HAN SKÖT MED AVSIKT ATT DÖ­DA

Den syd­af­ri­kans­ka su­per­stjär­nan av­slö­ja­de sin mör­ka, kall­hjär­ta­de si­da.

Blodigt Begär - - Innehål - TEXT MARTYN CONTERIO

När en kropps förs till ob­duk­tion iden­ti­fie­ras den en gång le­van­de in­di­vi­den med hjälp av siff­ror och namn­lap­par. Un­der en kort pe­ri­od be­fin­ner sig krop­pen i rätts­lä­ka­rens hän­der där den blir fö­re­mål för en un­der­sök­ning som myn­nar ut i en rap­port. Krop­pen rul­las in, öpp­nas, un­der­söks, sys ihop. Det sker full­kom­ligt oper­son­ligt på ve­ten­skap­lig ba­sis. DR188/13 var 29-åri­ga Reeva Steenkamp.

Hon mör­da­des ti­digt på mor­go­nen den 14 feb­ru­a­ri 2013 av sin 26-åri­ge pojk­vän, id­rot­ta­ren Oscar Pistorius. Ste­en­kamps strä­van ef­ter be­röm­mel­se för­vand­la­des på ba­ra tre må­na­der till en si­tu­a­tion som hon ald­rig ha­de kun­nat fö­re­stäl­la sig. Mor­det på hen­ne var an­ting­en en olycks­hän­del­se som följd av ett fruk­tans­värt miss­tag där hon togs för nå­gon an­nan el­ler ett dåd av en ra­san­de part­ner vars image som su­per­stjär­na för all­tid skul­le ra­se­ras.

Fy­ra skott ljöd i den ljum­ma natten från den ex­klu­si­va bo­sta­den i Sil­ver Woods strax ut­an­för Pre­to­ria, en av Syd­af­ri­kas tre störs­ta stä­der. Gran­nar och bo­en­de i en in­til­lig­gan­de egen­dom be­skri­ver hur de hör­de hög­ljud­da rös­ter som grä­la­de, myc­ket ga­pan­de, se­dan skri­kan­de och slut­li­gen pop-pop-pop-pop från skott­loss­ning­en. Men Pistorius be­rät­tel­se var an­norlun­da.

Han vak­na­de och hör­de ett ljud från bad­rum­met. Han kän­de sig ho­tad och tog sin 9mm Pa­ra­bel­lum-pi­stol, hoj­ta­de och skrek åt vem det nu var som be­fann sig i bad­rum­met och sköt fy­ra skott ge­nom bad­rums­dör­ren. Han tänk­te in­te klart be­rät­ta­de han för rät­ten. Han age­ra­de i själv­för­svar. Oscar fruk­ta­de för sitt och Re­e­vas liv för­kla­ra­de han. Han sköt ing­et var­nings­skott som kun­de få in­kräk­ta­ren att läm­na hu­set ef­tersom Pistorius var rädd att träf­fas av en ri­ko­schett. Det pe­kar på att han trots allt tänk­te och in­te en­bart styr­des av ad­re­na­lin och in­stinkt. Oscar fat­ta­de ett ra­tio­nellt be­slut när det gäll­de att skyd­da sig själv, men in­te när det gäll­de den and­ra per­so­nen. Han kän­de till Syd­af­ri­kas själv­för­svars­la­gar och viss­te att han in­te ha­de rätt att av­fy­ra vapnet. Men han gjor­de det än­då.

Den av­lid­na bör­ja­de bli li­la. Det som ti­di­ga­re ha­de va­rit ax­el­långt blont hår var täckt av tor­kat blod, små bi­tar av hjärn­sub­stans och skall­frag­ment. Hon ha­de blod i he­la an­sik­tet, sär­skilt runt nä­san där den ha­de kros­sats. Den kraf­ti­ga blå­ti­ran runt höger öga skul­le ha kun­nat be­ty­da att hon ha­de fått en re­jäl smäll. Men fak­tum är att den var re­sul­ta­tet av en all­var­lig hjärn­ska­da – blod ha­de sam­lats bakom ögon­hå­lan och or­sa­ka­de den li­la miss­färg­ning­en. Hen­nes hög­ra arm var deformerad. Oscars 9mm:s-pi­stol var lad­dad med am­mu­ni­tion från ame­ri­kans­ka Win­ches­ter Rang­er, så kal­la­de dum­dum­ku­lor som ex­pan­de­rar vid träff och or­sa­kar myc­ket svå­ra ska­dor. Skot­tet som träf­fa­de Re­e­vas hög­ra arm­bå­ge ha­de splitt­rat be­nen. Ku­lor­na läm­nar ef­ter sig nå­got som lik­nar klös­mär­ken på or­gan och väv­nad. Den som blir skju­ten med dum­dum­ku­lor re­ser sig in­te och pro­me­ne­rar där­i­från.

Re­e­vas kropp ha­de en rad små skär­sår som kom från det trä­split­ter som upp­stod när ku­lor­na pas­se­ra­de ge­nom bad­rums­dör­ren. I den öv­re hög­ra de­len av hen­nes kra­nuim upp­täck­tes två hål: ett in­gångs- och ett ut­gångs­hål. Hon träf­fa­des to­talt tre gång­er – i hu­vu­det, i arm­bå­gen och i höf­ten. Se­na­re hit­ta­de man ett kul­frag­ment

i to­a­lett­sto­len som ha­de mis­sats i den förs­ta tek­nis­ka un­der­sök­ning­en – det var ge­nant för de syd­af­ri­kans­ka myn­dig­he­ter­na. Var­je ku­la gick in i höger si­da av hen­nes kropp.

Hon ha­de en ska­da på höger bröst, möj­li­gen or­sa­kad av ku­lan som träf­fa­de ar­men, och hon ha­de blå­na­der på ryg­gen or­sa­ka­de av trub­bigt våld. Blå­mär­ken och riv­mär­ken do­ku­men­te­ra­des även på ett sken­ben, ett lår, höger tum­me och höger bröst­vår­ta. Ing­en av des­sa ska­dor var dödliga. Hur och när de ha­de upp­stått var oklart. Hen­nes ma­gin­ne­håll ana­ly­se­ra­des och upp­vi­sa­de res­ter av grön­sa­ker. Pre­cis som med mär­ke­na på ryg­gen skul­le det­ta bli fö­re­mål för dis­kus­sion i rät­ten: hen­nes urin­blå­sa in­ne­höll ba­ra någ­ra mil­li­li­ter urin.

år­hund­ra­dets rät­te­gång

När en brotts­rät­te­gång för­vand­las till en me­dia­­­cir­kus kal­las den of­ta för ”år­hund­ra­dets rät­te­­gång”. In­te minst när tv-ka­me­ror tillåts i rätts­sa­len och so­ci­a­la me­di­er med sin rap­por­te­ring i re­al­tid spe­lar en stor roll i dra­mat. Oscar Pistorius be­trak­ta­des som en vik­tig per­son i Syd­af­ri­ka ef­ter apart­heid­re­gi­men. Han var en framgångsrik id­rotts­stjär­na som re­pre­sen­te­ra­de 2000-ta­lets Syd­af­ri­ka, in­te lan­dets pro­ble­ma­tis­ka för­flut­na. Sa­gan om Pistorius var upp­lyf­tan­de, en klas­sisk fram­gångs­sa­ga. ”Det spe­lar ing­en roll vad li­vet har i be­red­skap för dig”, sa Oscar, ”det finns sätt att över­vin­na al­la hin­der.” Han per­so­ni­fi­e­ra­de hop­pet.

Han föd­des med miss­bild­ning­en fi­bu­lar hemi­me­lia och fick bå­da si­na föt­ter am­pu­te­ra­de när han var 11 må­na­der gam­mal. Han in­ta­la­des att tro att hans funk­tions­ned­sätt­ning in­te skul­le ut­gö­ra nå­got hin­der för fram­ti­da fram­gång­ar. Men det hand­lar in­te om – trots vad som står i hans självbiografi – en be­rät­tel­se av ty­pen Rocky. Han väx­te upp un­der väl­bär­ga­de för­hål­lan­den med en far som var in­du­stri­man och drev en do­lo­mit­gru­va, och en far­bror som till­ver­ka­de pan­sar­for­don åt den syd­af­ri­kans­ka re­ge­ring­en, vil­ket fick Oscar att en gång upp­ge att släk­ting­en ”äg­de” lan­dets hem­li­ga sä­ker­hets­tjänst. Han ut­bil­da­des vid pri­vat­sko­lan Pre­to­ria Boys High School.

Oscar äls­ka­de va­pen, lev­de i ett högt tem­po och bar på en käns­la av att va­ra iso­le­rad. Han kun­de age­ra hot­fullt mot den som stod i hans väg el­ler ifrå­ga­sat­te ho­nom. Hans ar­ro­gans – un­der­blåst av klasstill­hö­rig­het och upp­växt – bi­drog yt­ter­li­ga­re till en obe­hag­lig och la­bil per­son­lig­het. Han ha­de ett hett tem­pe­ra­ment och hans me­di­a­trä­na­de fa­sad dol­de ett djupt mör­ker.

Syd­af­ri­kansk press rap­por­te­ra­de ingen­ting om hans hu­mörs­sväng­ning­ar. De vil­le fram­hä­va Oscars go­da si­da. Han vil­le för­med­la en bild av sig själv till om­värl­den: Oscar ”Bla­de Run­ner” Pistorius, man­nen som käm­pa­de mot pa­ra­gra­fryt­tar­na vid In­ter­na­tio­nal As­so­ci­a­tion of Athle­tics Fe­de­ra­tion (IAAF ) för att få springa mot id­rotts­män ut­an funk­tions­ned­sätt­ning­ar. Hans J-for­ma­de kol­fi­ber­pro­te­ser un­der­sök­tes nog­grant för att sä­ker­stäl­la att de in­te gav ho­nom någ­ra för­de­lar. Man kom fram till att de gjor­de det och be­slu­tet att än­då lå­ta ho­nom täv­la be­trak­ta­des som myc­ket kon­tro­ver­si­ellt. Oscars en­vis­het be­ta­la­de av sig. Han vann stri­den och skrev in sig i histo­rie­böc­ker­na ge­nom att del­ta i OS 2012. Han val­des även ut att bä­ra Syd­af­ri­kas flag­ga un­der av­slut­nings­ce­re­mo­nin.

Mind­re smick­ran­de be­rät­tel­ser och en in­te så gla­mo­rös bild fram­träd­de un­der rät­te­gång­en då han stod åta­lad in­för do­ma­ren Tho­ko­zi­le Ma­til­da Ma­si­pa. Det skul­le ock­så vi­sa sig att en per­son ur Zu­lu-be­folk­ning­en som kom från väl­digt enk­la för­hål­lan­den skul­le av­gö­ra den pri­vi­li­gi­e­ra­de id­rot­ta­rens öde. Än­nu en välkommen på­min­nel­se om att sa­ker och ting ha­de för­änd­rats i lan­det. I rätts­sa­len fram­stod Pistorius som skör och of­ta upp­rörd – så till den mil­da grad att han kräk­tes (han ha­de en hink som stod vid hans föt­ter). Han ska­ka­de när han be­rät­ta­de om si­na min­nen från kväl­len el­ler när han fick lyss­na på al­la fruk­tans­vär­da de­tal­jer om vad han ha­de ut­satt Reeva för. Som­li­ga me­na­de att Oscars tå­rar ha­de sam­ma tro­vär­dig­het som en kro­ko­dils tå­rar. Hur som helst krac­ke­le­ra­de hans välpolerade fa­sad och hans lands­män och den öv­ri­ga värl­den såg en man vars stjärn­glans ha­de fal­nat.

Do­ma­ren Ma­si­pa pa­u­sa­de re­gel­bun­det rät­te­gång­en för att kon­trol­le­ra att Oscar var i skick att föl­ja med i vad som sa­des. Ju läng­re rät­te­gång­en på­gick, desto fler tec­ken syn­tes på att Oscars pa­ra­noid-ag­gres­si­va per­son­lig­het och hybris or­sa­ka­de ra­se­ri­ut­brott. Ett så­dant ut­brott ha­de lett fram till mor­det i feb­ru­a­ri. Var det för­ut­be­stämt att det skul­le slu­ta på det här sät­tet? Som Re­e­vas mam­ma Ju­ne Steenkamp sa ef­ter rät­te­gång­en: ”[Han var] äm­nad att dö­da nå­gon förr el­ler se­na­re.” Ha­de det in­te hänt hen­nes dot­ter ha­de det bli­vit nå­gon an­nan.

Syd­af­ri­kas He­tas­te par?

Oscar Pistorius vi­sa­de sig va­ra ett myc­ket opå­lit­ligt vitt­ne un­der rät­te­gång­en. Hur kun­de det kom­ma sig att när det hand­la­de om en se­kund för se­kund­skild­ring av hän­del­ser­na som led­de till Reeva Ste­en­kamps död så var han myc­ket spe­ci­fik och min­des var­je de­talj med an­märk­nings­värd skär­pa, men när det gäll­de and­ra de­tal­jer var min­net grum­ligt och hans svar okla­ra?

När Oscar be­skrev sitt för­hål­lan­de med Reeva, som föd­des i Port Eli­za­beth, be­skrev han det som en kär­leks­dröm, allt an­nat som påstods i me­dia var lögn. Det har han kon­se­kvent på­stått, till och med i en in­ter­vju med ITV i ju­ni 2016 där han med plå­gad röst sa att Reeva skul­le ha ve­lat att han skul­le le­va sitt van­li­ga liv och in­te rutt­na bort i en cell för att ha ta­git hen­nes liv. Det är pre­cis

den sor­tens snack och själv­upp­hö­jan­de be­te­en­de som många an­ser är mot­bju­dan­de med Pistorius. Man får in­tryc­ket av att Oscar in­te vill so­na sitt brott ut­an vill fri­as från det helt ut­an bot­gö­ring. På­stå­en­det att ”det är vad Reeva skul­le ha ve­lat” rim­mar il­la med det fak­tum att hon in­te läng­re är i li­vet på grund av att han mör­da­de hen­ne – olyc­ka el­ler in­te.

Oscar och Reeva träf­fa­des i no­vem­ber 2012. En ge­men­sam vän sam­man­för­de dem och de gick på South Afri­ca Sports Awards till­sam­mans på sin förs­ta dejt. När Reeva pra­ta­de med me­dia på rö­da mat­tan be­skrev hon ho­nom som en ”gent­le­man” och lovor­da­de hans sinne för mo­de. I hen­nes ögon var det myc­ket som var till­ta­lan­de. Han kom från en fin fa­milj, ha­de myc­ket peng­ar och fick myc­ket upp­märk­sam­het i me­dia. Det fick ock­så Reeva – bland an­nat ha­de hon två år på ra­ken rös­tats fram till en av värl­dens sex­i­gas­te kvin­nor i herr­tid­ning­en FHM. Vän­ner be­rät­ta­de se­na­re att hon var väl­digt in­ställd på att bli be­römd. Var det en bra me­tod att dej­ta ”Bla­de Run­ner” för att få gra­tis upp­märk­sam­het av me­dia? Det kan ha in­gått som en pus­sel­bit, men den blomst­ran­de ro­man­sen ver­ka­de va­ra just pre­cis det: en ro­mans.

Det som vi­sa­de sig bli ett kort för­hål­lan­de var ald­rig så per­fekt som Oscar vil­le ge sken av. Det dröj­de in­te länge för­rän Reeva fick upp­le­va

Oscars het­si­ga tem­pe­ra­ment. Ett sms indikerar att allt in­te stod rätt till: ”Rädd för dig ibland och hur du far ut mot mig och di­na re­ak­tio­ner.” I en in­ter­vju i tid­ning­en Gu­ar­di­an in­för pub­li­ce­ring­en av sin bok Reeva: A Mot­her’s Sto­ry (2014) bi­drar Ju­ne Steenkamp till bil­den av ett pro­ble­ma­tiskt för­hål­lan­de ba­se­rat på vad hen­nes dot­ter be­rät­ta­de. ”Hon be­rät­ta­de att de brå­ka­de myc­ket. Hon ha­de in­te känt ho­nom så länge och bör­ja­de miss­tän­ka att de in­te pas­sa­de ihop. Jag tror att hon för­sök­te läm­na ho­nom den där natten. De brå­ka­de och nå­got gick fruk­tans­värt fel.”

Un­der rät­te­gång­en fram­kom ock­så att Pistorius fort­fa­ran­de ha­de re­gel­bun­den kon­takt – i ett fall väl­digt re­gel­bun­den kon­takt – med si­na ex-flick­vän­ner Jen­na Edkins och Sa­mant­ha Tay­lor. Oscar bör­ja­de lik­na nå­got av en play­boy. Det fast­ställ­des dess­utom ge­nom te­le­fon­lis­tor att när han kom hem den 13 feb­ru­a­ri pra­ta­de han med Edkins i tio mi­nu­ter. Var Oscar och Reeva verk­li­gen så för­äls­ka­de?

Sa­mant­ha Tay­lor som dej­ta­de Oscar i 18 må­na­der, fram till som­ma­ren 2012, be­rät­ta­de för Daily Mir­ror om en ”arg och kon­trol­le­ran­de” man med mob­bar­ten­de­ser. Hans ten­dens att för­lo­ra be­sin­ning­en skräm­de hen­ne vid mer än ett till­fäl­le. ”Han för­sök­te få ord­ning på or­den, spot­ta­de, skrek, tog tag i mig. Det var fruk­tans­värt. Han bet mig myc­ket, nöp mig när han var arg el­ler för att han tyck­te att det var kul. Jag fick blå­mär­ken och ärr. Det var smärt­samt.” En kväll, be­rät­tar Tay­lor, blev han så pac­kad att han tän­de en eld i var­dags­rum­met och dan­sa­de runt den. ”Men på grund av att han var så full trod­de han att jag ha­de sla­git ho­nom. Han bör­ja­de skri­ka på mig. Han le­ta­de ef­ter sin pi­stol. Han sa till mig att jag var en bit­ch som ha­de sla­git ho­nom.”

dödlig skott­loss­ning: åta­let mot Pistorius

Det finns ing­en ju­ry i syd­af­ri­kans­ka dom­sto­lar. Den sit­tan­de do­ma­ren, som har ett fler­tal sam­ar­bets­part­ners, fat­tar det slut­gil­ti­ga be­slu­tet om huruvi­da en per­son är skyl­dig el­ler in­te. Må­let mot Oscar Pistorius hand­la­de mer el­ler mind­re om att hit­ta luc­kor i hans ver­sion av hän­del­ser­na och att an­vän­da sig av tek­nisk be­vis­ning och vitt­nesupp­gif­ter. Åkla­gar­si­dan be­slu­ta­de sig från bör­jan dri­va må­let som över­lagt mord.

Nu var de tvung­na att be­vi­sa det bort­om al­la tvi­vel. Det skul­le bli myc­ket svårt. När allt kom till kri­tan var det ba­ra en per­son som viss­te ex­akt vad som hän­de den där kväl­len: Oscar. Och han höll sig till sin histo­ria om att det va­rit en in­kräk­ta­re. Strä­van ef­ter att få Pistorius fälld för över­lagt mord in­ne­bar att en rad de­fi­ni­tio­ner av skuld blott­la­des. Åkla­gar­na ac­cep­te­ra­de ”mord” och ”grovt vål­lan­de till an­nans död” som kor­rek­ta do­mar (det skul­le in­ne­bä­ra pro­blem läng­re fram). Han åta­la­des dess­utom för tre hand­eld­va­pen­re­la­te­ra­de för­se­el­ser.

Det var ett smart drag av åkla­gar­si­dan att sik­ta på den grövs­ta de­fi­ni­tio­nen av brot­tet. Det in­ne­bar att för­sva­ret skul­le va­ra tvung­na att do­ku­men­te­ra Oscars ver­sion av vad som ha­de hänt un­der

kväl­len un­der pro­ces­sen med bor­gensan­sö­kan. Åkla­gar­si­dan ha­de nå­got att ar­be­ta med och en an­falls­plan. De kän­de sig säk­ra på sin sak. En man ha­de dö­dat sin flick­vän un­der ett het­sigt gräl. Våld i hem­met ta­get till sitt yt­ters­ta. Utre­da­ren Hil­ton Bot­ha var över­ty­gad om det­ta i sam­ma ögon­blick som han klev in i hu­set på Bus­hwil­low Cre­scent kloc­kan 04:15 och såg brotts­plat­sen. Fal­let är av­slu­tat, herr do­ma­re.

Men sa­ker och ting bör­ja­de gå snett, vil­ket gav för­sva­ret oli­ka för­de­lar. In­kom­pe­ten­ta po­li­ser och kri­mi­nal­tek­ni­ker för­o­re­na­de be­vi­sen och upp­vi­sa­de all­var­li­ga bris­ter i si­na ru­ti­ner. Fö­re­mål stals från Oscars hus un­der ut­red­ning­en – bland an­nat ett fler­tal dyr­ba­ra kloc­kor – och po­li­ser­na som sköt­te ut­red­ning­en an­sågs va­ra mer el­ler mind­re vär­de­lö­sa.

Bot­ha pres­sa­des från fle­ra håll. När han tog plats i vitt­nes­bå­set var han fö­re­mål för ut­red­ning i sju fall av mord­för­sök (till­sam­mans med ett an­tal kol­le­gor). De ha­de bli­vit ful­la en kväll och skju­tit mot bi­lar vid mo­tor­vä­gen. Hans vitt­nes­mål väg­de myc­ket lätt och han sta­ka­de sig när han be­rät­ta­de. Allt han sa­de be­döm­des som otill­för­lit­ligt ef­tersom man in­te kan li­ta på en po­li­sof­fi­cer som är un­der ut­red­ning av sin egen kår. Även ett av de all­ra främs­ta be­vi­sen – to­a­lett­dör­ren – var på vift in­nan den lan­da­de hos po­li­sen för un­der­sök­ning.

dömd och dömd igen

Do­ma­re Ma­si­pa me­na­de att Oscar Pistorius ha­de gjort sig skyl­dig till mord ge­nom grov oakt­sam­het. Det hand­la­de allt­så i lek­man­na­ter­mer om ett dråp. Vid till­fäl­let var re­ak­tio­nen på domen, i al­la fall i rätts­sa­len, för­vå­nans­värt låg­mäld. Att Pistorius ska­ka­de och såg spy­fär­dig ut var ing­et nytt. Han till­döm­des ett femå­rigt straff för dråp plus ett treå­rigt se­pa­rat straff för va­pen­brott. Ma­si­pa sum­me­ra­de domen som ett krav på rätt­vi­sa – åkla­gar­si­dan ha­de miss­lyc­kats med att över­ty­ga hen­ne om att det hand­la­de om ett över­lagt mord. Hon blev varken im­po­ne­rad av den tek­nis­ka be­vis­ning­en el­ler vitt­nesmå­len. Där­för ut­de­la­de hon ett straff som var ”varken för lätt el­ler för hårt”. Många höll in­te med om utfallet.

Fa­mil­jen Steenkamp upp­gav för pres­sen att de var gla­da att rät­te­gång­en var över och att Pistorius skul­le få sit­ta i fäng­el­se. Se­na­re me­na­de de att de an­såg att do­ma­ren ha­de gjort en fel­be­döm­ning och att dot­terns fö­re det­ta pojk­vän, som de ald­rig ha­de träf­fat in­nan han stod åta­lad för mor­det, ha­de kom­mit un­dan för lätt. Pistorius ad­vo­ka­ter sa att de in­te skul­le över­kla­ga, men åkla­gar­si­dan ha­de in­te för avsikt att släp­pa fal­let. I ok­to­ber 2014 för­flyt­ta­des Pistorius från sjuk­hus­av­del­ning­en på fäng­el­set Kgo­si Mam­puru i Pre­to­ria till sin far­brors egen­dom för att av­tjä­na åter­sto­den av sitt straff i hu­sar­rest. Det gick stick i stäv med do­ma­rens på­stå­en­de om att domen in­te skul­le föl­ja mal­len ”en lag för de fat­ti­ga och me­del­lö­sa och en an­nan för de ri­ka och beröm­da”.

Ett be­slut om över­kla­gan­de fat­ta­des i de­cem­ber 2015 och lä­get såg in­te så ljust ut för Oscar. Åkla­gar­na ha­de upp­täckt grova fel i do­ma­rens ur­sprung­li­ga dom – så till den mil­da grad att de an­såg att den ho­ta­de lan­dets ju­rids­ka sy­stem om den in­te om­vär­de­ra­des. In­stan­sen som fat­ta­de be­slu­tet om över­kla­gan­det höll med. Men när åkla­gar­si­dan trod­de att de ha­de satt dit Oscar och änt­li­gen ski­pat rätt­vi­sa vi­sa­de det sig att Oscar än en gång fick vad de kal­la­de ett ”för milt straff”. Sex år för mord. Do­ma­re Ma­si­pa var orubb­lig: ”Den all­män­na opi­ni­o­nen kan va­ra hög­ljudd och ihär­dig, men det på­ver­kar be­sluts­fat­tan­det i den här dom­sto­len.”

Straf­fet skärp­tes nå­got, men åkla­gar­si­dan ha­de hop­pats på 15 år. En av de nya do­mar­na, Eric Le­ach, mo­ti­ve­ra­de änd­ring­en från dråp till mord. ”Även om han var oro­lig är det orim­ligt att en ra­tio­nell per­son skul­le tro att han ha­de be­fo­gen­het att att skju­ta mot en an­nan per­son med ett hög­ka­lib­rigt skjut­va­pen ut­an att ens av­fy­ra ett var­nings­skott, vil­ket den åta­la­de upp­gav att han val­de att in­te gö­ra ef­tersom han trod­de att han kun­de bli ska­dad av en ri­ko­schett.” Pistorius mås­te till­bringa de kom­man­de tre åren – hälf­ten av det nya straf­fet – in­låst i sjuk­hus­de­len på fäng­el­set Kgo­si Mam­puru än en gång.

Nya te­roi­er an­ty­der att mär­ken på Re­e­vas kropp upp­stod när Oscar slog hen­ne med sitt cric­kets­lag­trä som var sig­ne­rat av syd­af­ri­kas stjärn­lag. Ett an­nat mär­ke på hen­ne arm kan ha upp­kom­mit ef­ter ett skott från ett luft­ge­vär, ett 4,5 mil­li­me­ter stort hål i sov­rums­dör­ren mat­char ge­vä­rets ka­li­ber. Om det stäm­mer var Oscars be­hand­ling av Reeva de där ti­di­ga tim­mar­na på Al­la hjär­tans dag minst sagt bru­tal.

Oscar Pistorius blev känd ge­nom si­na id­rotts­pre­sta­tio­ner, men ökänd ge­nom si­na hand­ling­ar den 14 feb­ru­a­ri 2013. Äran, tri­um­fer­na, me­dal­jer­na, hop­pet och dröm­mar­na hos en funk­tions­ned­satt id­rot­ta­re var plöts­ligt in­te vär­da någon­ting.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.