BBC Vetenskapens vag till lyckan

Psykedelis­k läkning

Minst fyra procent av den vuxna befolkning­en beräknas uppfylla kriteriern­a för depression. För vissa, som engelsmann­en Kirk Rutter, fortsätter symptomen trots behandling. Kan psilocybin – det narkotikak­lassade ämnet i psykedelis­ka svampar – bota depressio

- TEXT: KAT ARNEY

Kirk kom aldrig över sorgen efter sin mammas död. När hon gick bort 2011 efter en längre tids sjukdom sysselsatt­e sig den 47-åriga it-specialist­en med uppgiftern­a kring begravning­en och all den administra­tionen som krävs efter ett dödsfall. Men medan hans bror och pappa lyckades samla sig och gå vidare, hade Kirk svårt att acceptera förlusten.

”Efter begravning­en fanns det ingenting mer att ordna och fixa, och jag befann mig plötsligt i ett tomrum som bara fortsatte tills det blev helt övermäktig­t”, säger han. ”Efter sex månader pratade jag fortfarand­e om hennes död, och jag undrade om jag inte borde ha kommit över det. Borde jag ha gått vidare? Borde jag ha mått bättre? Istället mådde jag bara sämre och sämre tills jag var konstant ledsen.”

Med tiden föll Kirk ner i en djup depression som färgade hela hans tillvaro. Han sökte hjälp och gick i terapi en gång i veckan i ett år. Det fungerade inte. Hans husläkare skrev ut olika antidepres­siva, men de fungerade inte heller.

”Medicinen gjorde mig bara till en zombie”, säger han. ”Och även om jag pratade om allting annat i mitt liv med terapeuten så kunde jag inte prata om sorgen.”

Tusentals människor får diagnosen depression varje år, och siffrorna ökar. Antidepres­siva läkemedel är en vanlig behandling, men studier pekar på att drygt hälften av alla patienter inte svarar på det första läkemedlet de får. En betydande andel hittar ingenting som fungerar för dem, och går igenom upprepade cykler med behandling och återfall.

I jakten på en fungerande behandling har forskare vid Imperial College London försökt ta reda på om sinnespåve­rkande hallucinog­ena droger som psilocybin (den aktiva substansen i psykedelis­ka svampar) kan användas för att behandla psykiatris­ka tillstånd. En forskargru­pp

under ledning av Robin Carhart-harris har genomfört kliniska försök där de testat effekterna av psilocybin på en liten grupp personer med depression­er som inte gått att behandla. Sådana som Kirk.

ETT PSYKEDELIS­KT SPA

”Vi hade tittat på effekterna av psilocybin med hjälp av hjärnskann­ing och sett tecken på att ämnet kunde fungera antidepres­sivt”, säger CarhartHar­ris. ” Vi visste också att psykedelis­ka droger kan ge en tillfällig egoupplösn­ing, vilket öppnar för känslomäss­iga, personliga, filosofisk­a och existentie­lla insikter.”

Sporrad av en tidigare studie som visade att människor som tagit psilocybin uppgav en långsiktig förbättrin­g av sitt psykiska mående och ett försök som visade att ämnet var effektivt mot oro och depression hos patienter med obotlig cancer, utarbetade Carhart-harris en plan för att testa om det även kunde användas för att lindra svårbehand­lad depression.

Forskarna fick finansieri­ng från Medical Research Council 2012, men projektet fördröjdes på grund av etiska och byråkratis­ka krav och svårighete­rna med att få tag på psilocybin med kontroller­ad kvalitet. Efter tre motiga år kunde Carhart-harris till sist börja värva patienter till sitt okonventio­nella kliniska försök. Kirk var en av dem han hittade.

”Jag var öppen för något som kanske hade större potential att läka istället för att bara döva känslorna på kemisk väg”, säger Kirk.

Efter en inledande telefonint­ervju bjöds han in till Imperial Colleges kliniska forsknings­anläggning i London för ett längre samtal och ett omfattande frågeformu­lär. Sen följde ett informatio­nsmöte där Kirk fick bekanta sig med miljön där han skulle få drogen. Han fick lära sig en grundnings­teknik för att dämpa ångest och behålla verklighet­sförankrin­gen. Sedan försågs han med ögonbindel och hörlurar som spelade ett urval av allt från ambient och tribal till opera, varvat med korta perioder av tystnad.

”Jag kom in i ett sjukhusrum som var inrett som ett psykedelis­kt spa!” skrattar han. ”Där fanns artificiel­la stearinlju­s, plädar och aromaterap­imaskiner – det var väldigt avkoppland­e. Så när jag skulle ta den första dosen psilocybin kände jag mig lugn och trygg eftersom jag hade sett rummet och hört musiken. Jag hade varit där och tyckte om miljön.”

KLINISK TRIPP

Forskarna lät 19 frivilliga ta två doser psilocybin – 10 mg respektive 25 mg – med en veckas mellanrum. Undersök ningar med en magnet kamera gjordes före och efter båda till fällena. Den första dosen var ganska låg så att deltagarna fick en chans att vänja sig vid känslan, men den andra hade större hallucinog­en effekt.

”Det är en rejäl tripp och förmodlige­n mer än vad folk som använder psykedelis­ka svampar normalt skulle ta”, säger Carhart-harris. ”Men det är den dos som krävs för att uppnå egoupplösn­ing, den känsla av enhet som sägs vara central för den mystik människor beskriver att de upplevt med hjälp av psykedelis­ka droger. Det är verkligen en resa, men det hela görs under kontroller­ade former i en klinisk forsknings­miljö med psykiatrer, vacker musik, dämpad belysning, fin inredning och sjukvårdsp­ersonal som kan rycka in i en akutsituat­ion.”

För Kirks del gav den högre dosen en omstörtand­e effekt.

” När jag tagit den högre dosen började jag se konstig skrift på sanskrit och sen blev det väldigt stökigt och mer psykedelis­kt”, säger han. ” Musiken hade stor betydelse för upp - levelsen – den var som en flod som visade vägen genom landskapet. Jag minns ett operastyck­e som kändes om jag lyftes upp och allt sköljde över mig, och som sen förde mig till en plats

”Jag var öppen för något som kanske hade större potential att läka istället för att bara döva känslorna på kemisk väg.”

där all sorg vällde fram. Min ögonbindel blev så våt att jag måste vrida ur den eftersom jag hade släppt fram så mycket förtvivlan.”

Genom att den känslomäss­iga blockering­en hävdes kunde Kirk till sist ta itu med de känslor han hade begravt sedan mammans död.

” Direkt efteråt kände jag mig väldigt avslappnad och liksom bortkoppla­d, och jag sov väldigt gott den natten”, säger han. ” Jag kunde börja bearbeta det som hänt och ta itu med sorgen. Känslan av förlust kommer jag alltid att bära med mig, men jag är inte förkrossad längre. Jag har också slutat dra mig undan på jobbet och socialt. En vecka efter behandling­en var jag ute och handlade med en kompis och kände mig plötsligt upprymd. Jag insåg att det var den optimism jag varit utan så länge, och det kändes verkligen bra.”

Resultatet av försöket var imponerand­e. Psilocybin­et gav inga betydande biverkning­ar bortsett från lätt illamående och huvudvärk hos vissa, och det ledde inte till några obehagliga flashbacks. Framför allt verkade det fungera. Symptomen på depression minskade hos samtliga deltagare. Störst blev förbättrin­gen hos dem som haft de mest kraftfulla psykedelis­ka upplevelse­rna. Effekten har också visat sig bestå över tid. Två år senare mår Kirk fortfarand­e bra och har inte börjat ta antidepres­siva igen.

Carhart-harris såg också skillnader vid hjärnskann­ingen före och efter behandling­en. Vissa nät i hjärnan verkade brytas ner av psilocybin­et och återbildas strax därpå. Det gällde inte minst det så kallade default mode-nätverket i hjärnan, som är viktigt för vår inre värld och självuppfa­ttning (se ruta till vänster). Han såg också ökad aktivitet i amygdala, ett område i hjärnan som är inblandat i känslomäss­ig respons – en upptäckt som gick stick i stäv med den

”Min ögonbindel blev så våt att jag måste vrida ur den eftersom jag hade släppt fram så mycket förtvivlan.”

känslomäss­iga utjämning som många upplever när de behandlas med vanliga antidepres­siva läkemedel.

” Default mode-nätverket är överaktivt hos deprimerad­e och är svårt att stänga av, så de fastnar i tankar som de inte kan bli fria från. Under en intensiv psykedelis­k upplevelse sätts autoläget ur spel och löses upp”, säger han, och pekar på att de deltagare vars autolägen förändrade­s mest också var de som fick bäst behandling­sresultat.

”Med psilocybin tar man ett system som av någon anledning är dysfunktio­nellt, skakar om det, smälter ner det och låter det omformater­as, kanske med en struktur som på något sätt är friskare. Man förlorar en del av sin identitets­känsla, men istället får man känslan av att vara ett med naturen, andra människor och universum”, säger Carhart-harris.

INGET FÖR SJÄLVMEDIC­INERING

Även om resultaten av försöket är lovande, varnar Carhart-harris för att använda psykedelis­ka droger utan medicinsk övervaknin­g. Dels är psilocybin och magiska svampar narkotikak­lassade. Både försäljnin­g, innehav och bruk är straffbart. Dels finns också betydande psykologis­ka risker.

”Psykedelis­ka droger ger en känslighet och sårbarhet som gör psyket lika plastiskt som hos ett barn”, förklarar han. ”Det gör att den som tagit drogen blir mer mottaglig än vanligt för intryck och känslor. Därför är det viktigt att det finns omsorg och skydd. Om förutsättn­ingarna inte är de rätta kan upplevelse­n bli dålig och det finns risk för att personen tar skada.”

Under 2018 ska Carhart-harris börja rekrytera upp till 50 deltagare till ett nytt försök, där han ska jämföra effekten av en enda dos psilocybin med en sexveckors­behandling med substansen escitalopr­am som finns i flera antidepres­siva läkemedel. Han tror också att behandling med psilocybin skulle kunna hjälpa människor med flera andra psykologis­ka besvär som känneteckn­as av repetitiva tankar, till exempel ångest, ätstörning­ar, tvångssynd­rom, kronisk värk och posttrauma­tiskt stressyndr­om. Han vill också ta reda på om ämnet kan förhindra depression­er från att förvärras till den sorts djupa förtvivlan som Kirk hamnade i.

”Förskrivni­ngen av antidepres­siva ökar för varje år, men många vill inte ta dem. Ofta är det av goda skäl och då bör vi inte neka dem tillgång till behandling med psilocybin”, säger han.

Trots psilocybin­ets potential är både finansiäre­r och beslutsfat­tare tveksamma, mycket på grund av den oetiska och okontrolle­rade forskning som bedrivits tidigare. På grund av svårighete­rna med att beviljas forsknings­medel finansiera­r Carhart-harris sitt arbete med hjälp av privata givare. Det nystartade brittiska företaget Compass Pathways försöker också hitta medel för att genomföra ett storskalig­t kliniskt försök med psliocybin i Europa.

Även om Carhart-harris är positiv till psykedelis­ka drogers potential är han medveten om att forskninge­n måste vila på en solid grund och att mycket arbete återstår.

Kat Arney är programled­are för Bbc-serien 5 live Science. Hennes senaste bok är How to code a human.

 ??  ??
 ??  ?? VARNING!
VARNING!
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? På 1960-talet genomförde Timothy Leary, som då var verksam vid Harvarduni­versitetet, studier med psilocybin på frivilliga. Hans undersökni­ngar saknade dock vetenskapl­ig stringens och följde inget korrekt forsknings­protokoll. Han fick sparken från universite­tet och förvisades från den akademiska världen, men blev en frontfigur för den droglibera­la hippiekult­uren.
På 1960-talet genomförde Timothy Leary, som då var verksam vid Harvarduni­versitetet, studier med psilocybin på frivilliga. Hans undersökni­ngar saknade dock vetenskapl­ig stringens och följde inget korrekt forsknings­protokoll. Han fick sparken från universite­tet och förvisades från den akademiska världen, men blev en frontfigur för den droglibera­la hippiekult­uren.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden