LONG ISLANDS LOLITA
När den rika tonårstjejen sköt sin älskares fru frossade pressen i minsta detalj.
När skottet klingade ut på Long Island den där soliga morgonen hade det inte bara fällt en bedragen fru och lämnat henne på marken, blodig och kämpande för sitt liv. Kulan slungade det ovetande offret, hennes otrogne make och hans tonåriga älskarinna ut i den amerikanska allmänhetens medvetande.
Detta verkliga drama skulle ha fungerat bra som en tv-såpa hos de nystartade tv-kanalerna i landet. Snart syntes karaktärerna på skvallerpressens förstasidor och på löpsedlar överallt. Inom några få dagar visste alla vad de hette.
Mary Jo, kvinnan som blev skjuten, var en hängiven amerikansk tvåbarnsmamma. Hon var 37 år och hade fullständig tillit till maken som gick bakom hennes rygg. Han hette Joey Buttafuoco och var en bilhandlare med tveksamma kontakter och grumlig moral. Men dramats stjärna var den vampiga skolflickan, den ”okontrollerbara” tonåringen från rikemansområdet som försökte mörda sin älskares fru.
Hon hette Amy Fisher och hon skulle snart lämna klassrummet och istället hamna i fängelse. I tidningarna kallades hon för Long Islands Lolita – ett namn som hemsöker henne ännu ett kvarts sekel efter att hon avlossade vapnet. Var skolflickan verkligen den sexgalna och vilda tonåring som skildrades i tv och tidningar? Eller föll hon offer för en falsk och beräknande pedofil? Var hjärnan bakom det hela, den verklige brottslingen i dramat mannen som hon blev förälskad i? Mannen hon var beredd att göra vad som helst för att få ha för sig själv?
Förförelse i förorten
Long Islands södra kust är en märklig blandning av exklusiva butiker och sjabbiga områden. Väster om distriktet där denna berättelse utspelar sig ligger John F Kennedy International Airport och New York-området Queens. Tre kilometer österut ligger Amityville, byn där en masskjutning och efterföljande filmer för alltid placerade den lilla orten på kartan.
Vår berättelse tar sin början i ett grannskap som ligger precis mittemellan – i det prestigefyllda och välbärgade samhället Merrick i Nassau County. Området koloniserades av puritanerna på 1600-talet, men det som skulle ske en majmorgon 1992 var knappast en lektion i biblisk dygd.
Merrick är en liten ort med endast 22 000 invånare, men vad den saknar i antalet människor tar den igen på annat vis. Bland de boende kan nämnas Lindsay Lohan, sångerskan Debbie Gibson, en av glassmärket Ben & Jerry’s grundare (Jerry), designern Michael Kors, skådespelarna Ed Begley (senior och junior) samt författaren Mario Puzo som bland annat skrev Gudfadern.
Man behöver bra med pengar för att bo i lilla Merrick, och det var hit som Fisher 13 år gammal flyttade med sin hårt arbetande mor som var inredningsdesigner och sin våldsamme far. Det var en chock för tonåringen som var van vid medelklassens mer blygsamma förhållanden. Hennes föräldrar hade sparat i åratal för att ge sin dotter den start i livet de själva aldrig hade fått tillgång till.
”Jag hade en sportbil som kostade 20 000 dollar när jag var 16. Jag fick inte exakt den bil jag ville så jag blev arg på mina föräldrar. Alla i min nya skola verkade ha Jaguar eller Mercedes. Vi skämtade om att elevernas parkeringsplats var mycket grymmare än lärarnas som var full med bilar av modell Toyota Corolla”, skrev Amy Fisher i sin självbiografi If I Knew Then från 2004.
Det var genom bilen som den otacksamme tonåringen kom i kontakt med sin blivande älskare och deras första möte var ett förebud om vad som komma skulle.
Enligt Fisher följde hon 15 år gammal med sin far till en bilverkstad som drevs av Joey Buttafuoco. ”Jag gick omkring i butiken medan min far pratade med honom. Joey visste inte att jag var där med min pappa. Han såg mig och vände sig till far och sa: ’Kolla in den där tjejen. Kolla in hennes häck. Hon är verkligen het.’” Pappan svarade: ”Det är min dotter. Hon är bara 15 år gammal.”
Den sexuella myndighetsåldern i staten New York var – och är – 17 år. Fisher var 16 när hon körde sin bil till Buttafuocos verkstad senare samma år. Hon hade krockat med den och fruktade för hur hennes hetlevrade far skulle reagera. Buttafuoco kom på vad hon skulle säga till honom och utförde reparationerna vilket gjorde att hon slapp problem.
Buttafuoco var en framstående karaktär i grannskapet Massapequa i Long Island, tre kilometer öster om Fishers fashionabla Merrick. Han var en stor man med ett brett leende och stort, krusigt, mörkt hår (enligt det tidiga 1990-talsmodet). Han var farligt charmerande för en 16-årig tjej. Han hade dessutom en fru och två barn. Lustigt nog nämnde han inte dem.
Fisher krockade med sin bil igen. Hon vände sig till den vänlige bilreparatören som hade fixat hennes problem tidigare. Den här gången erbjöd sig Buttofuoco att köra henne hem medan hennes bil var kvar på verkstaden. Det var den 2 juli 1991. Han bjöd in sig själv i hennes hem och hon visade honom runt, särskilt stolt var hon över akvariet som hade i sitt sovrum. Han slängde ner henne på sängen och förförde henne.
”Vi hade sex, och han sa alla de här fina sakerna till mig”, skrev Fisher senare. ”Jag hade levt i en skyddad tillvaro. Jag hade bara haft en pojkvän tidigare. Tonåringar känner inte till något om tillfälligt sex. Jag tänkte: ’Okej Joey, vi har haft sex, nu är du min pojkvän.’ Han gjorde pojkvänsgrejer.”
Samma kväll gick de och åt middag på en flott restaurang och hade sex igen på ett hotell. Följande dag avslöjade Buttafuoco att han var
HAN BJÖD IN SIG SJÄLV I HENNES HEM … HAN SLÄNGDE NER HENNE PÅ SÄNGEN OCH FÖRFÖRDE HENNE.
gift. Fishers förfasade sig och kallade Buttafuoco pervers, han var trots allt dubbelt så gammal som hon – och hon var inte sexuellt myndig ännu.
Fisher började snart umgås i Buttafuocos tveksamma cirklar. I september 1991, två veckor efter hennes 17-årsdag, övertalade han henne att gå med i ABBA Escort Service. Hon hyrdes ut till gifta män och var fullständigt omedveten om att Buttafuoco fick en del av kakan. När hon kom på det och klagade hotade han med att berätta för hennes våldsamme far.
Fisher skrev senare att hon inte utförde jobbet för att hon var drogmissbrukare eller för att hon behövde pengarna. Hon gjorde det för att hon ville ha hans kärlek och var rädd för konsekvenserna om hon vägrade. Hon var helt i hans våld. ”Mitt förhållande med Joey var en rad billiga motell, fina restauranger och lögner”, skrev hon.
En konspiration under planering
En av lögnerna var att han ville se sin fru död. Han berättade för Fisher att han ville skjuta Mary Jo själv eller att han skulle kasta henne i vattnet från båten ute till havs. Han skämtade om att äktenskapet gällde ”tills döden skiljer oss åt, man får bara skynda på den sista biten lite”.
Tonåringen smickrades av att vara en potentiell mördares förtrogna. Hon beskrev sig själv som en person som vill vara andra till lags – i synnerhet Joey Buttafuoco.
Inom kort sa Fisher att hon skulle utföra mordet. Buttafuoco höll med om att det lät som en bra idé – eftersom hon var ”en unge” skulle hon inte hamna i fängelse om hon åkte fast.
Fishers plan att mörda en kvinna som hon aldrig hade träffat trädde i kraft den 19 maj 1992. Hon bad skolkompisen Peter Guagenti att fixa en pistol åt henne. Han var en av skolans tuffingar och skröt om att han hade kontakter. Han ordnade fram en .25-kaliberspistol åt henne.
Fisher berättade att hon ringde Buttafuoco tidigare under dagen och berättade för honom om sina planer. Han lät road och sa: ”Om du ska skjuta henne – se till att det sker när jag är på jobbet.”
Guagenti och Fisher åkte tillsammans i hans bil till Buttafuocos bostad i Massapequa. Hon hade utgått från att han skulle avlossa skottet, men han vägrade och sa att hon måste göra det. Fisher hävdar att hon insåg att hon inte kunde skjuta Mary Jo, men gick med på att prata med Buttafuocos fru.
Fisher ringde på dörren och Mary Jo öppnade. Fisher spelade upprörd och kokade ihop en historia om att hon hade en yngre syster som hade en sexuell relation med Buttafuoco. Mary Jo frågade efter Fishers namn, därpå sa hon att hon skulle ringa sin make.
”Jag bröt ihop mentalt och fysiskt”, skrev Fisher senare. ”Jag var yr och allt snurrade. Jag började slå henne i huvudet med pistolen. Jag ville hindra henne från att ringa Joey. Jag var desperat.”
Mary Jo kollapsade på tröskeln, huvudet var insmetat med blod. Fisher sprang därifrån och återvände till bilen. Guagenti frågade var pistolen var. Fisher återvände till sitt blödande offer för att hämta tillbaka den. Det var först då, påstår hon,
som hon insåg att pistolen hade avfyrats. En kula hade trängt in i Mary Jos hals. Fisher och hennes medbrottsling ringde inte efter hjälp utan flydde från platsen.
Fisher har aldrig beskyllt någon annan för att ha skjutit Mary Jo Buttafuoco, men hon har alltid försökt förminska sin skuld i frågan. Joey var ett kontrollfreak som ville att hans fru skulle dö. Peter Guagenti hade fått tag på en pistol som avlossades när Fisher slog den i huvudet på sin kärleksrival. Även om det gick till på det viset har Fisher visat sig skrämmande kallblodig – dagen efter skjutningen registrerade hon en ny collegekurs för nästkommande termin.
Hon hade dock inte mördat Mary Jo. Ambulans tillkallades. De första vårdarna på plats var säkra på att hon skulle dö. Mary Jo hade skadat en pulsåder i hjärnan vilket krävde nio timmars operation. Hon överlevde mirakulöst och kunde efter två dagar i respirator förse utredarna med en beskrivning av personen som hade attackerat henne. Det var en tonårig flicka.
Tabloidpressen vittrar blod
När Fisher arresterades gick skvallerpressen i spinn. I överklassförorten fanns offret – en oskyldig kvinna som var gift med en sliskig, manipulativ och otrogen make. Inom kort mer eller mindre bosatte sig reportrar, fotografer, producenter och programledare i denna del av New York och dissekerade varenda liten detalj och utveckling i fallet.
Motstridiga påståenden gjordes om att Fisher anklagades för dråp. Fisher och hennes försvarare hävdade att hon hade blivit förledd av sin älskare. Buttafuoco och hans advokater menade att hans familj hade fallit offer för en opålitlig och omogen tonåring. Hon var ju prostituerad påpekade han. Ja, svarade Fisher och hennes jurister, och han var hennes hallick.
Båda parterna förhandlade om att sälja sina berättelser till tv-filmer, tidningar och intervjuprogram. Fisher var fri mot en borgen på två miljoner dollar efter att försvaret hade lyckats få åtalet att gälla misshandel.
Då Fisher fortfarande njöt av den frihet som borgen gav henne blev hon i hemlighet inspelad av sin andra pojkvän. På bandet medger hon att hon gärna såg sitt namn i media eftersom det kunde generera ”mycket pengar” och hon ansåg sig vara värd en Ferrari som ”plåster på såren”. Tonåringen dömdes till mellan fem och 15 år i fängelse.
Vad hände sen?
Vad hände med paret Buttafuoco? Mary Jo återhämtade sig så sakteliga och stannade vid sin makes sida. De kysstes offentligt och visade upp en ömsesidig tillgivenhet inför de ivriga paparazzifotografer som hade slagit läger utanför deras bostad.
Mary Jo förblev lojal. Till och med när utredare hittade hans signatur på ett hotellkvitto gällande en het natt med en då 16-årig Fisher. Och till och med när han slutligen erkände att han hade haft sex med en underårig flicka. Han avtjänade fyra månader av ett sex månader långt straff. Mary Jo valde att stanna med sin otrogne make även när han togs på bar gärning då han frågade om han kunde köpa sex av en kvinnlig polis som jobbade undercover som prostituerad i Los Angeles 1995. Först 2003, efter åratal av terapi, insåg hon att hennes make var en narcissistisk sociopat. Hon ansökte till slut om skilsmässa.
Buttafuoco fortsatte att emellanåt framträda i teve och åkte fast för en rad ringa förseeelser. Han var med i ett avsnitt av Celebrityboxing 2002 och dömdes för försäkringsbedrägeri 2004. Under det tidiga 2000-talet spelade han i en rad små tv- och filmroller och satt i fängelse för olagligt innehav av ammunition. Fisher å sin sida skickades till ungdomsanstalten Albion Correctional Facility. Hon hävdar att hon ”upprepade gånger” våldtogs av fångvakter.
En rättegångsdag i april 1999 bad Fisher Mary Jo om förlåtelse och förklarade för den kvinna hon hade skjutit sju år tidigare att hon var fullt ansvarig för den hemska händelsen. ”Det du råkade ut för var inte din makes fel, det var inte min pappas fel. Det var mitt fel och jag ber om förlåtelse.”
Mary Jo, som vid tillfället fortfarande var gift med Buttafuoco, sa till rätten att hon förlät Fisher. En domare vid högsta domstolen dömde Fisher till ett kortare fängelsestraff. Det innebar att hon kunde bli frigiven senare samma år.
Men vad hände sedan med hennes liv? Hon var känd i hela Amerika för sitt brott – hur skulle hon någonsin kunna bli av med stämpeln som Long Islands Lolita? Ingen var riktigt säker på huruvida hon var en förövare eller ett offer. Hon har porträtterats av både Drew Barrymore och Alyssa Milano i olika tv-filmer, och hennes berättelse tjänade som inspiration till Sam Mendes Oscarsvinnande film American Beauty från 1999.
Fisher började skriva en kolumn för The Long Island Press och vann priset Press Club Media Award. Snart publicerades hennes andra bok If I Knew Then. I boken argumenterade hon övertygande för att om Buttafuoco hade förfört henne ett decennium senare skulle även hon ha betraktats som ett offer. Hon skrev ärligt och humoristiskt. Sedan slutade hon att skriva.
Ett äktenskap med den före detta New Yorkpolisen Lou Bellera följde. De höll ihop i 12 år och skaffade tre barn ihop. Bellera släppte så småningom en sexfilm med dem innan Fisher i sin tur började producera och framträda i sina egna hårdporrfilmer – möjligen inspirerad av sin makes cineastiska ambitioner.
Fishers bok från 2004, skriven strax efter giftermålet, skildrar en historia av ånger, rehabilitering, återfödelse och återskapande av ett liv. En bild av henne från tiden visar en fräsch, naturligt vacker kvinna. I dag ser hennes ansikte härjat ut efter en lång rad kirurgiska ingrepp.
Trots den mediatäckning som Fisher har fått efter skottet framstår huvudfrågan: var hon i den manupilative Buttafuocos våld? Tveklöst. Var hon naiv, godtrogen och angelägen att blidka honom? Mycket möjligt. Ville hon verkligen mörda sin rival – hans fru? Det vet bara hon själv.
Mary Jo led svårt av sina skador efter dådet och Fishers hela liv har dominerats av några få månader som ägde rum när hon var en påverkbar tonåring. Tyvärr har hon haft problem med att upprätthålla en stabil livsstil sedan boksläppet. Hennes förkärlek för pengar, media och porrfilmer gör att man funderar över om hon verkligen var så oskyldig.