HAUTE COUTURE KILLER

Under löpet av tre månader mördade Andrew Cunanan fem män: en vän, en älskare, två främlingar och en modeikon.

Gianni Versace promenerar den korta sträckan från sin bostad Casa Casuarina i Ocean Drive, Florida, till News Cafe där han ofta dricker sitt morgonkaffe. Vid kafeets tidningsställ plockar han ihop fem magasin: Vogue, Business Week, The New Yorker, Entertainment Weekly och People. Med tidningarna i hand går han tillbaka till sitt hus, en trevåningsbyggnad i medelhavsstil som är minutiöst renoverad.

Versace älskar sitt hem i Miami Beachgrannskapet. Han brukar säga att han känner sig som säkrast där. Men när den medelålders ikonen närmar sig stentrappan framför den stora stålgrinden kommer den 27-årige Andrew Cunanan fram bakom honom, pekar en pistol mot hans huvud och trycker av vapnet två gånger. En kula går in i Versaces bakhuvud och den andra passerar genom hans vänstra kind. De som blir vittne till hur Versaces kropp ramlar ihop berättar om hur blodet forsade ut ur kroppen. Cunanan rusade bort från platsen. Versace blev det femte offret för denne man vars liv höll på att falla ihop runt honom.

Il Divo

Cunanan föddes i en anspråkslös kristen familj i sydvästra Kalifornien. Hans far jobbade i flottan och hans mor var växeltelefonist. Han var yngst av fyra syskon och smart med en IQ på 147. Han var dessutom charmig, karismatisk och begåvad, med ett tilltalande och attraktivt utseende. Hans föräldrar arbetade hårt för att skapa ett bättre liv för sina barn, klättrade på den ekonomiska stegen ett steg i taget och rörde sig långsamt bort från arbetarklassområdet i National City, först till Rancho Bernardo och sedan till Bonita. Men i takt med Cunanan blev äldre blev han en kronisk lögnare som hittade på historier om sin familj och sitt privatliv. Han försökte alltid få de andra barnen att tro att han hade mer eller var någon annan än den han verkligen var.

I privatskolan Bishop’s School i La Jolla – som kostade hans familj 9 000 dollar årligen – började Cunanan formas till den stolte gayman han betraktade sig själv som. Han sökte uppmärksamhet och ryktbarhet, och han gjorde det bra, bland annat genom att klä sig i en röd

läderoverall vid en skoldans. Dräkten hade han fått av sin äldre, manlige dejt. På bilden i skolans årsbok poserar han med en oknäppt vit skjorta för att framhäva sin fysik. Men medan andra lyfte fram sina bragder brevid sina bilder var det mer eller mindre tomt bredvid Cunanans bild. Där fanns endast citatet ”apres moi, le deluge” (efter mig, stormen) som brukar tillskrivas kung Ludvig XV. Cunanans klasskamrater ansåg att han ”förmodligen skulle bli ihågkommen”.

Men i hemmet såg inte livet ut som i Cunanans fantasivärld. Hans far hade lämnat flottan för att bli börsmäklare och var tvungen att återvända till sitt hemland Filippinerna för att undvika att arresteras för förskingring. Bakom sig lämnade han familjen att klara sig bäst de kunde. Övergiven av fadern blev Cunanan kränkt, arg och förbittrad. Under en diskussion med modern gällande sin sexualitet slängde Cunanan henne i väggen, det resulterade i att hennes axel hoppade ur led. Han hoppade av universitetet i San Diego där han hade studerat amerikansk historia och reste iväg för att träffa sin far, men återvände äcklad över att mannen som alltid hade uppmuntrat honom att sträva efter större och bättre saker i livet levde smutsigt och enkelt. Tillbaka i Amerika slog han sig ned i San Francisco, där han besökte högklassiga gaybarer och sålde sex till äldre, välbeställda gaymän som inte hade kommit ut.

Cunanans liv handlade allt mer om glitter och glamour, och han antog en rad personligheter: Andrew Desilva, som de flesta av hans vänner kände honom som, var en höjdare från Hollywood med bostad i Riviera. Överstelöjtnant Cummings var marinofficer och hade gått på både Choate och Yale, han åt på lyxrestauranger, var alltid uppklädd, puffade på cigarrer och sippade på den finaste champagne. Men skenet kan som bekant bedra. Cunanan var arbetslös och helt beroende av pengar från sina förmögna älskare. Hans livstil, liksom större delen av hans liv, var en rökridå som skulle dölja hans tillkortakommanden.

Cunanan hade bara upplevt en äkta kärlek i sitt liv: David Madson. Men trots att han till en början hade blivit bländad av sin älskares glamourösa liv började Madson ta avstånd från Cunanan efter att ha blivit misstänksam över hans motvilja att ge honom sitt telefonnummer eller adress. I själva verket var Cunanan mer eller mindre livegen då han bodde i ett 900 000-dollarshus och erhöll en ersättning på 2 500 dollar i veckan. Men när hans äldre älskare tröttnade på hans sällskap och dumpade honom började vännerna misstänka att Cunanan sålde och använde droger. Han började dessutom utforska sex genom sadomasochism – han ville ha kontroll över livets alla aspekter. Men med lite pengar och ökande vikt var Cunanan inte längre lika attraktiv och fick det allt svårare att hitta nya personer att dejta. Han var redo att lämna sitt liv bakom sig och resa med sina närmaste vänner Madson och Jeffrey Trail till Minnesota.

I förarsätet

Cunanan anlände till Minneapolis sent i april 1997. Som välkomstfest gick de ut och åt med Madsons vänner. Vissa av dem charmades av Cunanan medan andra var mindre imponerade – de betraktade honom som en pompös, namndroppande egoist. Två dagar senare bjöd Cunanan in Trail till Madsons lägenhet. Hur pass involverad Trail var med Cunanan beror på vem som berättar. Vissa hävdar att Trail, en före detta marinofficer från San Diego, hade ett sexuellt förhållande med Cunanan och blev svartsjuk och rasande när han insåg att Madson också hade det. Andra menar att Trail var mer som en storebror för Cunanan och att han hade uttryckt sitt missnöje mot att han tog så mycket droger.

Grannar i huset berättade för polisen att de hörde de två männen gräla i lägenheten innan

CUNANAN HADE VIRAT IN MIGLINS HUVUD I MASKERINGSTEJP OCH BARA LÄMNAT EN LITEN GLIPA VID NÄSAN SOM ANDINGSHÅL.

någon skrek ”Dra härifrån för fan …” följt av en dörr som smällde igen och ett antal dämpade dunsar som höll på i ungefär 30 sekunder. Sedan rådde tystnad. Det som skedde var att Trail slogs ihjäl med över två dussin slag mot ansiktet och huvudet med en hammare.

Senare kom Madsons arbetskollegor till lägenheten, de var oroliga eftersom han hade varit borta från jobbet i två dagar utan att höra av sig. Båda tyckte sig höra viskningar och Madsons gnyende hund bakom lägenhetsdörren. De började bli oroliga för sin vän och bad fastighetsskötaren Jennifer Wiberg att ta sig in i lägenheten med sin huvudnyckel. När hon kollade läget i lägenheten möttes hon av en makaber syn.

Det var blodskvätt på hela dörrens insida, en fördjupning i väggen, hjärnsubstans på dörrkarmen, två par blodiga fotavtryck och en kropp inrullad i en orientalisk matta. Det var Trail. Hans plånbok låg fortfarande i bakfickan och hans personsökare satt i skärpet. Hans klocka hade stannat på 09.55. Polisen menade att det var tidpunkten då han förgäves hade försökt skydda sig från de hammarslag som hans baneman överöste honom med. Verktyget troddes ha kommit från en röd verktygslåda i lägenheten.

Attacken var fruktansvärd, men man trodde inledningsvis inte att den var planerad. Det fanns ingen urin eller avföring i lägenheten vilket tydde på att Madsons hund hade rastats regelbundet de senaste dagarna. Polisen trodde att mördaren kan ha väntat på ett tillfälle att göra sig av med kroppen. Tillfället kanske aldrig dök upp, vilket ledde till att gärningsmannen helt enkelt gav sig av.

Två dagar efter att polisen hade upptäckt Trails kropp körde Cunanan med Madson till en sjö omkring 8 mil norr om Minneapolis. Där sköt han mannen som han en gång hade beskrivit som ”sitt livs kärlek” med flera skott i huvudet. Vapnet var Trails pistol. Cunanan flydde från platsen i Madsons röda Jeep och tog sikte på Chicago. När han kom dit lyckades han nästla sig in hos den 72-årige fastighetsmogulen Lee Miglin. Cunanan var i behov av ett nytt fordon, rena kläder och pengar. Miglin hade oturen att komma i hans väg. Han utsattes för sadistisk tortyr av Cunanan och dog. Cunanan hade virat in Miglins huvud i maskeringstejp och bara lämnat en liten glipa vid näsan som andingshål, som på en S&m-mask. Därpå högg han upprepade gånger Miglin i bröstet med en häcksax och skar upp hans hals med ett sågblad.

Cunanan körde sedan till New Jersey i Miglins gröna Lexus från 1994 med 2 000 dollar på fickan. Polisen försökte spåra fordonet, men Cunanan hade i hela sitt liv varit steget före alla andra – inte minst nu.

William Reese var näste person att möta samma öde som Madson. Cunanan gav sig av i hans Chevy pickup från 1996 i ett försök att få polisen att helt tappa spåret. Efter att ha mördat sitt fjärde offer hamnade Cunanan på FBI:S lista över de tio mest eftersökta personerna. Han stannade kort i New York där han bytte

registreringsskyltar på bilen och återvände sedan till Miami Beach där han checkade in på ett slitet hotell. Här tryckte han i två månader och gav sig ut på kvällarna och spanade efter potentiella flirtar på gaybarerna. Dagtid höll han sig i rummet där han frossade på pizza och annan snabbmat medan han läste modetidningar och hängav sig åt S&m-pornografi.

slut med en skräll

Varför Cunanan utsåg Versace till sitt offer kommer vi aldrig att få veta. Somliga tror att han var avundsjuk på Miami Beach-höjdaren som levde det liv som Cunanan bara kunde drömma om. Det gick rykten om att Cunanan och Versace hade träffats en gång och att Versace misstog gigolon för att vara någon annan. Cunanan som älskade att vara i händelsernas centrum påpekade inte misstaget för Versace utan spelade med under det korta samtalet. Men den 15 juli 1997 när Versace satte nyckeln i grinden till sin bostad avrättade Cunanan sitt sista offer. Versaces långtida partner Antonio D’marco sprang ut ur huset efter att ha hört skottlossningen och fann sin partners blodiga kropp på de nedre trappstegen. Han och några andra personer försökte jaga fatt i Cunanan, men han viftade med sin pistol mot dem och beordrade dem att stanna – annars skulle han skjuta igen. Efter att ha förts till Jackson Memorial Hospital förklarades Versace död.

Nu hade Cunanan ännu ett mord på sitt samvete och jakten på honom intensifierades. Bara timmar efter Versaces död hittade polisen ett pantbankskvitto med Cunanans namn och adress på ett av sina kontor och skyndade till hotellet i hopp om att kunna fånga honom. När han var på rymmen hade Cunanan pantat ett guldmynt som hade tillhört Miglin. Han hade uppgett sitt riktiga namn, sin adress på hotellet och lämnat ett tumavtryck vilket var rutin på pantbanker i USA på den tiden. Pantbanken hade rutinmässigt lämnat över kvittot till Miami-polisen veckan innan Versace sköts, men det hade hamnat under en massa andra papper och försvunnit. Chansen att fånga Cunanan hade precis missats – och det var inte första gången. Efter att Cunanan hade visats på tv-programmet America’s Most Wanted fyra dagar innan mordet på Versace hade en anställd på en smörgåsbar hamnat ansikte mot ansikte med mannen som polisen febrilt sökte efter med anledning av de fyra morden. Han ursäktade sig och gick iväg och ringde polisen, men när de dök upp hade Cunanan redan lämnat platsen.

Den röda pickupen hittades, likaså Cunanans tillhörigheter inne i hotellet: ett pass, en check och en kopia av pantbankskvittot. Men Cunanan var inte där. Åtta dagar efter mordet på Versace tittade en fastighetsskötare in i ett båthus i Miami, vilket han gjorde några gånger i veckan för att se att allt var i sin ordning medan ägarna var på affärsresa. Han visste att något var fel redan innan han klev in – dörren var inte ordentligt stängd. När han tittade in upptäckte han Cunanan. Förskräckt backade han och ringde polisen. Nästan varenda polisman i stan, jämte journalister och nyhetsteam, samlades utanför båthuset och väntade för att se om det handlade om ett nytt offer eller om det var Cunanan själv. Polisen sköt in tårgas i båthuset innan de tog sig in. I sovrummet på ovanvåningen låg Cunanan på rygg i sina boxershorts med en pistol på magen. Han hade skjutit sig i munnen. Ett nyhetsteam i helikopter cirklade runt området och filmade när Cunanan kropp rullades ut på bår. Nu var hans galna mordräd – under vilken uppenbarligen ingen gick säker – äntligen till ända.