvalet till allsvenskan. Familjen Svensson var trötta på det, och pappa Stig skrev ett brev till en superstjärna nere i Rotterdam.
Efter fyra SM-guld på åtta år med IFK Norrköping hade Harry Bild 1964 blivit proffs i först Zürich, och sen i Feyenoord 1965. Under sin första säsong i den holländska storklubben gjorde han 14 mål på 18 matcher. Och sen 25 mål på 34 matcher året därpå. Den ende i klubben som ens var i närheten av hans målform var en annan svensk. Ove Kindvall gjorde 22 mål den säsongen. Geels Ruud var trea i den interna skytteligan hos ligatvåan på 8 mål.
Att Harry Bild skulle gå till en svensk division 2-klubb var fullständigt otänkbart. Fast Stig Svensson skrev ändå.
– På den här tiden gick det ju inte att ringa på telefon från Sverige, så han skrev ett långt handskrivet brev. Jag har kvar det än i dag, fastän jag knappt kunde läsa vad han skrev. Men han skrev att om jag kände för det när jag flyttade hem så var Öster intresserade. Och du vet, jag kände ju till det här gänget lite grann, året innan hade jag träffat Tommy och några andra spelare på en nyårsfest i Växjö.
I Rotterdam hade familjen Bild börjat få rejäl hemlängtan under våren 1967, så när Öster löste de ekonomiska bitarna blev flytten hem snabbt klar.
– Jag hade kunnat flytta tillbaka till Norrköping också, men jag ville hem till Växjö. Det är ju här jag är född. Så det var jäkligt roligt när Stig kom ner till Rotterdam och köpte loss mig.
Den legendariske Österordföranden förhandlade med Feyenoord och köpte loss anfallaren för 145 000 kronor. En enorm summa för en division 2-klubb då.
– Jag vet inte vad det motsvarar i dag? En miljon kanske?
Tommy Svensson skakar på huvudet. – Nej, det räcker inte. Det var väldigt mycket pengar. Men vi hade mycket publik, i division 2 hade vi ett hemmasnitt på 8 000 åskådare. Och vi spelare hade inget betalt.
Affären blev klar i mitten av juni 1967, men på den här tiden var det en karantän på två månader innan en spelare blev klar för sin nya klubb. Den 22 augusti vankades det seriefinal mot Halmia för Öster.
– Så jag fick slänga mig i bilen och köra som en idiot hem till Sverige och skriva mig som boende i Växjö för att jag skulle bli spelklar till den matchen. Men jag hann, och det kom 24 000 åskådare till Värendsvallen mot Halmia.
Var det uttalade målet då att ni i och med din ankomst skulle upp i allsvenskan?
– Ja, det var väl klart att det var tanken. För familjen Svensson var det en dröm. Pappa Stig hade gång på gång försökt få ihop ett lag, mestadels med lokala spelare från trakten, så att Öster skulle lyckas ta sig upp i landets högsta serie.
– Det var ett sånt uppdämt intresse här. Vi hade vunnit division 2 fyra gånger, men missat i kvalet. Folk bara längtade efter att vi skulle upp i allsvenskan. Så när vi väl lyckades reste folk till våra matcher från hela Blekinge, Småland och Skåne upp hit, minns Tommy.
Och på fjärde försöket gick det vägen. Med Harry Bild som måltjuv längst fram, och Tommy Svensson som central kugge vann man återigen division 2. Öster slog Sandviken i den första kvalmatchen, men när 26 404 åskådare tog sig in på Värendsvallen för att se match två mot Brage var den store stjärnan febersjuk. Med fem minuter kvar, då ställningen fortfarande var 0-0, tvingades Harry Bild ge upp och ropa efter byte. Sune ”Sotarn” Persson fick ersätta, och bara en minut senare så sköt han in matchens enda mål. Öster var klart för allsvenskan 1968.
– Det var ett av de bästa ögonblicken i min karriär. Det betydde så mycket för oss, säger Tommy Svensson.
”Målet var att hänga kvar”
Fotbollsfebern var total i Växjö med omnejd och Stig Svensson och Öster bestämde sig för att göra allt man kunde för att etablera laget i allsvenskan. Man hade tre landslagsspelare i truppen: Svensson, 23, Bild, 31, och Inge Ejderstedt, 21. Totalt 16 spelare fick kontrakt, där åtta av dem fick en årslön på 6 000 kronor. Den andra hälften fick nöja sig med 3 000 kronor för säsongen. Norrköpings gamle guldtränare Vilmos Varszegi hade hämtats in redan 1967, och han och Stig Svensson bestämde sig för att ta satsningen ytterligare ett steg. En eftermiddag i veckan ”köptes” spelarna loss från sina respektive arbetsgivare, så att laget skulle kunna träna på eftermiddagen i stället för på kvällen.
– Det var vi först i Sverige med, och det gjorde en stor skillnad. Vilmos kom med en tuffare träning än vad vi var vana vid sen tidigare. Vi var ganska spelskickliga, men fysiskt gick vi upp ett snäpp under honom. Så vi var ingen vanlig nykomling. Men vi var ändå en nykomling – målet var att försöka hänga kvar, säger Svensson.
När började ni känna er som ett topplag?
”FOLK BARA LÄNGTADE EFTER ATT VI SKULLE UPP”
Harry Bild lutar sig fram över köksbordet och skär loss en bit kaka till.
– Bara en liten bit. Jag försöker hålla igen, säger han med ett leende innan han minns tillbaka.
– Vi vann de första tre matcherna med 3–1, hemma mot Åtvidaberg, borta mot Gais och borta mot Helsingborg. Så då var vi med i toppen direkt. Vi tappade lite efter det, men vi var med hela tiden.
Under hösten steg publikintresset ytterligare, Öster vann publikligan med ett snitt på 15 622. Det skulle drabba Bild på ett oväntat sätt. På 1960talet fanns inte ens ordet ”sign onbonus”, och någon lön var det heller inte tal om när han lämnade Feyenoord för Öster.
– Folk tror att jag fick en massa pengar, men så var det inte. Jag sa till Stig ”skaffa mig ett jobb så är det okej”. Så i november 1967 öppnade jag en sportaffär i Växjö där jag jobbade på dagarna.
Butiken såg Öster plötsligt som ett bra ställe att sälja biljetter på. Tommy Svensson kan inte hålla sig från att retas lite.
– Harry hade provision på den försäljningen. Det är de pengarna han lever på än i dag …
Bild frustar till.
– Du, det ska jag tala om för dig att de pengarna var inte mycket. Jag var tvungen att sluta sälja biljetterna. Första höstmatchen var mot Djurgården och när jag kom till butiken en timme innan vi skulle öppna ringlade sig kön runt kvarteret och vidare i ytterligare hundra meter. Det vällde in hur mycket folk som helst, och telefonen ringde hela tiden. Det var rena kaoset. Det kom in en gubbe och frågade om han fick handla något i butiken, men jag fick säga till honom att komma tillbaka en annan dag. Det var en sån cirkus.
”Vad gjorde du uppe i kedjan?”
Publikens intresse sporrade Öster till stordåd, och landslagstrion visade sig vara oerhört viktiga för klubben. Harry Bild blev tvåa i skytteligan med sina 14 mål, Inge Ejderstedt trea med 13. Under de 22 omgångarna gjorde Öster 44 mål …
– … jag kollade lite i statistiken innan ni kom och av de målen gjorde du, Inge och jag 34, säger Svensson.
(HARRY) – Oj?! Gjorde du så många? Vad fan, du hade inte där uppe i kedjan att göra?
(TOMMY) – Nej, men jag hade ju mina långskott. Jag hade tryck i dojan, jag var inte där framme och petade in bollarna som du gjorde.
Duon skrattar gott. De känner varandra utan och innan och är sedan snart tolv år tillbaka grannar i Växjö.
– Vi var ett gott gäng redan då på 1960-talet, alla umgicks med varandra och fruarna var alltid med. Det blev en go’ atmosfär. Än i dag spelar vi kort en gång i månaden, Tommy, jag, ”Acke” (Karl-Axel Blomquist) och ”Boda” (Leif Fransson).
Öster var inte det mest rutinerade laget men den goda lagsammanhållningen firade stora triumfer den säsongen. De ledde inte serien en enda gång före sista omgången – och med tre omgångar kvar låg klubben tvåa efter Malmö FF. Men förlusten mot AIK i den näst sista omgången såg ut att bli dyrbar.
– Vi hade ingen tanke på guld då. Att varken Malmö eller Djurgården skulle vinna sina matcher kändes som en omöjlighet, säger Svensson.
Men efter 32 minuters spel på Stockholms stadion skjuter Håkan Eklund in 1–0 för IFK Göteborg. Och i Malmö pressar förvisso MFF, men i Elfsborgs mål växer John Hedin ut till en jätte.
Samtidigt i Växjö, där ombyggnationen av huvudläktaren hade inletts och många Östersupportrar därför inte fick möjlighet att se matchen, gjorde ett nervöst hemmalag till slut 1–0 genom Inge Ejderstedt. Strax därpå gör Harry Bild sitt 14:e mål för säsongen vilket betyder 2–0, och Öster har i det läget lika många poäng som Malmö FF, och ett måls bättre målskillnad.
Matchen i Stockholm tar slut först. Djurgården får bara 1–1 mot Blåvitt och kan inte hota om guldet. När domaren Assar Isaksson blåser av matchen på Värendsvallen återstår fortfarande sex, sju minuters spel i Malmö.
– Alla stannade kvar ute på planen. Vi visste ju att om Malmö inte skulle göra något mål skulle vi bli svenska mästare, säger Svensson.
I speakerbåset kopplade man snabbt in sändningarna från Radiosporten över arenans högtalaranläggning, så elva Österspelare och 12 425 supportrar fick följa de sista minuterna på Malmö stadion via radiorapporter. Bland de mest nervösa var förstås Stig Svensson.
– Han satt och bad där uppe på läktaren med knäppta händer, minns Bild.
Vad minns ni från de minuterna?
(TOMMY) – Fy tusan … Det var overkligt, faktiskt. Malmö pressade och pressade och pressade. Men John Hedin tog allt. Och så var det plötsligt slut, och vi var mästare. Sen minns jag inte mer. Jo, en sak för- resten. Jag hade spelat i landslaget med Agne Simonsson det året, och nu var han här och spelade med Öis. Eftersom de förlorade matchen mot oss så åkte de ur, men jag minns att han kom fram och kramade om mig och gratulerade.
Mycket känslor på samma gång?
– Ja, vår glädje och deras sorg. Det var mäktigt, en väldigt häftig känsla.
För Harry Bild blev det långa minuter omgiven av fans som stormat planen.
– De hissade mig, och så blev jag av med mina skor. En gubbe, en sotare från min by där jag växt upp, tog dem. Jag såg honom med skorna i handen i Smålandsposten dagen efter, haha. Jag hade vunnit fyra guld innan, men det här var ett av de roligaste. För det var det mest oväntade. Norrköping var mer vana vid att vinna.
Pokalen var på fel arena
Någon pokal fick de dock inte höja inne på Värendsvallen. von Rosens pokal fanns bara i ett exemplar till skillnad från dagens buckla, och i Malmö tvingades Tore Brodd och Orvar Bergmark från förbundet inse att de var på fel arena.
Tommy Svensson ler vid minnet.
– De skulle dela ut pokalen där, men de fick sätta sig i bilen och köra till Växjö i stället. Det var rätt häftigt, mitt under vår guldfest så kom de in i lokalen med pokalen till oss.
Det är ungefär då som han börjar inse vad som har hänt.
– Allt innan är bara luddigt. Det var så overkligt. Det tog en lång tid, långt in på kvällen, innan jag fattade att det verkligen var sant. Det var en overklig känsla att vi var svenska mästare. Jag minns att pappa var väldigt glad. Inte minst för att det var Malmö vi slog i guldkampen. Det var en liten fajt mellan honom och Eric Persson. De var jättegoda vänner, men samtidigt så var det roligast att slå just Malmö. Och det tyckte nog de också.
”DET VAR OVERKLIGT, MALMÖ PRESSADE OCH PRESSADE – OCH SÅ VAR DET PLÖTSLIGT SLUT”