Ral­ly- Rö­hrl

Det finns de som an­ser att han är värl­dens snab­bas­te ral­ly­fö­ra­re ge­nom ti­der­na. Det kanske han är. Han är i al­la fall mång­fal­dig som få och sä­ger all­tid vad han tyc­ker. Vi har mött iko­nen Wal­ter Rö­hrl, två­fal­dig världs­mäs­ta­re i ral­ly.

Bil - - REPORTAGE - TEXT: PEO KJELLSTRÖM FO­TO: FRANK RATERING, AU­DI, FI­AT, LANCIA, OPEL, PORSCHE

Wal­ter Rö­hrl är över 70 år gam­mal. Det märks in­te, var­ken fy­siskt el­ler psy­kiskt. Han är i ka­non­form i bå­da fal­len. Hål­ler sig i trim ge­nom idogt cyklande och ski­dåk­ning, och bil­kör­ning. Det är hans pas­sion fram­för allt. Att kö­ra bil. Fort. – En bil är in­te snabb nog för­rän du är rädd att lå­sa upp den på mor­go­nen, sä­ger Wal­ter Rö­hrl.

Han vet vad han pra­tar om. Han har kört ral­ly­värl­dens mest fruk­ta­de bi­lar, Grupp B, och över­levt. Han har vun­nit le­gen­da­ris­ka back­täv­ling­en Pi­kes Pe­ak i Co­lo­ra­do, USA.

Då bac­ken var oas­fal­te­rad.

– Jag vann täv­ling­en 1987 och vid pris­ut­del­ning­en vän­ta­de jag på prischec­ken på 60 000 Usa-dol­lar, det var ju en mo­rot för att åka dit, be­rät­tar Wal­ter Rö­hrl. Men, ut­an att ta­la om det of­fi­ci­ellt, ha­de ar­ran­gö­rer­na änd­rat reg­ler­na så att 60 000 dol­lar till­föll bäs­te ame­ri­kan…

Wal­ter Rö­hrl har tes­tat ut Au­di­bi­lar för ra­cing­klas­ser­na IMSA, Trans-am och DTM. Tys­kar­na har vun­nit mäs­ter­ska­pet i al­la tre.

Men det var in­te allom gi­vet att Wal­ter Rö­hrl skul­le bli ral­ly­fö­ra­re.

I unga år ha­de han mest fullt upp med att spöa si­na klass­kam­ra­ter som mob­ba­de ho­nom för att han var röd­hå­rig. Det slu­ta­de med att lä­rar­na skic­ka­de hem Wal­ter tio mi­nu­ter fö­re al­la and­ra så det in­te skul­le bli

någ­ra slags­mål. Wal­ter var stor re­dan då.

I ton­å­ren hand­la­de det mest om ski­dåk­ning, ned­för, och Wal­ter ha­de kun­nat bli världs­mäs­ta­re även där.

Ha­de in­te råd

Det var hans skid­kom­pis Her­bert Mare­cek som led­de in ho­nom på ral­ly-spå­ret. Han me­na­de att så fort som Wal­ter åkte ut­för skul­le han pas­sa ut­märkt som ral­ly­fö­ra­re.

Wal­ter som då job­ba­de som chauf­för i Re­gens­burg me­na­de att han in­te alls ha­de råd med det men Mare­cek fix­a­de fram ral­ly­bi­lar från al­la håll. Omöj­li­ga bi­lar egent­li­gen, men Wal­ter var så bra att han kun­de gö­ra re­sul­tat med dem i al­la fall.

Wal­ter Rö­hrl bör­ja­de med ral­ly först 21 år gam­mal och sa åt si­na

för­äld­rar att han ba­ra var ute som åskå­da­re. Det höll tills fram­gång­ar­na bör­ja­de kom­ma och re­sul­ta­ten ham­na­de i tid­ning­ar­na.

Ge­nom­brot­tet kom 1972 i Olym­pia Ral­ly som var en hyll­ning till OS i Mün­chen sam­ma år. Täv­ling­en star­ta­de i Ki­el, gick i mål i Mün­chen, och var 67 mil lång, en­bart as­falt.

Många av de all­ra störs­ta var med. Je­an-pi­er­re Ni­co­las, i Al­pi­ne-re­nault A110, som seg­ra­de. An­ders Kull­äng och Je­an Ragnot­ti som var tvåa och trea i Opel Asco­na 1,9 SR.

And­ra kän­da namn var Han­nu Mikko­la, Rau­no Aal­to­nen, To­ny Fall, Jochi Kle­int.

Men det var start­num­mer 23, vår Wal­ter, i en Ford Capri 2600, som stal upp­märk­sam­he­ten.

Folk stod och tit­ta­de på re­sul­tat­lis­tan där de kän­da nam­nen ra­da­de upp sig längst fram på sträc­kor­na men gång ef­ter an­nan kom den­na num­mer 23 upp på tav­lan som et­ta men för­svann ”ef­tersom det mås­te va­ra fel på tid­tag­ning­en”.

Det var det nu in­te och när Wal­ter Rö­hrl bröt täv­ling­en med mo­tor­ha­ve­ri led­de han täv­ling­en och nu vil­le ”al­la” team ha ho­nom som fö­ra­re. Han skrev på för Opel el­ler sna­ra­re Irm­scher för att kö­ra EM där inga fa­briks­bi­lar tilläts. Mer ett spel för gal­le­ri­et.

Blev världs­mäs­ta­re

Han sa upp sig från job­bet, blev ral­ly­fö­ra­re på hel­tid och kun­de få så pass myc­ket le­digt att han kun­de full­föl­ja sin ut­bild­ning som skid­lä­ra­re. Mor grät och far röt, men nu var det så.

1973 kör­de han sitt förs­ta Vm-ral­ly, Mon­te Car­lo, i Com­mo­do­re GS/E (!). 1974 blev han eu­ro­pa­mäs­ta­re i en Opel Asco­na A. I en li­ka­dan bil vann han sitt förs­ta Vm-ral­ly, i Gre­kland 1975.

– Asco­nan var en rik­tigt bra bil, sä­ger Wal­ter. Men Opel gjor­de det sto­ra miss­ta­get att by­ta ut den mot Ka­dett GT/E. Jag bröt tio av el­va Vm-täv­ling­ar och slu­ta­de hos Opel för att kö­ra Fi­at.

Nu bör­ja­de det hän­da sa­ker på all­var. Wal­ter Rö­hrl vann Mon­te Car­lo-ral­lyt 1980 och sam­ma år blev han världs­mäs­ta­re.

– Det kan lå­ta un­der­ligt men jag var egent­li­gen in­te in­tres­se­rad av att bli världs­mäs­ta­re. Jag vil­le vin­na Mon­te Car­lo-ral­lyt som jag an­såg/an­ser va­ra den störs­ta ut­ma­ning­en i ral­ly över hu­vud ta­get. Det gjor­de jag och fak­tiskt var jag helt in­ställd på att läg­ga av, sä­ger Wal­ter Rö­hrl. Jag ha­de nått mitt mål.

Men co-dri­vern Christi­an Geist­dör­fer (med vil­ken han vun­nit al­la si­na 14 Vm-seg­rar ut­om en) över­ta­la­de ho­nom att han skul­le fort­sät­ta. Även frun Mo­ni­ka, som han gif­te sig med 1967, pus­ha­de för det.

– Mo­ni­ka är en fan­tas­tisk kvin­na och när jag mis­sa­de vår 50-åri­ga bröl­lops­dag skäm­des jag, sä­ger Wal­ter. Jag höll på att för­lo­ra hen­ne för någ­ra år se­dan när hon föll ned­för trap­pan i vårt hus och slog sig il­la i hu­vu­det. Först skul­le hon dö en­ligt lä­kar­na, där­ef­ter skul­le hon bli för­la­mad för res­ten av li­vet, men nu är hon tack och lov åter­ställd till 95 pro­cent.

Ef­ter Vm-se­gern var Wal­ter he­ta­re än nå­gon­sin och när Mer­ce­des vif­ta­de med sto­ra

se­del­bun­ten skrev han på för dem.

Med Wal­ter som fö­ra­re kan vi vin­na VM, sa stall­che­fen Erich Wax­en­ber­ger åt si­na högs­ta che­fer och Rö­hrl sat­tes upp på lö­ne­lis­tan.

Men när Wal­ter till­frå­ga­des av che­fer­na om de kun­de vin­na Mon­te Car­lo-ral­lyt med 250 SL sa Wal­ter att nej, det kun­de de in­te.

Mer­ce­des la ome­del­bart ner ral­ly­sats­ning­en och en­ligt säg­nen kör­de de he­la tea­met, ja in­te per­so­na­len, i skrot­pres­sen men Wal­ter tror in­te rik­tigt på det. Det blev ett års ofri­vil­ligt täv­lingsup­pe­håll men se­dan var tys­ken till­ba­ka, åter i Opel och 1982 blev han världs­mäs­ta­re för and­ra gång­en, nu i Asco­na 400. Stort ef­tersom Au­di nu gjort en­tré i spor­ten med fyr­hjuls­driv­na quattro.

Wal­ter ta­la­de om för en tysk jour­na­list att ”en trä­nad apa kan vin­na i en Au­di quattro”. Om det var me­nat i störs­ta all­män­het el­ler rik­tat di­rekt mot Michè­le Mou­ton som var hans när­mas­te ri­val är oklart.

Hon pra­ta­de emel­ler­tid in­te med Wal­ter Rö­hrl ef­ter det­ta.

Trots Vm-gul­det var da­gar­na med Opel räk­na­de. Wal­ter viss­te in­te att de ord­nat ci­ga­rett­fö­re­ta­get Roth­mans som spon­so­rer och no­to­ris­ke ic­ke-rö­ka­ren Rö­hrl väg­ra­de bä­ra team­klä­der­na

– Jag är an­ställd för att kö­ra bil, ing­et an­nat, sa Wal­ter Rö­hrl.

Det blev ett år med Lancia 037 Ral­ly i ­stäl­let, där han åter­i­gen vann Mon­te Car­lo-ral­lyt och blev tvåa i VM in­nan han slut­li­gen, ef­ter åra­tal av över­tal­nings­för­sök, gick till Au­di.

– Jag ha­de då vun­nit tre Mon­te Car­lo-ral­lyn, för Fi­at, Opel och Lancia. Det var det vik­ti­ga för mig. Vm-tit­lar­na strun­tar jag i. De all­ra fles­ta pri­ser­na har jag gett bort el­ler kas­tat. Mon­te Car­lo-tro­feér­na står dock hem­ma, sä­ger Wal­ter.

Styr med gaspe­da­len

Men det fanns en ut­ma­ning kvar. Att vin­na Mon­te Car­lo i ett fjär­de bil­mär­ke, ett fyr­hjuls­dri­vet så­dant. Det gjor­de han re­dan förs­ta året, 1984, i ett i öv­rigt gans­ka frukt- löst sam­ar­be­te med Au­di un­der fy­ra år.

När Au­di vil­le ut­veck­la en fram­hjuls­dri­ven ral­ly­bil slu­ta­de Wal­ter Rö­hrl.

– När du ser trä­det du ska kö­ra in i fram­för dig är det un­der­styr­ning, när du hör bak­skär­men slå i trä­det bak­till är det över­styr­ning.

Wal­ter Rö­hrl fö­re­drar helt klart det senare och har ock­så sagt:

– När du bör­jar sty­ra bi­len med gaspe­da­len i stäl­let för rat­ten, då först är det rik­tig bil­kör­ning.

Ef­ter täv­lings­kar­riä­rens slut er­bjöds han en livs­tids am­bas­sa­dör­roll hos Au­di men tac­ka­de nej för att i stäl­let bli test­fö­ra­re och ut­veck­la­re åt Porsche.

– Jag trod­de det skul­le va­ra i två år men her­re­gud, det är snart tret­tio år, sä­ger Wal­ter som fort­fa­ran­de re­ser runt 250 da­gar i tjäns­ten var­je år.

Och än i dag får världs­e­li­ten sli­ta för att hänga med i Wal­ter Rö­hrls tem­po på Nür­bur­gring. Och de lär få gö­ra det ett bra tag till …

En dres­se­rad apa kan vin­na med en fyr­hjuls­dri­ven Au­di quattro skal­da­de Rö­hrl.

Wal­ter Rö­hrl triv­des all­ra bäst på po­di­et i Mon­te Car­lo. Att vin­na ral­ly-vm var egalt.

Lancia 037 Ral­ly är byggd för ral­ly men är en­ligt Wal­ter Rö­hrl byggd som en for­mel­bil och väl­digt ro­lig att kö­ra. Ing­et Vm-guld i den men väl se­ger i Mon­te.

Den stän­di­ge, näs­tan, bi­sit­ta­ren Christi­an Geist­dör­fer fick över­ta­la Wal­ter Rö­hrl att fort­sät­ta kö­ra ral­ly se­dan han vun­nit Mon­te Car­lo.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.