MÖRDARE I STRÅLKASTARLJUSET
DE SLINGRADE SIG OCH GÖMDE SIG BAKOM LÖGNER OCH HALVSANNINGAR UNDER FÖRHÖREN, MEN DERAS KROPPSSPRÅK OCH SÄTT ATT PRATA PÅ TALADE OM FÖR UTREDARNA VAD DE BEHÖVDE VETA.
Orolig
Under rättegången fick juryn se en film från Matthews fjärde förhör med polisen som ägde rum strax efter att Beckys kroppsdelar hade återfunnits. Matthews var mycket känslosam och kunde emellanåt knappt prata för att han snyftade så mycket. Han fick frågan om vilken hans ursprungliga plan var. ”Givetvis att få ner henne i resväskan. Givetvis att sätta tejp runt munnen så att hon inte kunde ge ljud ifrån sig och sedan ta henne till bilen. Sedan tänkte jag … Jag tänkte på ett skogsområde eller liknande, att föra henne dit, givetvis med masken på fortfarande, och därpå skrämma henne och säga något i stil med ’Du måste börja behandla människor bättre och inte vara en bitch eller så självcentrerad’. Och sedan hota henne med ’Annars händer det här igen, eller något värre…’ Jag hade inte riktigt räknat ut hur jag skulle lämna platsen utan att hon skulle följa mig. Sedan skulle jag givetvis ha återvänt… Slängt allt… Åkt till min mamma och upprätt normalt.”
Dr Julia Shaws analys:
”Matthews beteende under polisförhören är ovanligt. Under långa stunder gömmer han ansiktet och lutar sig fram vilket gör det omöjligt att se hur han reagerar med ansiktsuttryck under utfrågningen. Trots att man inte ser hans ansikte avslöjar filmen honom som känslosam och att han har problem med att koncentrera sig på grund av sin oro. Inte vid något tillfälle känns han avslappnad och manipulativ – indikationer på psykopati. Den fällande domen pekar ut en okänslig mördare, men i förhören ser han ut som en mycket rädd ung person som försöker försvinna från rummet genom att dölja så mycket av sig själv som möjligt. Matthews använder också ordet ”givetvis” frekvent vilket kan vara ett försök att normalisera sina handlingar. Att använda ordet ”givetvis” antyder att det han gjorde var normalt och att andra människor skulle ha reagerat på samma sätt i samma situation.
Hanteringsmekanism
Under en rad polisförhör förnekar Shauna Hoare konsekvent att hon vet något om var Becky finns och fnissar vid tanken på att hon kanske helt enkelt har rymt. När hon så småningom informeras om att Matthews har erkänt att han har mördat henne uppträder hon först som om hon vore chockad, men hennes uppträdande är fortfarande ganska sansat. Hon säger till polisen: ”Det gör mig illamående att veta att hon var där, bestört, äcklad, ursinnig och det känns som om jag kommer vakna upp och att det här inte händer. Jag tror att jag är mer arg än något annat för tillfället – arg på att han har gjort det, att han gjorde det, att han kunde göra det när jag var där i huset. Och han uppträdde så normalt inför mig. Jag begriper verkligen inte varför han gjorde det, vad han hade för plan, hur han trodde att han skulle komma undan med det eller varför han gjorde det. Jag förstår inte. Jag kan inte ens titta på honom. Jag ville bara döda honom – dåligt ordval. Jag blev illamående av att se honom när jag visste vad han hade gjort.”
Dr Julia Shaws analys:
”Tyvärr är det ofta omöjligt att avgöra om någon har skapat ett falskt minne, men det är fullt möjligt att en person kan komma att acceptera en annorlunda version av ett händelseförlopp om de föreställer sig det tillräckligt ofta. En sådan person kan ta till sig en ny och möjligen föredragen verklighet som kan ersätta det ursprungliga minnet från brottstillfället. Det är inte helt ovanligt att gärningsmän uppträder normalt efter att ha begått ett brott. Det indikerar ett kyligt sinne eller brist på ånger, men det kan lika gärna handla om ett sätt att hantera situationen på. Att göra normala saker och att skämta kan få förövaren att tänka på något annat än det som gör dem oroliga eller upprörda.”
DOMEN PEKAR UT EN OKÄNSLIG MÖRDARE, MEN I FÖRHÖREN SER HAN UT SOM EN MYCKET RÄDD UNG PERSON SOM FÖRSÖKER FÖRSVINNA FRÅN RUMMET GENOM ATT DÖLJA SÅ MYCKET AV SIG SJÄLV SOM MÖJLIGT.