Hen­rik Kru­us­val: ”Jag mås­te va­ra mig själv”

JUBILAREN: PRO­GRAM­LE­DA­REN LOC­KAR MED BÅ­DE BRA OCH DÅ­LI­GA IN­SLAG

Bohusläningen - - Ekonomi - EYAL SHARON KRAFFT/TT

Hen­rik Kru­us­val är pro­gram­le­da­re för Sve­ri­ges Te­le­vi­sions Lan­det runt, ett po­pu­lärt pro­gram med un­der­fun­di­ga ny­he­ter som drar upp mot en mil­jon tit­ta­re var­je sön­dag.

– Det känns fan­tas­tiskt, näs­tan sur­re­a­lis­tiskt att så många tit­tar – jag ha­de nog nöjt mig med hälf­ten. Å and­ra si­dan, det finns ing­en an­led­ning för nå­gon att in­te tit­ta. Pro­gram­met ger en kom­plet­te­ran­de och av­dra­ma­ti­se­ran­de bild av Sve­ri­ge. Hem­lig­he­ten bakom tit­tar­siff­ror­na är nog att jag in­te kör en pro­gram­le­dar­stil, jag är mig själv. För mig är det omöj­ligt att va­ra pro­gram­le­da­re på nå­got an­nat sätt, sä­ger han i tv-hu­set i Gö­te­borg.

FÖR­U­TOM ALLMÄNMÄNSKLIG igen­kän­ning finns det ock­så en an­nan för­kla­ring bakom tit­tar­fram­gång­ar­na:

– Vi läg­ger rib­ban lågt och vi­sar även sa­ker av läg­re kva­li­tet, till ex­em­pel ett chips for­mat som Sve­ri­ge. Det mås­te fin­nas ut­rym­me för säm­re idéer. Allt mås­te in­te va­ra så him­la per­fekt och dra­ma­tiskt för att va­ra se­värt. Det finns ing­et mer smitt­samt än en män­ni­ska som för­sö­ker.

Bland tit­tar­na ut­mär­ker sig kvin­nor över 65 som de mest hän­giv­na be­und­rar­na.

– De har in­te fri­at än, men det känns gans­ka bra än­då, ha­ha. Jag har li­te svårt att han­te­ra folk som är över­sval­lan­de po­si­ti­va, jag blir ge­ne­rad och vet in­te hur jag ska sva­ra – det är enkla­re med kri­tik. För att ut­veck­las är det trå­kigt och livs­far­ligt att fast­na i en och sam­ma form. Min driv­kraft är att ha ro­ligt. Om man in­te har kul, kan man tap­pa bort sig själv full­stän­digt.

LUSTDRIVNE HEN­RIK ÄR upp­vux­en i Vä­ners­borg och Mölnlycke ut­an­för Gö­te­borg. Mam­ma var konst­när, il­lust­ra­tör och för­fat­ta­re och pap­pa var af­färs­man. Sys­ko­nen var sex re­spek­ti­ve åt­ta år yng­re.

– Jag var ex­tra an­svars­kän­nan­de på nå­got sätt och vil­le gär­na be­stäm­ma. Det var en trygg upp­växt ut­an sto­ra dröm­mar. Jag var gans­ka lat och rätt me­di­o­ker i sko­lan. Jag spe­la­de myc­ket fot­boll och ef­ter det var det här­ligt att kom­ma hem och lä­sa Kal­le An­ka-poc­ket. Jag fun­de­ra­de in­te myc­ket på min fram­tid.

Vis­ser­li­gen gav det en ”ma­gisk kick” att vid fyll­da 14 va­ra med i ett rock­band och stå på scen. Men en stör­re tan­ke­stäl­la­re var se­gern i en upp­sat­s­täv­ling om ra­sism fy­ra år se­na­re. Han tyck­te om att hit­ta * * * * * blir ing­et stort fi­ran­de.” * Om att fyl­la 45: ”Jag har inga som helst ål­dersno­jor även om 45 ibland känns ofatt­bart gam­malt. Att ha grått hår spe­lar ing­en roll för mig, men det är ir­ri­te­ran­de att in­te se så bra på nä­ra håll. Jag ska trä­na på att ha läs­glas­ö­gon.”

på be­rät­tel­ser och ham­na­de så små­ning­om på jour­na­list­lin­jen vid Nor­dis­ka folk­hög­sko­lan i Kungälv. Kort där­ef­ter an­ställ­des han som re­por­ter och pro­gram­le­da­re på Ra­dio Rix i Gö­te­borg.

– Det var så ro­ligt att det kän­des som att al­la fri­tids­in­tres­sen jag ha­de haft fram till dess va­rit bort­kas­tad tid! Det gick så fort från idé till ge­nom­fö­ran­de. Det var tvek­löst den störs­ta vänd­punk­ten i min kar­riär.

Hem­lig­he­ten bakom Hen­rik Kru­us­vals tv-fram­gång­ar bott­nar i att in­te ef­ter­strä­va per­fek­tion. Även pri­vat är han knap­past full­än­dad, ut­an sna­ra­re nå­got av en slar­ver. Högs­ta öns­kan in­för 45-års­da­gen är nya sol­glas­ö­gon ef­ter de han tap­pa­de bort i snön.

MED TRE BARN hem­ma och in­tres­se för fot­boll, ten­nis, golf och mu­sik är det knap­past nå­got problem att fyl­la fri­ti­den. Stör­re problem har det va­rit att kopp­la bort job­bet och var­va ned.

– Det har jag va­rit då­lig på, spe­ci­ellt vid långa pro­jekt. Men för det mesta räc­ker det med att jag sät­ter mig med bar­nen och spe­lar da­ta­spel.

Pri­vat är han un­ge­fär som i ru­tan: väl­digt ny­fi­ken.

– Folk upp­fat­tar nog mig som en prat­kvarn. Än­då är jag in­te så värst ut­åt­rik­tad, jag är of­ta rätt nöjd med att lyss­na och ob­ser­ve­ra. Jag är väl­digt käns­lo­styrd och är hell­re glad än me­lan­ko­lisk – det krä­ver in­te myc­ket för att jag ska bli glad. Där­e­mot krävs det myc­ket för att jag ska bli arg.

Men låt oss in­te tap­pa bort yt­ter­li­ga­re en kom­po­nent i hans per­son­lig­het:

– Jag är li­te slar­vig av mig och har svårt att hål­la re­da på nyck­lar och plån­böc­ker. För två år se­dan tap­pa­de jag bort mi­na dy­ra sol­glas­ö­gon un­der fjällse­mestern. Det var fruk­tans­värt dumt, jag le­ta­de ef­ter dem för­stås, men det var en halv­me­ter snö i sko­gen. Så nu öns­kar jag mig ett par nya sol­glas­ö­gon av fa­mil­jen till 45-års­da­gen, sä­ger Hen­rik Kru­us­val.

Bild: ADAM IHSE

GLASSIGT. Ett par nya sol­glas­ö­gon står högst upp på öns­ke­lis­tan till 45-års­da­gen. De gam­la tap­pa­de Hen­rik Kru­us­val bort i fjäl­len. ”Jag är li­te slar­vig av mig”, sä­ger han.

Fyl­ler: 45 år den 10 no­vem­ber.Gör: Pro­gram­le­da­re för ”Lan­det runt” i SVT.Fa­milj: Sam­bon Ka­rin. Tre barn i åld­rar­na 16, 13 och 10 år.Bor: Gö­te­borg.Så fi­rar han fö­del­se­da­gen: ”Det

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.