REGISSÖRERNAS ORD
VI FRÅGADE REGISSÖRERNA ROD BLACKHURST OCH BRIAN MCGINN HUR DET VAR ATT SPELA IN NETFLIX-DOKUMENTÄREN AMANDA KNOX.
VI HAR ALLA SET SÅ MYCKET AV AMANDA KNOX, RAFFAELE SOLLECITO OCH GIULIANO MIGNINI PÅ TV, MEN HUR VAR DET ATT SITTA OCH PRATA MED DEM?
Rod Blackhurst: Alla som vi intervjuade hade blivit kallade en miljoner olika saker innan det. Jag tror att det som var så fantastiskt för oss var att allt det försvann så snart de började prata. Det blev bara vanliga samtal.
Vi förberedde inte några konkreta frågor. Vi visste att vi ville prata om den här historien som utspelade sig under åtta år men vi pratade ganska fritt eftersom varje person hade mycket att säga. Jag tror att det som verkligen intresserade oss var att dessa människor hade framställts på så många olika sätt och ändå var de helt normala, mänskliga personer, som man kunde relatera till.
VAR DET SVÅRT ATT FÅ TILL INTERVJUERNA?
RB: Det var faktiskt därför filmen tog fem år att göra, jag tror inte att någon var speciellt angelägen om att prata ut. Vi tillbringade mycket tid på att försöka få Amanda Knox att ställa upp på en intervju för det var väldigt svårt. Hon ville inte göra en dokumentär. Vi hade nästan övergivit projektet när hon ringde oss i slutet av 2013. Hon stod inför ett nytt åtal och kände att hon ville att hennes historia skulle finnas där ute. Sedan efter att domen kom ville alla prata med oss.
Vi ville inte göra filmen om vi inte hade med båda sidorna i den. Mignini ville vara med efter att högsta domstolen frikände Amanda Knox och Raffaele 2015. Han kände att hans sida av historien inte uppmärksammades tillräckligt. Vi märkte att alla som deltog i projektet ville tala med oss när det gynnade dem.
VAD TYCKER DU OM REAKTIONERNA PÅ FILMEN HITTILLS? Brian Mcginn: Människor runt om i världen har sina teorier om vad som hände, de vet vad de tycker och vad de tror att de vet. Vi tror inte att filmen kommer att ändra någons åsikt. Människor har rätt till sina egna åsikter och de slutsatser de fattar. Vi hoppas att de ser den här filmen och förstår vilka dessa människor är – och att de också tar en titt på sin egen roll i tragedins kommersialisering.