EN FÖRSMÅDD ASTRONAUTS VREDE
Nasa-astronauten körde 150 mil för att attackera sin kärleksrival.
Morgonen den 4 februari 2007 satte sig US Navy-kaptenen Lisa Nowak i sin bil och påbörjade en 14 timmar lång körning från Houston till Orlando. Trots att hon var en mycket kompetent ingenjör och uppdragsspecialist när det gällde robotik hos NASA var hon enkelspårig när det gällde lösningen på sitt stora problem – hennes kärleksrival i förhållandet till astronautkollegan Bill Oefelein. Hon stannade knappt för toalettbesök under resan. Det handlade om 150 mil i ett svep till Orlando International Airport, bortsett från en tupplur halvvägs på Days Inn.
Nowak hade packat inför resan, men innehållet i hennes väska antydde att syftet med resan var något helt annat än en vanlig utflykt. Jämte en harmlös beige kappa och strax över 585 dollar i kontanter fanns det mer obskyra och suspekta föremål: en luftpistol, en alldeles ny stålhammare, ett halvdussin latexhandskar, ett brev med Colleen Shipmans hemadress, flera meter tunn gummislang, en nyinförskaffad tio centimeter lång fällkniv, en behållare med pepparsprej och några stora svarta sopsäckar. Vad än Nowak hade förberett sig för var alla inblandade i fallet tacksamma över att hon i slutänden inte fick användning för sina föremål.
förföljd
Det var omkring klockan 01.00 den 5 februari som flygvapenkaptenen Colleen Shipman anlände till Orlando International från Houston. Colleen var tvungen att vänta i två timmar på att hennes bagage skulle dyka upp på bagagebandet. Det var tillräckligt länge för att hon skulle bli medveten om att en kvinna i beige kappa strök omkring i närheten av henne. Colleen kände inte igen Nowak – hon visste inte ens att hon existerade – men Nowak visste precis vem Colleen var.
Nasa-astronauten Bill Oefelein och Nowak träffades 2004 under en vinterövning i Kanada när trebarnsmodern Nowak fortfarande var gift. För Oefeleins del var affären aldrig seriös. I synnerhet inte när han träffade kapten Shipman nästan två år senare på en privat fest. Kemin dem emellan var omedelbar: ”Han var helt enkelt en charmig, stilig, väldigt artig man, och han började prata med mig”, berättade Colleen för nyhetsankaret Chris Cuomo. Oefelein ville vara helt ärlig med Colleen från början och berättade att han just hade avbrutit ett kortare förhållande. Han nämnde inte Nowaks namn eller gav Colleen några andra detaljer, förutom att han sa: ”Jag har pratat med henne och vi kommer förbli vänner, men det finns ingen romantik eller så.” Colleen retade Oefelein och sa att den mystiska före detta älskarinnan skulle dyka upp hemma hos honom, söka upp henne och försöka mörda henne – ett skämt som visade sig vara en kuslig förutsägelse.
Under veckorna som föregick den 5 februari hade Nowak förberett sin attack mot Colleen på ett sätt som man kan förvänta sig av en astronaut som är van vid att förbereda sig för uppdrag. Hon hade kvar en nyckel till Oefeleins lägenhet och utan hans vetskap eller medgivande använde hon den när han var på uppdrag i rymden. Hon tog tillbaka ett brev som hon hade skickat till Oefelein och kopierade e-postmeddelanden som han och Colleen hade skickat till varandra. På så vis fick hon reda på några av Colleen Shipmans personliga detaljer och hennes resrutt. Nowak berättade senare för polisen att hon bara ville ”sitta ner och prata” med Colleen, men varken myndigheterna eller offret trodde på att det var Nowaks avsikt.
När Colleen steg på bussen som gick till flygplatsens parkering och den mystiska kvinnan i kappan följde efter henne började hon bli nervös. Hon försökte få ögonkontakt och till och med småprata med kvinnan, men Nowak ignorerade henne. När Colleen klev av bussen och gick mot sin bil hoppade även Nowak av och följde efter Colleen, bärandes på sin väska. Colleen hörde det svischande ljudet av främlingens kläder strax bakom sig. Plötsligt blev hon rädd och började springa. Hon nådde fram till bilen, kastade sig in i förarsätet, slängde igen dörren och låste den i sista sekund. Nowak hade tagit upp jakten, men kanske hon sinkades av sin tunga väska. Hon nådde bilen för sent. När hon försökte slita upp dörren och slå sönder bilrutan trodde Colleen att hon just hade undgått att bli bestulen på sin bil eller rånad. De fruktansvärda saker som kvinnan skulle ha kunnat göra om hon hade fått möjlighet blev kända först senare. Inne i bilens relativa säkerhet lyckades Colleen samla mod. Hon skrek åt sin förföljare och fumlade med bilnycklarna i tändningen.
ASTRO-NÖT
Kvinnan som hade stulit hjärtat från mannen som Nowak älskade ”mer än jag visste var möjligt” (som hon skrev i ett brev till Oefeleins mamma) höll på att komma undan. Nowak ändrade taktik. Hon låtsades plötsligt vara utsatt, personen som skulle hämta henne hade inte dykt upp – hon var en ensam kvinna övergiven på en mörk parkeringsplats vid en okristlig tid på dygnet. Colleen sa att hon skulle ringa efter hjälp. Nowak sa att hon inte hörde vad Colleen sa genom bilrutan. Hon spelade övertygande nog för att Colleen skulle släppa garden och veva ner rutan några centimeter med intentionen att hjälpa kvinnan i nöd. Då attackerade Nowak. Hon hade pepparsprejen redo, stoppade snabbt in handen i fönsterglipan och sprejade Colleen rakt i ansiktet med den brännande, förblindande vätskan.
På något vis lyckades Colleen vrida om nyckeln, starta motorn och med rinnande ögon gasa iväg till ett närliggande parkeringsvaktbås där hon frenetiskt bad om polishjälp. En polis kom snabbt till platsen där han återfann Nowak vid busshållplatsen i en annan kappa och väskan med några av de skrämmande föremålen dumpad i en närbelägen soptunna.
Nowak togs i princip på bar gärning. Hon var ingen idiot. Hon insåg att det skulle vara meningslöst att försöka slingra sig ur situationen. Hon gav upp, erkände Colleens anklagelser och tillät polisen att söka igenom hennes bil. Där återfanns resten av hennes rekvisita vilket enligt polisen målade upp en tydlig bild av Nowaks intentioner.
Enligt polisrapporten hävdade Nowak att hon ”inte ville åsamka Shipman någon kroppsskada, utan att hon bara ville skrämma henne till att prata med henne”. Men med tanke på de föremål som Nowak hade tagit med sig på sitt uppdrag köpte inte polisen hennes förklaring. Nowak kunde i sådana fall ha skickat e-post eller ringt till Colleen. Hon hade flera möjligheter att prata direkt med Colleen på flygplatsen under de två timmar som föregick mötet på parkeringsplatsen. Visst, luftpistolen skulle ha kunnat ge Nowak ett visst övertag vid ett samtal med sin kärleksrival, men kniven och stålhammaren var nyinförskaffade. Och vad hade hon tänkt göra med handskarna, sopsäckarna och gummislangarna?
Det första åtalet som gällde bland annat kidnappning uppgraderades till mordförsök när Orlando-polisen uppgav att de hade bevis för att Nowak hade för avsikt att ”åsamka Colleen allvarlig kroppsskada eller att döda henne”. Nowaks advokat hävdade att polisen inte hade tillräckligt med bevis för att Nowak skulle åtalas för dessa allvarligare punkter och menade att polisen bara försökte övertyga domaren om att de skulle få behålla henne i häktet. Kanske trodde de att Nowak var rymningsbenägen och det skulle vara betydligt svårare att fånga in en rymling i rymden än på jorden …
Till slut nåddes en förlikning: Nowaks borgen höjdes till 25 500 dollar och hon tvingades bära en fotboja i flera veckor.
HOUSTON: hon har ett PROBLEM
I ett offentligt uttalade bad Nowak om ursäkt för sina handlingar: ”De senaste sex månaderna har varit svåra för mig, min familj och andra som står mig nära. Jag inser att det också måste ha varit svårt för Colleen Shipman och jag vill att hon ska veta hur uppriktigt ledsen jag är över att jag har skrämt upp henne och utsatt henne för de offentliga trakasserier som har drabbat oss alla.”
Men Colleen köpte inte det. Hon höll ett tårdrypande vittnesmål i rätten när hon återgav
JÄMTE EN HARMLÖS BEIGE KAPPA OCH STRAX ÖVER 585 DOLLAR I KONTANTER FANNS DET MER OBSKYRA OCH SUSPEKTA FÖREMÅL.
händelserna den 5 februari i detalj: ”Jag kände i mitt hjärta att när Lisa Nowak attackerade mig var hennes syfte att döda mig”, sa hon med en röst som emellanåt sprack av rörelse. ”Det syntes i hennes ögon … gränslöst raseri och upprymdhet.” Hon bad domaren att inte bli lurad av Nowak som hon själv hade blivit: ”Det har kommit till min kännedom att Lisa Nowak har gjort efterforskningar gällande mord och styckning, likaså maskering och teknisk bevisning. Jag är 100 procent säker på att hon sökte upp mig för att mörda mig.” Colleen berättade sedan för rätten hur attacken hade påverkat henne negativt. Hon led av mardrömmar, bröstsmärtor och högt blodtryck och blev slutligen tvungen att lämna sitt jobb inom flygvapnet som resultat.
Nowaks advokat åberopade tillfällig sinnesförvirring och en rad diagnoser, bland annat depression och en kortvarig psykotisk åkomma. Två psykiatriker från Texas kallades in för att vittna till hennes fördel, men i slutänden var det överflödigt. Nowaks advokat lyckades ogiltigförklara bevisen i hennes bil – bland dem kniven, pistolen och hammaren – från rättegången. Nowak gick med på en uppgörelse i vilken hon medgav grovt inbrott och våldsamt överfall den 10 november 2009 – ett bra resultat för hennes del. Hon dömdes till de två dagar som hon redan hade suttit i fängelse samt ett års villkorlig dom. År 2010 degraderades hon från kapten till kommendör av NASA innan hon tog ett ”inte så ärofyllt” avsked av sin tjänst.
Om man ska sätta saker i perspektiv så är det Colleen Shipman som är offret här. Oavsett hennes ursäkt så kunde Nowak skatta sig lycklig att hennes besatthet och svartsjuka inte ledde till ett allvarligare åtal. Men fallet skulle inte ha fått så stor internationell uppmärksamhet om det inte vore för att två av hörnen i kärlekstriangeln utgjordes av astronauter. En professor i psykiatri skrev 2007 ett brev till Thenewyorktimes där han utryckte det så här: ”Högutbildade astronauter är inte så annorlunda mot oss andra […] högpresterande individer på NASA har också östrogen, testosteron och de utmaningar vi alla står inför när det kommer till våra drifter. Freud, numera ofta förbisedd och hånad, förtjänar att studeras noggrant när det gäller våra mänskliga svagheter och passioner … Vi är alla blott människor.”
DET SYNTES I HENNES ÖGON … GRÄNSLÖST RASERI OCH UPPRYMDHET.