”OF COURSE HE FUC­KING MEANT IT! ”

Arsenal - - Sport Krönika Karlsson - Per Boh­man

Fram­rös­tat till det vack­ras­te må­let ­ge­nom ti­der­na. Se­dan dess har al­la ställt sig frå­gan: Me­na­de han det?

Den­nis Berg­kamps per­fek­ta kom­bi­na­tion av för­fi­nad skol­ning och op­por­tu­nis­tisk in­stinkt gav mänsk­lig­he­ten i mars 2002, när Arsenal möt­te Newcast­le på Saint Ja­mes’s Park, tidernas vack­ras­te Pre­mi­er Le­a­gue-mål.

Där­med ställs vi in­för skri­ben­tens uråld­ri­ga pro­blem. För hur be­skri­ver man stor konst ut­a­natt gö­ra våld på själ­va ver­ket? Språ­ket kan lätt fram­stå som knas­ter­torrt, näs­tan halv­dött, i det blän­dan­de ske­net av ak­tio­nens ge­ni­a­li­tet.

Det lö­ser vi på föl­jan­de sätt: Är ni så unga att ni in­te har sett det? In på Youtu­be ome­del­bart. Det gäl­ler för öv­rigt er and­ra ock­så.

Ro­bert Pires får bol­len vid mitt­lin­jen. Dri­ver den fram­åt i mak­lig takt och vi­ker – för­stås! – in­åt i pla­nen för att sö­ka en medspelare. Sam­ti­digt tar Den­nis Berg­kamp en löp­ning mot straff­om­rå­det och ham­nar mel­lan Newcast­les två mitt­bac­kar. Pass­ning­en ham­nar nå­got bak- om hol­län­da­ren som mås­te vän­da ryg­gen mot mål för att ta emot bol­len. Här kom­mer det av­gö­ran­de mo­men­tet: med den mju­kas­te av boll­be­hand­ling skar­var Berg­kamp bol­len med väns­ter in­si­da runt ut­si­dan av gre­ken Ni­kos Da­bi­zas sam­ti­digt som an­fal­la­ren själv gör en pi­ru­ett och vän­der om på ”fel” si­da av för­sva­ra­ren. Där­ef­ter är han fri, tryc­ker hård­hänt bort ­Da­bi­zas och rullar en­kelt in bol­len i mål.

”Han var en ar­ki­tekt på pla­nen”

Se­dan dess har dis­kus­sio­ner­na gått var­ma: me­na­de han det – el­ler var det ba­ra tur? Thi­er­ry Henry an­ser föl­jan­de: – När folk frå­gar mig om må­let sä­ger jag ­ba­ra: Den­nis Berg­kamp. Och så sä­ger de: ”Jo, men me­na­de han att gö­ra så? Tror du att...?” Så då sä­ger jag det igen: Den­nis Berg­kamp. Jag såg mat­chen hem­ma och min förs­ta tan­ke var: ”Vad i...!?”, sä­ger frans­man­nen och fort­sät­ter:

– Men det finns så­da­na an­fal­la­re i histo­ri­en. Can­to­na var Can­to­na och Zi­da­ne var Zi­da­ne och Ma­ra­do­na var Ma­ra­do­na. Man be­hö­ver ­in­te kom­men­te­ra allt. Ibland ska man ba­ra be­vitt­na. Ba­ra Den­nis kan be­rät­ta vad som hän­de och jag tror på ho­nom. De fles­ta av må­len han gjor­de var ut­tänk­ta in­nan han ens fick bol­len. Ian Wright har en lik­nan­de upp­fatt­ning: – Han var en ar­ki­tekt på pla­nen så jag räk­nar med att han ha­de gjort rit­ning­en, mätt upp al­la av­stånd och byggt rö­rel­sen på en mil­li­se­kund. Och om nå­gon sä­ger: ”men han ha­de in­te kun­nat gö­ra den skar­ven med flit”, så sva­rar jag att det än­då in­te gör nå­gon skill­nad för Berg­kamp tän­ker så snabbt att han lyc­kas stäl­la om krop­pen och av­slu­ta med pon­dus.

Wright me­nar att själ­va pre­sta­tio­nen tran­scen­de­rar spor­tens värld till nå­got stör­re.

– Själ­va mot­ta­get! Vänd­ning­en! De skul­le spe­la det där må­let i slow mo­tion till­sam­mans med klas­sisk mu­sik och vi­sa upp det på ett ­mu­se­um. Det är po­e­si i re­al­tid.

Kanske li­ka bra att sö­ka sig di­rekt till häs­tens mun? Den fot­bollsin­tel­lek­tu­el­le Den­nis Berg­kamp tyc­ker att själ­va frå­gan om ”me­ning” är li­te sim­pel och, ja, ba­nal.

– Om jag kan se i fram­ti­den? Om jag tän­ker: ”Jag läg­ger bol­len där, vän­der så och tryc­ker till där?” Själv­klart in­te. Själ­va­si­tu­a­tio­nen ska­par ak­tio­nen. De bäs­ta spe­lar­na är spe­la­re som an­pas­sar sig till si­tu­a­tio­nen på bäst sätt. Frå­gan är all­tid: ”Hur an­pas­sar jag mig nu?” Jag vil­le ha bol­len från Pires på föt­ter­na, men den ham­na­de bakom mig. Det är in­te vad jag för­vän­ta­de mig, så jag tän­ker ”nu be­hö­ver jag kom­ma på nå­got nytt”.

”Pass­ning­en kom li­te fel”

För Berg­kamp hand­la­de det om att ­föl­ja ur­sprungstan­ken.

– Förs­ta tan­ken var fak­tiskt att kon­trol­le­ra bol­len, men då ha­de jag ald­rig lyc­kats vän­da­bort ho­nom. Men jag vil­le gå mot må­let och gjor­de vad jag be­höv­de för att kom­ma dit, oav­sett hur bol­len kom till mig. Fem­ton me­ter in­nan pass­ning­en kom så be­stäm­de jag mig. Jag vän­der bort ho­nom.

Så till själ­va mo­men­tet:

– Pass­ning­en kom­mer allt­så li­te fel, men jag vill gå runt ho­nom så min hjär­na sä­ger: ”okej, jag för­sö­ker”. Det är allt el­ler ing­et-de­len av mitt spel. Jag skul­le ha kun­nat spe­la sä­kert, su­git in bol­len och pas­sat till­ba­ka den. El­ler kanske vänt på ett kon­ven­tio­nellt vis. Men jag vet att ­för­sva­ra­ren kom­mer i ryg­gen på mig och far­ten på pass­ning­en kan hjäl­pa mig. För med en mjuk touch så kom­mer far­ten ­be­hål­las, så att jag kan skar­va bol­len och än­då hål­la den re­la­tivt nä­ra mig själv.

– För­sva­ren stod li­te böjd och snett, så han kan in­te vän­da. Han för­vän­tar sig in­te­att vän­da. Min tan­ke var: ”skar­va bol­len och se vad som hän­der”. Kanske bloc­kar han den, el­ler så är skar­ven in­te vid nog, el­ler så lä­ser han och går fram­för mig. Men det fun­ge­ra­de, även om skar­ven in­te rik­tigt gick för­bi ho­nom, ut­an jag be­höv­de put­ta bort för­sva­ra­ren för att av­slu­ta. Så li­te tur kräv­des ock­så.

Niko­las Da­bi­zas är för evigt ihåg­kom­men som den bort­gjor­de. Allt an­nat gre­ken pres­ te­ra­de un­der sin långa kar­riär har ham­nat i skug­gan av bi­rol­len i det mål som rös­tats fram till Pre­mi­er Le­a­gue-histo­ri­ens al­la vack­ras­te. Om han är bit­ter? – Al­la pra­tar med mig om den mat­chen. De tror att jag skäms el­ler blir ir­ri­te­rad. Det är helt fel! Är­ligt ta­lat är jag väl­digt stolt, sä­ger Da­bi­zas och ut­veck­lar tan­ken:

– På grund av den ak­tio­nen blev jag del av ett konst­verk. Rik­tig konst som ska­pa­des av ett ge­ni­. Berg­kamp var ett ge­ni och det var ty­värr jag som ut­sat­tes för hans ge­ni­a­li­tet. Du kan ba­ra­sträc­ka upp hän­der­na i luf­ten och sä­ga: det var otro­ligt. Jag är med i histo­rie­böc­ker­na på grund av det där. Det är ing­en skam. Men … Me­na­de Berg­kamp verk­li­gen det? Ian Wright blir för­ban­nad ba­ra av att hö­ra frå­gan.

– Om han me­na­de det? Of course he fuc­king meant it!

Käl­lor: Four Four Two, So Foot, själv­bi­o­gra­fin ”Still­ness and Speed”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.