”GULDFESTEN? JAG MINNS INTE SÅ MYCKET FRÅN DEN ...”
STEFAN SELAKOVIC OM ÅRET DÅ BOLLKLUBBEN FRÅN HALMSTAD FICK FIRA MED CHAMPAGNE
Fotbollsallsvenskan 2000 bjöd på fem Göteborgslag, derbyfester i både Stockholm och Göteborg och ett SM-guld till Halmstad BK.
Dessutom ett stort genombrott för en spelare som skulle spela en stor roll under många allsvenska år.
– Det var ett riktigt bra år, vi tog guldet och slog ut Benfica i Uefacupen, säger Stefan Selakovic, 43.
Vad minns du allra starkast från säsongen 2000?
– Ska jag försöka sammanfatta det på något sätt kände jag redan på försäsongen att det var något på gång. Jag tror fasiken i mig att vi till och med var favoriter till att vinna SM-guldet? Vi hade en jäkla försäsong.
Vad blev avgörande för att ni vann guldet?
– Titta på kvaliteten i truppen, det var många fruktansvärt bra spelare. Även om kanske inte alla hade slagit igenom ännu, men var på väg mot genombrott. Mig själv inräknad, och så Petter Hansson, Mikael Nilsson, Michael Svensson.
Roligaste detaljen från guldfesten?
– Haha, inte en aning … Nä, fan, det kommer jag inte ihåg? Jag tror att vi var någonstans inne i centrala Halmstad? Jag minns inte så mycket från festen. Det är kanske svar nog?
Vilket av dina tio mål under säsongen var viktigast, för dig och för laget?
– Vi slog AIK hemma i den andra omgången, på påskafton. En jäkla urladdning, vi vann
med 4–0. De hade en jäkla satsning då, hade plockat in Andreas Alm och hade Ola Andersson, Teddy Lucic med flera. De hade ett bra lag. Stuart Baxter var coach. Men vi tvålade till dem rejält. Och jag gjorde 1–0-målet. Den matchen var på något sätt bekräftelsen att vi var så bra som vi själva trodde. Det hade regnat som fan den våren, så de hade varit tvungna att lägga ett plastskynke på planen veckan före matchen. Dagen innan så fick vi spelare sen hjälpa till med att rullla av den där plasten. Det var lite skillnad på hur man laddade upp då … Jag minns att vi i startelvan behövde inte rulla lika länge som de andra.
Om du ska välja ut en spelare som var viktigast för guldet, vem blir det då?
– Jag måste säga tre. De tre äldre, Torbjörn Arvidsson, ”Fidde” Andersson och Håkan Svensson. Alla vi yngre hade kommit till HBK, och de visade vägen till hur det skulle vara i klubben. Och var väldigt bra spelare också. Utan dem hade vi aldrig löst det.
Du gjorde tio mål den säsongen, var det det här året som var ditt riktigt stora genombrott?
– Ja, absolut. Jag hade haft mina år i HBK där jag åkt in och ut ur laget. Men i slutet av 1999 kände jag att jag tog ett steg, typ sista tio matcherna. Gick in i 2000 med ett helt annat självförtroende och gjorde mål i varenda match på försäsongen. Det slutade med att jag blev vald till ”årets anfallare” på Fotbollsgalan den hösten.
Du missade en match av 26 den säsongen. Vad är oddsen på att du var avstängd för snack?
– Haha, de är nog låga … Det var också en grej jag lärde mig av de tre nämnda herrarna. Det hängde med i paketet.
Vad gör du i dag?
– Jag jobbar som agent. Intressant och roligt att jag kan vara kvar inom fotbollen, att ha kvar den kopplingen.