ETT SVÅRT FALL AV SVARTSJUKA
En belgisk fallskärmshoppares hemska och tragiska död fick polisen att utreda affären hon hade med sin instruktör och en suspekt rival.
En klar novemberdag 2006 gick den gifte tvåbarnsmodern Els Van Doren ett förfärligt öde till mötes då hon störtade mot sin död i 190 km/ h. Hon och den övriga fallskärmshoppargruppen hade hoppat ut ur planet på 4 000 meters höjd för att göra ett rutinhopp. Medan resten av gruppen svävade ner i säkerhet såg de hur Van Doren kämpade med att få sin fallskärm att veckla ut sig. Hennes instruktör och älskare Marcel ”Mars” Somers mindes senare hur han försökte komma närmare sin fritt fallande elev i ett försök att rädda henne. Men det var förgäves – det fanns inget han kunde göra. Varken huvudfallskärmen eller reservskärmen som är avsedd för nödsituationer vecklade ut sig. Hon störtade ner i en trädgård i de östra förorterna i Opglabbeek, Belgien.
När polisen undersökte den kamera som Van Doren hade monterad på hjälmen och såg videoinspelningen av den nödställde hopparen som frenetiskt försökte rädda sig strax innan sin död stod det klart för dem att Van Dorens död varken var en olycka eller ett självmord. Någon hade medvetet skurit av fallskärmarnas linor. Men vem? En rasande äkta make som hade upptäckt hennes otrohetsaffär? En svartsjuk älskare? Eller någon som hade något att vinna på att Van Doren försvann ur bilden?
Hög på kärlek
När polisen inledde utredningen kring Van Dorens död fick de fram en tydlig bild av hur hon hade förälskat sig i sin instruktör för att några månader senare falla mot sin död. Van Doren träffade den holländske fallskärmsinstruktören Somers 2005 när hon blev medlem i hans hoppklubb i belgiska Zwartberg bara 3,2 mil från den holländska gränsen. Hon var inte den enda eleven som charmades av honom. Den 22-åriga grundskoleläraren Els ”Babs” Clottemans blev också förtjust i honom.
De tre träffades på klubben på helgerna, men Somers träffade också kvinnorna individuellt – oftast fredagskvällar med Clottemans och lördagskvällar med Van Doren. Han förnekade att Van Doren kände till hans förhållande med Clottemans, men medgav att hans tillgivenhet för den gifta modern störde hans andra älskarinna. Förhållandet utvecklades till en kärlekstriangel och Clottemans blev allt mer varse att Somers föredrog Van Doren. Han klargjorde för Clottemans att hon antingen fick accepterade det eller ge sig av.
Sommaren 2005 började Clottemans inse att förhållandet mellan Van Doren och Somers lämnade henne utanför. Hon skickade anonyma hotbrev till Van Doren och började ringa henne maniskt. Under de tio månader som föregick dödsfallet hade Clottemans ringt ”den andra kvinnan” över 200 gånger. När deras hopp slutade i tragedi den 18 november 2006 hade polisen ett antal misstänkta personer. Till dem hörde emellertid inte Clottemans. Många betraktade kvinnorna som nära vänner och få kände till kärlekstriangeln som hade tagit form de senaste månaderna. När Clottemans förhördes av polisen medgav hon att hon hade stått paret nära och att även hon hade varit romantiskt involverad med Somers som hade ”vilselett henne”. Men hon hävdade att deras förhållande hade ebbat ut.
Det hade bara gått en månad efter Van Dorens död då Clottemans försökte begå självmord efter att Somers hade satt punkt för deras förhållande. Hon skulle ge ett andra vittnesmål till polisen
bara några timmar därpå. Hennes handlande fick polisen att reagera, och efter att Clottemans hade återhämtat sig kikade polisen närmare på henne. Ett självmordsbrev riktat till Somers avslöjade hennes skuld över den svartsjuka hon kände gentemot Van Doren. När hon var helt tillfrisknad förnekade hon emellertid sin skuld i fallet. Men när utredarna förhörde Somers insåg de att trion inte hade stått varandra så nära som Clottemans ville ge sken av.
Enligt Somers hade han försökt att bli av med en efterhängsen Clottemans efter en kort sexuell relation, men hon hade klängt sig kvar. Omkring en vecka före deras sista hopp tillsammans hade en lyckligt omedveten Van Doren kommit till Somers bostad i den sydliga holländska staden Eindhoven där han och Clottemans hade spenderat kvällen tillsammans. Det slutade med att Clottemans blev förvisad till soffan på nedervåningen hela natten medan Somers och Van Doren sov tillsammans på ovanvåningen.
Utredarna insåg att det här kan ha varit det ögonblick då Clottemans tappade greppet när hon hörde det passionerade paret älska med varandra genom väggarna. Van Dorens fallskärm hade lämnats i hallen nära den plats där den förskjutna älskarinnan hade sovit. Det blev uppenbart att Clottemans hade både motiv och möjlighet. Med Van Doren död skulle hon få sina drömmars man helt för sig själv. Det tog utredarna över två månader att pussla ihop alla händelser som ledde fram till Van Dorens död, men efter att ha förhört Clottemans i över 100 timmar arresterades hon misstänkt för mord.
upp i det blå
Anklagelserna mot Clottemans baserades enbart på indicier och hennes advokater hävdade att hela fallet var orimligt. Plötsligt hamnade den sömniga staden Tongeren i internationellt fokus då den mycket uppmärksammade rättegången inleddes i september 2010. Över 200 vittnen skulle höras i processen som väntades pågå i fyra veckor. Den nordliga flamländska staden togs helt över av händelsen. Journalister trängdes i ett intillliggande rum där de kunde se rättegången på skärm. En direktsändning i tv ordnades så att resten av landet kunde se när åklagaren läste upp det 68-sidiga åtalet som placerade Clottemans i centrum för vad som betecknades som ett ”passionsbrott”.
Åklagaren hävdade att Clottemans, som led av psykiska problem, hade hört paret älska genom de tunna väggarna i Somers bostad. De hävdade att hon tappade greppet och skar av linorna till sin rivals fallskärm som hämnd. Somers beskrev vad han trodde var händelsekedjan som ledde till hans älskarinnas död: ”När jag och Els gick och la oss hände något. Något brast”, berättade han för rätten. ”Hon tog en sax och klippte av fallskärmslinorna. För mig är det det mest realistiska scenariot.” Han beskrev sedan Clottemans för rätten som en ”en mycket bra flickvän”. Men han tillade: ”Den Babs jag kände dog samtidigt som Els. Hon visade sig vara en ulv i fårakläder.”
Han mindes också Clottemans märkliga beteende följande morgon: ”På lördagsmorgonen låg jag och Els nakna i sängen. Plötsligt stormade hon (Clottemans) in i sovrummet och hoppade i sängen. Jag låg mellan Els och Babs i ungefär tio minuter. Hon var utråkad och letade efter en hårtork.” Somers menade att Clottemans hade kommit in i sovrummet hög på adrenalin efter sitt mordiska upptåg. Följande kväll hade hon väntat utanför bostaden tills Van Doren hade åkt och de två hade sedan ”rått sex”. Han hade alltid oroat sig för att hon skulle avslöja affären för Van Dorens make Jan De Wilde, en juvelerare från Antwerp och far till hennes två barn.
CLOTTEMANS TAPPADE GREPPET NÄR HON HÖRDE PARET ÄLSKA MED VARANDRA GENOM VÄGGARNA.
Denna version av Clottemans bekräftades av en annan medlem ur fallskärmsgruppen som beskrev Clottemans som ”påträngande”, ”omåttlig” och ”en drama queen”. Ett av få konkreta bevis som plockades fram vid rättegången var den dramatiska filmen från Van Dorens hjälmmonterade kamera. Hennes make och barn lämnade salen när offrets sista stund i livet spelades upp på skärmen.
I videon ser man fyra fallskärmshoppare sitta ihopträngda i planet av modell Cessna 208 som flögs av piloten Luc Deijgers. De befann sig på 4 000 meters höjd och skrattade, skämtade och var på gott humör. Ute var himlen klar och blå trots tidigare farhågor om regn. Först hoppade en grupp om fyra ut. De följdes strax av två till. Hopparen Tom Bolsuis som ledde formationen vinkade med armen som signal till Clottemans, Somers och Van Doren som stod näst på tur att hoppa. Vad man inte ser på inspelningen är att Clottemans dröjde sig kvar något och hoppade några sekunder för sent för att kunna ansluta sig till dem. Filmen visar Van Doren svävandes på rygg. Hon tittar upp på den klara himlen och på det magnifika landskapet. I takt med att hon föll kunde hon se bostadsområdet Opglabeek. Hon visste inte att det skulle bli det sista hon såg i livet.
En advokat som företrädde Van Dorens familj sa under rättegången: ”Den första frågan en familj vanligen frågar sig är huruvida offret led eller var medveten om vad som hände. Vi behöver inte ställa den frågan, allt filmades.” Det fanns bevis på att Van Dorens död inte var ett självmord, men det fanns inga dna-bevis som knöt Clottemans till mordet. Clottemans förnekade all inblandning i sin väns död. Hon sa till juryn under rättegången att polisen ”ville att jag skulle erkänna. Men erkänna vad? Jag kunde inte erkänna eftersom jag inte hade gjort något”.
Offrets fallskärm med de kapade linorna togs fram och presenterades som bevis. Experter fastslog att det kunde ha gått på bara några sekunder att sabotera skärmen. År 2007 skrev Clottemans ett brev till en belgisk tidning om Van Dorens dödsfall. Hon förklarade hur hon vid tidpunkten hade lidit av dåligt självförtroende. ”Jag visste alltid att jag var nummer två för Marcel”, skrev hon.
Fritt fall
Tre psykologer undersökte Clottemans och beskrev henne i sin rapport som ”narcissistisk” och ”grovt psykopatisk”. De kommenterade dessutom hennes förmåga att upprätthålla en fasad av att ha förlorat en vän i en tragisk olycka, men att hon egentligen var ”kall och känslolös”. Läkarna menade att en händelse som hade bidragit till hennes tillstånd var hennes faders död när hon var endast två år gammal. Hans bortgång hade påverkat henne så djupt att hon vid 16 års ålder försökte begå självmord, vilket ledde till att hon tvingades söka psykologhjälp. Psykologerna menade att hon utgjorde ”en fara för samhället”.
Clottemans instabila sinnestillstånd var den enda förmildrande omständigheten enligt Michel Jordans, domaren i det uppmärksammade fallet. Men hennes advokat Vic Van Aelst hävdade att det inte fanns ”något som helst bevis som rättfärdigade att hon låstes in i en cell under resten av sitt liv, bara en massa hokus pokus”. Försvarets argument lutade sig inte bara mot bristen på bevis utan också på det faktum att Clottemans inte var kär i Somers. Hennes advokat förnekade inte att det hade funnnits en relation mellan hans klient och Somers, men menade att förhållandets natur beskrevs som starkt överdrivet.
I ett försök att argumentera för sin klients mentala stabilitet underströk han att hon hade slutfört sin lärarutbildning och jobbade som grundskolelärare i distriktet Anderlecht sedan hon släpptes mot borgen 2008. Han menade också att hans klient hade förringats och skrämts av utredarna, att de hade skapat sin egen version av sanningen som de inte var beredda att vika från. Det innebar att de såg hans klient som den enda tänkbara förövaren.
Trots bristen på något som pekade på hennes skuld – ett erkännande, teknisk bevisning eller vittnen – dömdes Clottemans till 30 års fängelse
DEN FÖRSTA FRÅGAN EN FAMILJ VANLIGEN FRÅGAR SIG ÄR HURUVIDA OFFRET LED … VI BEHÖVER INTE STÄLLA DEN FRÅGAN, ALLT FILMADES.
den 21 oktober 2010 efter att juryn som bestod av sju män och fem kvinnor beslutade att hon var skyldig till överlagt mord. Det var mycket nära att hon dömdes till livstid. Domaren förklarade domen: ”Vi har grym och bindande fakta. Offret hade ingen chans och var vid medvetande när hon mötte döden. Det finns inga förmildrande omständigheter. Den åtalade utgör en framtida fara.” När Clottemans mottog sin dom stod hon känslokall och lyssnade på det öde hon tilldelades av det juridiska systemet. Enligt belgisk lag kan hon bli villkorligt frigiven efter att ha avtjänat en tredjedel av sitt straff. Det skulle kunna innebära att hon går fri 2020. Hon förnekar mordet än i dag.