På vil­ket sätt sä­ger du tack?

Bohusläningen - - Oss Emellan - MALIN RINGFELTER Präst i Val­la för­sam­ling, Tjörn

Jag skul­le vil­ja frå­ga dig hur of­ta du sä­ger or­det tack. Jag är li­te ny­fi­ken på hur det an­vänds i dag och vad det har för in­ne­håll och be­ty­del­se för just dig. Är det en­kelt att sä­ga, så en­kelt att det kom­mer ut­an tan­ke el­ler sä­ger du det med en tyd­lig käns­la av tack­sam­het i krop­pen?

Ibland så fun­de­rar jag på om or­det tack räc­ker till för allt det som vi an­vän­der det till. Jag kan öns­ka att det fanns två oli­ka ord.

ETT TACK FÖR det som vi lär oss att an­vän­da som ett slags mel­lan­mänsk­lig ar­tig­het. Det där tac­ket som vi lär vå­ra barn att sä­ga när de till ex­em­pel ber att få nå­got skic­kat till sig vid mat­bor­det, el­ler när de hand­lar nå­got i af­fä­ren. Det som från bör­jan bär en för­vän­tan på att få hjälp med nå­got. Ett in­lärt bruk av tack som sker mer el­ler mind­re au­to­ma­tiskt. I te­le­fon, vid öpp­na­de dör­rar el­ler när nå­gon slår upp kaf­fe till oss, så tac­kar vi för ges­ter­na. Det är van­ligt hyfs el­ler vett och eti­kett, skul­le många sä­ga.

Sen finns det ett an­nat tack. Det tack som vi sä­ger för att vi­sa vår tack­sam­het. Ett mer in­ner­ligt tack som kom­mer sig av en käns­la som väckts in­om oss och som in­ne­hål­ler långt mer än ba­ra ar­tig­het och va­na. Ett tack som grun­dar sig i nå­got som blir up­pen­ba­rat för mig. Tack för att jag får fin­nas till, nju­ta av det ska­pa­de, tack för vän­ner, fa­milj, gläd­je, ar­be­te el­ler vi­la. Ett tack som mer in­ne­fat­tar det och de som finns om­kring oss. Att få ta emot en gå­va, att få hjälp med det som jag själv tyc­ker är svårt el­ler in­te hin­ner med.

KANSKE ÄR DET­TA li­te lud­digt, men jag hop­pas att ni för­står un­ge­fär hur jag me­nar. Tack be­hövs verk­li­gen som ord. Det är gott att bå­de få sä­ga och att hö­ra, men jag und­rar hur vi be­to­nar skill­na­den i vårt an­vän­dan­de av det. Jag hör mig själv sä­ga tack, men jag hör ock­så hur jag mer och mer fre­kvent an­vän­der ut­tryc­ket ”tack på rik­tigt”. Jag mås­te för­tyd­li­ga att tac­ket in­te ba­ra är automatiserat, ut­an att det verk­li­gen be­ty­der nå­got vik­tigt för mig när jag sä­ger det. En tack­sam­het i mitt hjär­ta som mås­te tyd­lig­gö­ras när jag tac­kar. Jag be­hö­ver en be­to­ning som vi­sar på skill­na­den mel­lan det stän­digt an­vän­da ar­tig­hetsut­tryc­ket och en san­ner­lig och in­ner­lig käns­la av tack­sam­het. Det är vik­tigt för mig.

På sön­dag så fi­rar vi den guds­tjänst som bär själ­va tac­ket och tack­sam­he­ten som te­ma. Vi bär på oli­ka sätt fram vår tack­sä­gel­se in­för Gud och vi­sar sam­ti­digt oss själ­va och varand­ra hur myc­ket det fak­tiskt finns att sä­ga tack för. Det där tac­ket som bär vår verk­ligt upp­rik­ti­ga käns­la av att det finns gott runt om­kring oss.

FÖR NÅG­RA AV oss är det svå­ra­re än för and­ra, men om det är svårt att ploc­ka fram nå­got nu, så kanske det går att an­vän­da det där and­ra lil­la tac­ket. Det där som vi an­vän­der vid mat­bor­det el­ler i af­fä­ren. Skul­le jag kun­na få kän­na li­te tack­sam­het i mitt liv, tack!

Säg tack of­ta och på oli­ka sätt, säg tack av gam­mal va­na och tack på rik­tigt, säg tack med blic­ken, säg tack med di­na hän­der el­ler det sätt som pas­sar dig. Det är ett rätt gott och vik­tigt li­tet ord som bär på så skif­tan­de in­ne­börd, men de fles­ta för­står att det är nå­got bra att bå­de få hö­ra och att an­vän­da.

Säg tack of­ta och på oli­ka sätt, säg tack av gam­mal va­na och tack på rik­tigt, säg tack med blic­ken, säg tack med di­na hän­der el­ler det sätt som pas­sar dig

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.