DIABOLISK DUO

Det verkade orimligt att tvillingarna hade mördat sin egen mamma, men polisen grävde vidare och upptäckte den hemska sanningen.

När Rockdale County-polisen Ken Swift tröstade de två snyftande 16-åriga flickorna i ett förhörsrum på polisstationen i Georgia värkte hans hjärta. Tvillingsystrarna höll om varandra och pratade genom snyftningarna. Deras mammas sambo hade kommit på att hon hade en pojkvän. Följande dag då de kom hem till sin bostad i östra Georgia hittade de henne brutalt mördad.

I ett försök att trösta dem frågade Swift flickorna vad han kunde göra för att hjälpa dem. Istället för att be honom ringa efter en nära anhörig eller be att få bli skjutsade till en lugn plats där de kunde vila ut frågade de om något som gav honom gåshud: ”Kan vi få titta på CSI?”

Deras önskemål var lika märkligt som kusligt – bara några timmar tidigare hade de hittat kvinnan som fött dem till denna värld brutalt mördad. Nu ville de titta på en tv-serie om hur kriminaltekniker undersöker mystiska brottsplatser. Det var något med de söta och oskuldsfulla flickorna som inte stämde.

ofrivillig flytt

Som ung hade Nikki Whitehead varit en frisinnad och viljestark person. Hon växte upp med sin mormor Della Frazier i Clarkstown, Georgia. Vid 18 års ålder upptäckte Nikki att hon var gravid med tvillingar. Den 27 november 1993 födde Nikki enäggstvillingarna som hon döpte till Tasmiyah (Tas) och Jasmiyah (Jas). Fadern var delaktig en kort period men lämnade snart Nikki själv med flickorna.

De tre levde tillsammans med Nikkis mormor och morfar (som dog 2009). Mormodern Della mindes att Nikkis närvaro i döttrarnas liv var sporadisk. År 2000 träffade den egensinniga Nikki den 30 år äldre lastbilschauffören Robert Head i ett köpcentrum och strax därpå flyttade hon in hos honom i det välbärgade samhället Conyers som låg drygt tre mil bort. Sina barn lämnade hon i morföräldrarnas vårdnad. Under sina 12 första levnadsår var Tas och Jas snälla och rara flickor, deras mormor beskrev dem som respektfulla, fina och smarta tjejer. Men när de kom i puberteten avbröts deras liv abrupt när modern krävde ensam vårdnad om dem och flyttade dem till Conyers där hon och Robert levde.

Att bo i en ny stad med en mamma som de ogillade och som nu hade ensam vårdnad om dem var en omställning som var svår för flickorna att förhålla sig till. Även det faktum att de bodde med en man som i princip var en främling. Familjens dynamik förändrades.

Så snart de blev tonåringar uppvisade Jas och Tas rebelliska tendenser. Tidigare var de smarta och motiverade toppstudenter och medlemmar i flickscouterna – nu vid 13 års ålder förändrades deras förhållningssätt till studierna, likaså toleransen mot moderns försök att hålla dem på banan.

Nikki trodde att döttrarna var sexuellt aktiva, rökte marijuana och drack. Döttrarna ansåg att Nikkis hårda disciplin var hyckleri eftersom de hade sett henne röka gräs och dricka själv. Bråk var vanligt förekommande i hemmet och Nikki kämpade för att behålla kontrollen över sina döttrar. Förhållandet mellan henne och döttrarna blev ansträngt. Det blev även förhållandet till Della eftersom Nikki ansåg att hon lade sig i hennes roll som förälder.

inte så rara …

En kväll åkte Conyers-polisen Myra Scruggs till deras hem efter ett nödsamtal från en skakad Nikki. De hade bråkat igen och tvillingarna förklarade för polisen att de inte längre ville bo hos sin mamma. De ville istället flytta tillbaka till sin mormorsmor. När polisen lämnade dem var situationen betydligt lugnare än när hon kom dit, nästan kusligt lugn. Flickorna verkade oberörda av hela bråket.

Inom bara några minuter ekade Nikkis skrik från huset och Scruggs skyndade tillbaka. Nikki var hysterisk. Hon hävdade att hennes döttrar hade attackerat henne. Flickorna protesterade och menade att det var precis tvärtom. Men rivmärken på Nikkis hals och bröst, jämfört med flickornas oskadade kroppar, pekade på att hon hade blivit anfallen av döttrarna. Både Tas och Jas arresterades och placerades i häkte i Della. Hela familjen beordrades att gå i terapi.

Trots att de hade hävdat att de skulle få det bättre hos sin mormorsmor fortsatte Tas och Jas med sitt destruktiva beteende. De hamnade i rätten ett flertal gånger. År 2010 placerades de återigen i sin mammas vård under en provperiod på två veckor. Det var ett beslut som flickorna inte var nöjda med. ”Om jag måste bo med dig igen kommer jag att döda dig”, hotade Jas. De följande åtta dagarna besökte polisen Nikkis bostad ett flertal gånger efter samtal om störande beteende.

Den 13 januari 2010 såg Rockdale Countypoliser som patrullerade i bil längs gatan Appaloosa Way (där familjen bodde) de båda systrarna lämna huset. De var vettskrämda

och bankade på polisbilen. De berättade något fruktansvärt. De hade kommit hem från skolan och hittat sin mamma död. När polisen gick in i huset möttes de av mörkröda blodfläckar. De blev ännu mer förskräckta av synen som väntade dem i badrummet på ovanvåningen. I badkaret låg Nikkis sargade kropp. Tvåbarnsmodern hade hela 80 sticksår och hade blivit huggen i lungorna, halspulsådern och i nacken. Hennes ryggrad hade huggits av.

Nikkis döttrar förklarade att de trodde att mamman hade fallit offer för den våldsamma kärlekstriangel som hon och hennes två pojkvänner utgjorde eller så hade hon kanske ertappat en inkräktare i hemmet.

förvillande bett

Utredningen visade inte att någon hade brutit sig in i huset eller att Nikki hade blivit utsatt för något sexuellt övergrepp. Teorin om en inkräktare ströks. Det måste handla om ett passionsbrott. Men med tanke på Nikkis omfattande skador – vem hatade henne så mycket? Mobilspårning och dna-prover uteslöt de båda pojkvännerna som Nikkis döttrar hade pekat ut. Deras biologiska pappa hade ett vattentätt alibi, han befann sig i Kanada vid mordtillfället.

I huset gjorde poliserna ett kusligt fynd: ett par stövlar som tillhörde en av flickorna var indränkta med blod. Dessutom hittades en hårtova inslagen i en servett instoppad i tå-änden på en sko. Polisen förhörde både Tas och Jas om vad de hade haft för sig samma dag som deras mamma hade blivit brutalt mördad.

Flickorna förklarade att de hade missat bussen till skolan den morgonen och att de var tvungna att promenera. De lämnade huset omkring 07:30. Övervakningskameror hade dock fångat flickorna när de liftade med en främling samma morgon. Kamerorna på skolan visade hur flickorna anlände dit på förmiddagen – inte tio minuter för sent som de hävdade. Efter flera timmars förhör tvingades polisen att släppa dem.

Under de följande fyra månaderna betraktades tvillingarna med misstänksamhet av polisen. När de återigen granskade den fysiska undersökningen av dem upptäckte de två bitmärken på Tas arm. Några poliser mindes hur de hade sett hur hon bet i sin arm när hon kördes till stationen. Hon hade hävdat att det handlade om en nervös vana, men kriminalteknikerna menade att det handlade om att dölja bevis. Tänderna som hade orsakat ett av bitmärkena hörde till Tas medan det andra märket matchade Nikkis tänder. Obduktionsresultatet visade på hår mellan tänderna och polisen drog slutsatsen att gärningsmannen hade befunnit sig bakom Nikki och att hon hade kämpat emot, satt tänderna i personens arm och därigenom slitit loss några hårstrån från armen – Tas armhår. Det verkade som om tvillingarna efter ett antal turbulenta månader hade nått sin brytpunkt och efter ett ovanligt turbulent bråk dödat sin mamma.

Efter flera månaders utredning arresterade polisen flickorna samma dag som de gick ut high school, de var ororliga att de nyutexaminerade systrarna annars skulle fly fältet. Flickorna åtalades för överlagt mord och grov misshandel vilket enligt staten Georgias lag innebar att de – trots sin ungdom – stod inför livstids fängelse utan möjlighet till villkorlig frigivning om de blev dömda. Båda hävdade sin oskuld, men efter fyra års utredning gick tvillingarna med på en uppgörelse för att undvika en statlig rättegång. De erkände sig skyldiga till dråp.

I januari 2014 mottog Tas sin dom. En månad senare var det Jas tur. Båda flickorna dömdes till 30-åriga fängelsestraff som de för tillfället avtjänar på separata fängelser i Georgia. Rätten var emellertid inte övertygad om att de hade fått höra hela sanningen om vad som egentligen hade hänt i familjens bostad den ödesdigra morddagen.

TVÅBARNSMODERN HADE HELA 80 STICKSÅR OCH HADE BLIVIT HUGGEN I LUNGORNA, HALSPULSÅDERN OCH I NACKEN. HENNES RYGGRAD HADE HUGGITS AV.