Där­för gil­la­de jag byx­or bäst

Bohusläningen - - Sidan 1 - IN­GA­LILL SUND­HA­GE Chefre­dak­tör 0522 – 992 30 in­ga­lill.sund­ha­ge@bo­husla­ning­en.se

Som 6-8-åring gil­la­de jag byx­or med gylf. Det var ett tufft plagg som man fick springa fort i, klätt­ra i träd och va­ra i tä­ten i grup­pen, ja som al­la poj­kar med at­ti­tyd och spring i be­nen. Myc­ket av det som ha­de fart i sig satt i byx­or med gylf. Fick jag dess­utom ett bäl­te till byx­or­na var lyc­kan to­tal. Men visst ha­de jag kjol och klän­ning på mig ock­så och då ingick kli­an­de strum­por, an­tag­li­gen i yl­le, som satt up­pe med nån sinn­rik kon­struk­tion i re­sår med kläm­mor som höll upp strum­por­na. Som ni hör var det­ta långt fö­re ka­las­byx­an och nu­me­ra strump­byx­ans tid. Visst kun­de man springa då ock­så, men det var in­te li­ka själv­klart. Frå­ga mig in­te var­för. Och när det var klän­ning el­ler kjol var det ock­så kap­pa på, gär­na med till­hö­ran­de hatt.

NÄR JAG TIT­TAR i da­gens skyl­föns­ter kon­sta­te­rar jag att flic­kor med spring i be­nen har li­te att väl­ja på. Det är myc­ket rysch och pysch, fluf­fi­ga prin­sess­klän­ning­ar i ro­sa och vitt där det mesta är sött, gul­ligt och säl­lan prak­tiskt om man vill klätt­ra, hop­pa, springa el­ler stud­sa.

Kläd­ko­der­na drab­bar kil­lar­na mer än flic­kor­na. Ing­en lyf­te på ögon­bry­nen om jag ha­de byx­or med gylf i bör­jan av 60-ta­let

Att vi fort­fa­ran­de 2018 har en sån tyd­lig in­del­ning av tje­joch kill­klä­der är för­vå­nan­de. Visst finns det jeans och löst sit­tan­de trö­jor för tje­jer, som tur är, men tänk vad synd det är om grab­bar­na om man som li­ten par­vel vill ha en ro­sa trö­ja el­ler blom­mor på byx­or­na. El­ler om man tyc­ker det är fint med li­te rysch på skjor­tan och skul­le upp­skat­ta en spetskant på trö­jan.

Kläd­ko­der­na drab­bar kil­lar­na mer än flic­kor­na. Ing­en lyf­te på ögon­bry­nen om jag ha­de byx­or med gylf i bör­jan av 60-ta­let, men det stic­ker ut än i dag för en poj­ke att ha på sig en tyll­klän­ning. Att det är för­del tje­jer på den punk­ten kan vi tac­ka pojk­flic­kan för, som gjor­de en­tré i bör­jan på 1920-ta­let då det blev mo­de att ta över vis­sa de­lar från herr­klä­der, kö­ra med kort­klippt och ban­ta bort de kvinn­li­ga kur­vor­na.

JAG BLIR OCK­SÅ be­klämd när jag ger mig in i en lek­saks­af­fär. Flic­kor­nas av­del­ning är fyllt med ra­ra doc­kor och sö­ta hus­djur i en skim­ran­de ro­sa ton, poj­kar­na har häf­ti­ga bi­lar och kraft­ful­la fi­gu­rer som räd­dar värl­den. Jag vet vi är oli­ka och att poj­kar hell­re grep­par en brum­man­de John De­e­re istäl­let för en glitt­rig My litt­le Po­ny, men om man ad­de­rar till ut­bu­det för re­spek­ti­ve kön, blir det ock­så na­tur­ligt för den grabb som tyc­ker om att kam­ma man och svans på sin plast­pon­ny.

Men i ett av­se­en­de är vi li­ka oav­sett kön. När jag var li­ten var det full­stän­digt otänk­bart att som grabb ha långt hår. Det fanns ba­ra på film hos in­di­a­ner­na och jä­ga­re i Klip­pi­ga ber­gen. Men i dag har knu­ten bli­vit själv­klar oav­sett kön.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.