GRÄNSLÖS KÄRLEK

Deras otrohetsaffär började med lust och slutade med mord.

Det hördes rop. Ett skrik. En krash. Var det en stol som trillade i sovrummet på våningen ovanför eller var det något annat? Turisten tittade på hotellklockan. Den visade 02:00. Han ringde till receptionen som skickade en nattportier till svit 35, rummet från vilket oväsendet hade kommit. En rufsig man öppnade dörren och lovade att han skulle dämpa sig.

Om det här hade varit i Frankrike hade kanske portiern tagit ett steg tillbaka med en upphetsad flämtning. ”Var det han?”, kanske han skulle ha frågat sig själv. Men inte här, inte i Litauen. Här var de bara ännu ett utländskt par som förde för mycket oväsen under de tidiga morgontimmarna.

Ljuden som turisten hade hört från rummet ovanför var varken högljutt sex eller fylletjafs efter det att paret hade återvänt från en nattklubb. Den ovårdade mannen, en berömd sångare med miljontals fans, drog sig tillbaka i svit 35, tog av kläderna från flickvännens lealösa kropp och placerade hennes kropp under täcket i sängen. Hennes huvud blödde fortfarande lite, men vad kunde han göra åt det? Han satte sig och hällde upp en drink till. Under täcket gled hans flickvän – en av Frankrikes mest berömda aktriser – in i ett koma som skulle bli hennes död.

Deras kärlek bröt mot de konventioner som massorna som köpte hans skivor eller såg hennes filmer förhöll sig till. De hade utformat sina egna regler. De var okonventionella, bohemiska och kreativa. Hela Frankrike hade pratat om deras olovliga kärlek. Hon kom från en välkänd filmfamilj och hade lämnat man och barn för rockgudmiljonären. Han hade å sin sida lämnat sin fru dagen efter att hon hade fött hans barn.

Inom timmar hade deras kärlek hamnat i strålkastarljuset – inte för den passionerade och offentliga såpopera som deras affär utgjorde, utan för hur det hela slutade. Det blev inget hjärt skärande farväl, inga återvändanden till äktenskapliga partners. Det blev ett våldsamt slut på förhållandet mellan två personer som sent i livet hade funnit sin själsfrände – två ≈oskiljaktiga, besläktade själar som kämpade för att leva tillsammans. Nu när uppbrottet hängde i luften övergick det i ett våldsamt bråk som slutade med att filmstjärnan låg med sitt blodiga och sönderslagna ansikte i en hotellsäng medan livet rann ur henne.

fina filmfamiljen

Marie Trintignant växte upp med insikten att hon inte ville följa i sina föräldrars fotspår inom filmen. Henne mor, Nadine Marquand, hade producerat, skrivit och regisserat över 30 filmer. Filmen Mon Amour,monamour nominerades till en guldpalm vid filmfestivalen i Cannes 1967. Hennes far, skådespelaren Jean-louis, hade spelat mot Brigitte Bardot i Andgodcreatedwoman och hade en lång och framgångsrik filmkarriär bakom sig. Han utsågs till bästa skådespelare vid filmfestivalen i Cannes 1969.

Det var ett dramatiskt år för familjen Trintignant. Dottern Pauline som var spädbarn dog i sömnen medan familjen var i Rom och filmade. ”Vi vet inte vad som hände”, skrev JeanLouis senare. ”Nadine och jag bestämde oss för att fortsätta leva enbart för Maries skull.” Marie hade just fyllt åtta år och var otröstlig.

Marie Trintignant föddes i Boulogne-billancourt, en välbärgad förort i västra Paris. Hon var en motvillig skådespelerska. Som fyraåring spelade hon i mammans Monamour,monamour, men hennes dröm var att bli veterinär – inte filmstjärna. Hon betraktades som mycket blyg. Systerns död gjorde henne ännu mer introvert, till slut vägrade hon att prata.

När hon blev tonåring kom hon på att hon trots allt skulle bli skådespelerska. Hon hade ju trots allt släpats fram inför kameran av sina föräldrar ett flertal gånger. Marie Trintignant var spinkig och såg skör ut. Rollerna hon spelade reflekterade hennes fysiska sårbarhet: kvinnor i samhällets utkanter. Rollen som prostituerad i Lulu var en av hennes mest hyllade insatser på vita duken. Hon ville ”tala för dem som förtjänade en röst”.

Marie upplevde aldrig den storhet eller stjärnstatus som hennes far åtnjöt, hon var aldrig riktigt i toppligan. Kanske hon inte brydde sig om det. Hennes samtida, Charlotte Gainsbourg och Sophie Marceau, var de som tidningarna slogs om att ha på omslagen, skådespelerskorna som förgylllde den röda mattan. Marie Trintignant befann sig på sidan av det hela.

Hennes privatliv var både stormigt, okontrollerbart och dramatiskt, vilket skulle ha passat hennes rollkaraktärer. ”Inget är definitivt när det gäller mig”, sa Marie Trintignant vid ett tillfälle. Och en snabb resumé av hennes excentriska privatliv visar att hon inte nödvändigtvis tydde sig till en man. Hon hade fyra söner med fyra olika fäder. Först med musikern Richard Kolinka, trummis i 80-talsbandet Téléphone. De fick sonen Roman tillsammans. Snart blev hon dock kär i skådespelaren Francois Cluzet som hon fick sonen Paul med. Hennes tredje son Léon var resultatet av ett kort förhållande med Mathias Othnin-girard. Men 1998 dök hennes hittills största kärlek upp – författaren och regissören Samuel Benchetrit. De gifte sig och fick sonen Jules.

svart begär

Marie Trintignant kom bra överens med sina exmän trots att hon lämnade dem för nya äventyr. Hon var fortfarande tillsammans med Benchetrit och förberedde sig för att spela Janis Joplin i komedin Janisetjohn när hon sa till vänner att hon ville se livemusik. Någon föreslog bandet Noir Desir – svart begär – och den 3 juli 2002 träffade hon för första gången bandets sångare. Han hette Bertrand Cantat. Noir Desir hade varit ett av Frankrikes bäst säljande band de senaste åren. De hade bildats redan i skolan när vännerna lärde känna varandra. Efter att ha spelat på pubar och klubbar slog de äntligen igenom 1988.

Leadsångaren jämfördes ofta med The Doors förgrundsgestalt Jim Morrison. Bertrand Cantat hade ett mörkt, mystiskt utseende och skrev texter som hade något utomvärdsligt över sig. Men han bar också på en inre Bono, och under höjden av sin berömmelse använde Bertrand Cantat sitt kändisskap för olika välgörenhetsändamål.

Cantat var gift när Marie Trintignant träffade honom för allra första gången. Han hade gift sig med formgivaren Krisztina Rády fem år tidigare. De hade en son tillsammans och hon väntade deras andra barn, men inom kort blev rockguden och skådespelerskan oskiljaktiga. Dagen efter att hon hade fött deras dotter sa Krisztina till Cantat att han skulle stanna hos Marie.

De slog sig ner i Paris. Men strax därpå följde han Marie till Litauens huvudstad Vilnius där hon filmade en tv-serie som hon hade skrivit tillsammans med sin mor och som Nadine Marquand regisserade. Cantat som var van vid att stå i händelsernas centrum befann sig plötsligt på sidan under filmandet. Han kände sig utfryst på inspelningsplatsen, så han ägnade många långa timmar själv i svit 35 på hotellet Domina Plaza.

Hennes sista timmar

Filmandet blev klart den 26 juli 2003. I ett mystiskt sms skrev Marie Trintignant samma dag till sin mor: ”Hantera sorgen klokt så kommer du att bli lugnare.” Hon skrev under med ”Fifille Battue” vilket betyder ungefär ”din medfarna lilla flicka”. Vad menade hon? Det fanns inga tecken på våld från hennes älskare.

HON HADE SLAGITS UPPREPADE GÅNGER I ANSIKTET … HON SÅG DEFORMERAD UT, SOM EFTER EN BOXNINGSMATCH.

Men det var ett annat sms som skulle sätta allt i rullning, ett som Marie mottog. Hon och hennes make, skådespelaren Samuel Benchetrit, kom fortfarande bra överens. Deras film Janis etjohn skulle snart komma ut och han föreslog att de skulle kombinera pr-intervjuerna med en familjehelg. Cantat blev vansinnig och ägnade de följande timmarna åt att försöka förmå Marie att helt bryta med Benchetrit. Det var de två nu. Han ringde upp sin fru och förklarade att han inte längre ville ha någon nära relation med henne. Han krävde att Marie skulle göra det samma med sin make.

Filmteamet hade avslutningsfest och planerade att därefter gå till en nattklubb, men Cantat insisterade på att de istället skulle besöka en vän i hans hus. Han drack rödvin och vodka medan Marie satt tyst på soffan. Cantat hade inte glömt deras pågågende gräl och tjafsade med henne om sms:et från hennes make. Hon sa ingenting och han kastade ett glas så att det gick i bitar. Vännen vittnade senare om att Cantat drog upp Marie på fötter och sedan puttade omkull henne. ”Jag är ingenting”, utbrast rockstjärnemiljonären. ”Du är allt och jag är ingenting.”

De återvände till svit 35 på Domina Plaza och fortsatte att bråka om sms:et och den föreslagna familjehelgen. Cantat hävdade senare att Marie slog honom. Enligt hans version av kvällens händelser trillade han, reste sig och slog tillbaka. Marie Trintignant ramlade i golvet och slog i huvudet hårt.

Obduktionen berättade något annat. Hon hade slagits upprepade gånger i ansiktet med skador på kraniet som följd. Hon hade dessutom fått flera slag på andra ställen. En läkare som undersökte henne sa att hon såg deformerad ut, som efter en boxningsmatch. Cantat: ”Allt hände väldigt snabbt. Jag ville absolut inte att det här skulle hända. Jag skulle aldrig ha höjt handen. Jaq vet att det inte finns något jag kan göra. Jag kan bara be om förlåtelse som jag har gjort från början.” Han tillade, full av ånger: ”Vi hade en fantastisk tid ihop, jag älskade Marie med hela mitt väsen. Jag älskade henne och jag kommer alltid att älska henne. Jag tänker på henne varje sekund och jag kommer alltid att tänka på henne. Jag kan inte radera henne från mitt minne.”

Men kvinnan som han påstod sig älska låg hjälplös och sönderslagen vid hans fötter. Han ringde inte efter ambulans. Efter klagomål från personen i rummet undertill klädde han av

Marie kläderna och lade henne i sängen. Därpå plockade han fram telefonen och ringde först sin fru och sedan mannen som var upphovet till hans och Maries gräl, Samuel Benchetrit. Maries make berättade senare: ”Han sa att de hade grälat. Inget allvarligt, men saker och ting hade gått för långt. Nu var det över och hon sov.”

Klockan 04:30 ringde Cantat till Maries bror Vincent som även han var i Vilnius i samband med filminspelningen. Cantat nämnde inte bråket men klagade över att han kände sig exkluderad från Maries familj. Vincent kom till hotellet och i mörkret såg han sin syster i sängen. De två männen pratade i två timmar. Sedan gick Vincent över till sängen och såg Maries deformerade ansikte. Det var Maries bror som ringde efter ambulans, inte hennes älskare.

Cantat gjorde ett försök att ta sitt liv genom att trycka i sig C-vitamintabletter och antidepressiv medicin. Samtidigt flögs en av Frankrikes främsta neurokirurger från Paris till Litauen. Marie Trintignant fördes tillbaka till Frankrike där man förgäves utförde två operationer. Hon dog av sina skallskador den 1 augusti.

Cantat befann sig i häkte i Vilnius när Marie dog. Han informerades inte direkt om händelsen eftersom han ansågs vara för skör. Den fallna idolen blev en symbol för våld i nära relationer i Frankrike. Somliga blev rörda över det faktum att Krisztina reste till Litauen för att stötta sin otrogne make, andra såg det som ett tecken på manligt förtryck. Hans hus i Frankrike brändes ner och hans familj mottog dödshot.

Under mordrättegången i Vilnius i mars 2004 sa han: ”Vi älskade varandra och kärleken växte.” Maries mor satt i rättegångssalen och han vädjade till hennes familj: ”Jag vill att de ska veta hur förkrossad jag är.” Hon tittade bort när han sa: ”Jag vill berätta det här även om det inte är möjligt att ta in. Jag vill att ni ska veta att jag älskade Marie.” Trots kärleksbetygelserna beskrev Nadine Marquand senare Cantat som ”en mördare vars påstådda skuldkänslor jag inte tror på för en sekund”.

en fallen stjärna

Den 29 mars 2004 dömdes Cantat till åtta års fängelse för mord utan direkt uppsåt. I september samma år flyttades han för att avtjäna återstoden av sitt straff i ett fängelse i sydvästra Frankrike. När han frigavs 2007 väckte det ilska bland många i Frankrike. Landets dåvarande president Nicolas Sarkozy blev kontaktad av Maries mäktiga familj i ett försök att förmå honom att häva Cantats frigivning. Det misslyckades.

Den radikala feministorganisationen La Muete gjorde ett uttalande: ”Fyra år i fängelse – är det priset man ska betala för ett sådant brott? Så kallade passionsbrott behandlas fortfarande ofta med slapphänthet.” I sin första intervju efter frisläppandet berättade Cantat för tidingen Les Inrocks: ”Det är fruktansvärt att ha blivit en symbol för våld mot kvinnor.”

Han har sedan dess försökt väcka liv i sin musikkarriär. Noir Desir splittrades och han bildade duon Detroit. Men många musiker vägrade att jobba med den dömde mördaren. När hans namn ingick i artistutbudet på festivaler väcktes protester från allmänhet. Det var meningen att han skulle uppträda på ett antal festivaler sommaren 2018, men 70 000 namnunderskrifter på nätet var tillräckligt för att få honom att boka av det hela. I ett uttalande från mars 2018 sa han: ”Jag har betalat den skuld som lagen tilldömde mig. Jag har avtjänat mitt straff. Jag fick inga fördelar. I dag önskar jag mig, som alla medborgare, rätten att återanpassas. Rätten att utöva mitt yrke, rätten för mina anhöriga att kunna bo i Frankrike utan att utsättas för förtal. Rätten för publiken att kunna gå på mina konserter och lyssna på min musik.”

Men Marie Trintignants familj menar att Marie hade rätten att leva – en rätt som han förvägrade henne när han misshandlade henne våldsamt och underlät att tillkalla hjälp vilket kunde ha räddat filmstjärnans liv.

Och i efterdyningarna av Harvey Weinstein-skandalen menar kritiker att om Cantat tillåts uppträda som tidigare så ”normaliseras våld mot kvinnor”. Vänner till både Bertrand Cantat och Marie Trintignant säger att paret under sina sista veckor började undvika andra människor. De drog sig tillbaka från gamla vänner, i hans fall från bandmedlemmarna. ”Marie är viktigare än allt annat. Mer än någon musik”, sa Cantat. Somliga menar att han i henne såg något som han inte själv hade. Var det att hon var en del av filmetablissemanget? En vitalitet, en kontakt till publiken? Det spelade ingen roll hur många beundrare han hade, han hade inte det hon hade. Och om han inte kunde få henne, om det fanns en risk – hur liten den än var – att hon skulle återförenas med sin make kanske ingen annan skulle få henne heller? En poet skulle kanske kalla det för gränslös kärlek. Andra kallar det för våld i en nära relation i dess mest extrema och tragiska form.