KALVAR PÅ GRÖNBETE

Nu kom­mer en hel ar­ma­da med bi­lar i en gans­ka ny bil­klass. Säg mors­ning till små­su­ven. Kor­ta, höga och rym­ligt prak­tis­ka. Det här blir rik­tigt spän­nan­de ef­tersom al­la fem är nya och ing­en har tes­tats ti­di­ga­re. Allt kan med and­ra ord hän­da.

Bil - - TEST - TEXT: JONAS BORGLUND FO­TO: GLENN LINDBERG

Kanske det­ta är bil­ty­pen som kom­mer att re­vo­lu­tio­ne­ra allt vad bil­tän­kan­de hand­lar om en tid fram­ö­ver. Kom­pakt for­mat men som än­då ger sto­ra in­nerut­rym­men till ett pris som in­te av­skräc­ker allt­för myc­ket och där mil­kost­na­den in­te ske­nar iväg. Ty­pen fram­hjuls­driv­na små­su­var har vis­ser­li­gen fun­nits ett tag med bi­lar från bland and­ra Peu­geot, Fi­at, Opel och Re­nault, men nu full­stän­digt ex­plo­de­rar klas­sen. Folk är tyd­li­gen vil­li­ga att be­ta­la gans­ka myc­ket mer för att sit­ta li­te hög­re än i en kon­ven­tio­nell små­bil.

Kor­ta tjoc­ka och höga

Ge­men­samt för al­la fem ny­kom­ling­ar­na är att de är kor­ta, tjoc­ka och höga, samt att de drivs av tre­cy­lind­ri­ga ben­sin­mo­to­rer. Just det, ben­sin, vil­ket ver­kar va­ra det nya svar­ta nu när die­sel tap­par. El­bi­lar är fort­fa­ran­de dy­ra och det rå­der de­la­de me­ning­ar om hur mil­jö­vän­li­ga de verk­li­gen är när man räk­nat in Co2-ut­släpp för fram­ställ­ning­en, och de slav­lik­nan­de vill­ko­ren för ko­bolt­bryt­ning­en som be­hövs till li­ti­um­bat­te­ri­pro­duk­tio­nen. Det kanske in­te är så jäk­la tju­sigt, när det of­ta är barn som kry­per runt i de af­ri­kans­ka gru­vor­na.

De fem bi­lar­na har ax­elav­stånd mel­lan 257–260 cen­ti­me­ter me­dan to­talläng­den är 414–423 cen­ti­me­ter. Längst är Volkswagen T-roc med 423, följd av Hyun­dai Ko­na med 416, Ci­troën C3 Aircross med 415 och Kia Sto­nic/se­at Aro­na som bå­da är 414 cen­ti­me­ter mel­lan plast­stöt­fång­ar­na. På pap­pe­ret är al­la fem­sit­si­ga, och ja, det går att sit­ta tre per­so­ner bak men knap­past be­kvämt. Man får ha ax­lar­na om­lott och verk­li­gen kän­na varand­ra. Två per­so­ner sit­ter där­e­mot bra.

Med fö­rar­sto­len in­ställd för un­der­teck­nad (179 cen­ti­me­ter) var benut­rym­met full­gott i al­la utom Ci­troën där knä­na snud­dar rygg­stö­det fram­för. Jodå, bak­sä­tet var i sitt ba­kers­ta lä­ge, en fi­ness Citt­ran är en­sam om med pri­o­ri­te­ring av last- el­ler pas­sa­ge­rarut­rym­me. Dess­utom kan rygg­stö­det på pas­sa­ge­rar­sto­len fäl­las fram vil­ket med­ger trans­port av 2,4-me­ter­s­pry­lar. Test­bi­len är ut­rus­tad med glas­tak vil­ket är trev­ligt men in­kräk­tar på den in­vän­di­ga höj­den.

Mest suv-käns­la

C3 Aircross är högst av bi­lar­na och ger mest suv-käns­la. Sitt­po­si­tio­nen är ock­så hög­re än i öv­ri­ga och de fles­ta i test­la­get (bå­de långa och kor­ta) hit­ta­de en bra kör­po­si­tion. Den lil­la tre­cy­lind­ri­ga mo­torn är fak­tiskt störst i gäng­et med 1,2 li­ter, där­e­mot in­te star­kast ut­an tvärt om sva­gast med 110 häst­kraf­ter.

Vrid­mo­men­tet på 205 Newton­me­ter är dock högst.

Test­bi­len har au­to­mat­lå­da (till­val 15 000 kro­nor) men den fun­ge­rar så­där i test­bi­len med fram­för allt ryc­ki­ga ned­väx­ling­ar. Ma­nu­ell fem­väx­lad lå­da är stan­dard me­dan öv­ri­ga test­bi­lar har sex­väx­la­de ma­nu­el­la lå­dor.

Över­dri­vet skärm­fo­kus

Ci­troën har allt för många skärm­styr­da funk­tio­ner. Att änd­ra vär­me, na­vi­ga­tion, ra­dio el­ler nå­got an­nat så mås­te man in och pe­ta på skär­men och by­ta ka­te­go­ri. Sä­kert jät­te­mo­dernt men knap­past tra­fik­sä­kert el­ler ens bra. Bil­till­ver­kar­na ver­kar nu­me­ra ha skräck för fy­sis­ka knap­par/ reg­lage. Var­för ett stort vred till Grip Con­trol (an­pas­sar fram­hju­lens driv­kraft ef­ter oli­ka un­der­lag som snö, sand, le­ra et­ce­te­ra) som man kanske in­te an­vän­der dag­lig­dags? Bätt­re ha­de va­rit ett re­digt vär­me­reg­lage el­ler nå­got an­nat man of­ta änd­rar.

I det mesta öv­rigt gil­las C3 Aircross. Den går be­kvämt, man sit­ter be­kvämt och den är klu­rig. Kö­re­gen­ska­per­na är knap­past un­der­hål­lan­de men du­ger gott. Den bil vi tes­tar har högs­ta ut­rust­ningsni­vån kal­lad Shi­ne där bland an­nat öpp­nings­bart glas­tak, na­vi­ga­tion och Grip Con­trol in­går.

Ko­re­ans­ka släk­ting­ar

Kia Sto­nic och Hyun­dai Ko­na de­lar det mesta men skil­jer sig en hel del åt. De byggs på sam­ma platt­form och drivs av sam­ma mo­to­rer och väx­ellå­dor. Ing­et kons­tig med det, kol­la ba­ra på Vw-kon­cer­nen som är ex­per­ter i äm­net.

Ut­se­en­de­mäs­sigt skil­jer i stort sett varen­da plåt- och plast­bit. Hyun­dai Ko­na är mer ut­stu­de­rat fräck i for­men men det är klart att den spygrö­na fär­gen gör sitt till yt­tryc­ket, en färg som går igen i vis­sa in­red­nings­de­tal­jer, bland an­nat sä­ker­hets­bäl­te­na. Det blir kanske li­te för myc­ket av det go­da, men bi­len finns även i and­ra, mer dis­kre­ta ku­lö­rer. En smak­sak för­stås. Vad som in­te är en smak­sak är det då­li­ga lju­set. Fron­ten må va­ra spek­ta­ku­lär med si­na sni­pi­ga ljus­käl­lor men de är klart sämst i testet. Kia Sto­nic har mer kon­ven­tio­nellt ut­for­ma­de

strål­kas­ta­re som ly­ser myc­ket bätt­re bå­de hel- och halv­ljus.

In­nerut­rym­me­na är på pric­ken li­ka i de ko­re­ans­ka brö­der­na me­dan in­stru­men­te­ring och in­stru­ment­brä­da är li­te ”ro­li­ga­re” i Hyun­dai. Bå­da har tyd­li­ga mä­ta­re och lätt­be­grip­li­ga reg­lage och funk­tio­ner. De sak­nar ad­ap­tiv fart­hål­la­re men har au­tobroms – och den allt­mer upp­skat­ta­de de­tal­jen, ratt­vär­me som stan­dard.

Des­sa tu bor­de upp­fö­ra sig pre­cis li­ka­dant på vägen men så är det in­te. Hyun­dai Ko­na har en märk­lig käns­la i styr­ning­en vid det så kal­la­de noll-lä­get, allt­så vid kör­ning rakt fram när små kor­ri­ge­ring­ar krävs. Den är ock­så be­tyd­ligt mer spår­käns­lig än Sto­nic och det en­da vi kan för­kla­ra det med är att bi­lar­na är skod­da med oli­ka däck­fab­ri­kat. Han­kook på Ko­na och Miche­lin på Sto­nic. Sto­nic upp­levs ock­så mer pre­cis i styr­käns­lan och känns mer snabb­styrd. Även här an­ser vi olik­he­te­na be­ror på däc­ken. Mo­to­rer­na på en li­ter ger 120 häst­kraf­ter men Kia känns aning­en pig­ga­re vil­ket ock­så ac­ce­le­ra­tions­siff­ror­na an­ty­der och som Dr Lund­blads ef­fekt­mät­ning­ar be­kräf­tar svart på vitt. Vi vet in­te om vår test-ko­na är en för­se­rie­bil då den in­te ska säl­jas för­rän i höst. På hem­si­dan står att bi­len har full Led-be­lys­ning. ”Vår” bil har (sva­ga) ha­lo­gen­ljus och vi får ock­så hop­pas att fab­ri­kan­ten väl­jer bätt­re vin­ter­däck när pro­duk­tions­bi­lar­na kom­mer.

Spans­ka flu­gan

Se­at Aro­na är den spans­ka till­ver­ka­rens kan­di­dat, här pre­sen­te­rad i gam­mel­ro­sa med grått tak.

Ett gäng äld­re da­mer cir­ku­le­ra­de runt Aro­na och tog bil­der.

Kanske väc­ker fär­gen barn­domsmin­nen till liv? Snyggt? Det är upp till be­trak­ta­ren. Se­at på­står att det­ta är bi­len för den djär­va men det en­da vi an­ser va­ra djärvt är just den­na färg­kom­bo. I öv­rigt är den ex­tremt folk­vagnsin­spi­re­rad be­träf­fan­de tek­nik, reg­lage och knap­par. Även kör­mäs­sigt på­min­ner Aro­na myc­ket om nya Po­lo el­ler var­för in­te T-roc. De byggs al­la på sam­ma grundstom­me – den mo­du­lä­ra Mqb-plat­tan. Hju­lupp­häng­ning­ar­na är av enk­las­te sort med tor­sions­ax­el bak och Mcp­her­son­ben fram, och det är li­ka för al­la fy­ra.

Färg­va­len in­ne i Aro­na går att få oli­ka men själ­va pa­ne­ler­na är li­ka hård­plast­knast­ri­ga i al­la fy­ra bi­lar­na.

Det bäs­ta väg­be­te­en­det står mel­lan Se­at Aro­na och Kia Sto­nic men det går in­te att be­na ut bergsä­kert ut­an att kö­ra al­la bi­lar­na med som­mar­däck.

Sist ut men störst är Volkswagen T-roc. Den en­da av des­sa som går att

Lastut­rym­met på 352 li­ter är sämst i testet. Kläd­na­den skil­jer från ku­si­nen Ko­na, an­nars är det li­ka­da­na sto­lar. I Sto­nic hit­tas sam­ma mo­tor som hos Hyun­dai Ko­na.

Sto­lar­na känns vux­na. Tsi-mo­torn ger 115 häst­kraf­ter. 400 li­ter las­tas i ba­ga­geut­rym­met. Färg­sätt­ning­en stic­ker ut för att va­ra en Vw-pro­dukt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.