Där­för är årets jul­ka­len­der så då­lig

Bohusläningen - - Sidan 1 - TREV­LIG HELG!

Årets jul­ka­len­der har fått ly­ris­ka re­cen­sio­ner. Änt­li­gen en ka­len­der med jul­käns­la, snö och ra­ra barn sägs det. Ef­ter att ha sträck­tit­tat på de fem förs­ta av­snit­ten vill jag gär­na läg­ga till or­den för­ut­säg­bart, för­doms­fullt och ste­re­o­typt ock­så. Ka­len­dern hand­lar allt­så om fa­mil­jen Storm som flyt­tar från stor­s­tan för att slå sig till ro på Lug­na ga­tan i sam­häl­let Järn­kro­ken. Gran­nar­na be­skrivs som yt­ter­lig­he­ter där den ena fa­mil­jen bor mer el­ler mind­re i en smartp­ho­ne me­dan den and­ra le­ver som en na­tur­ligt hem­vävd käns­lo­fa­milj i tof­sar och fotrik­ti­ga skor och där ”liv ba­ra är en so­ci­al kon­struk­tion”. I sam­häl­let mö­ter de en ar­ro­gant och för­mögen kvin­na, som le­ver med kom­mu­nal­rå­det och en ku­vad son. I pe­ri­fe­rin – än så länge – finns en skräc­kin­ja­gan­de gub­be som var­je kväll läm­nar sitt hem med en yxa i han­den. Och som pric­ken över i:et kryd­das hand­ling­en med en dos av osä­ker ton­års­kär­lek.

GREPPEN ÄR DEN­SAM­MA. Barn är mer för­stån­di­ga än vux­na, för­äld­rar är li­te små­kor­ka­de och ef­ter sin tid och i den för­mög­na fa­mil­jen är det den ela­ka kvin­nan som styr och som med sitt sätt ku­var al­la i sin om­giv­ning. Vi har sett det för­ut

Att ut­gå från mot­sätt­ning­ar är ett van­ligt grepp för att byg­ga en sto­ry, men när al­la re­la­tio­ner är yt­ter­lig­he­ter blir det tja­tigt

och jag an­tar att det är en blink­ning till bar­nen som tit­tar. Men är det ro­ligt? In­te om du frå­gar mig. Dä­re­mot gil­lar jag när bar­nen stod på sig och mar­ke­ra­de mot den fi­na da­men Silfver­hi­elm när hon ut­an att skäm­mas tänk­te läg­ga be­slag på allt jul­go­dis. Att va­ra dum ska in­te lö­na sig, oav­sett om man är barn el­ler vux­en.

Men hur är det egentligen med te­mat glad fa­milj från stor­s­tan mö­ter nya män­ni­skor i det lil­la sam­häl­let och kon­flik­ter upp­står. And­ra åket, som är en av de se­na­re sats­ning­ar­na som SVT gjort, är mer el­ler mind­re är iden­tiskt te­ma med det här årets jul­ka­len­der. I mitt tyc­ke är det minst en för myc­ket.

ATT UT­GÅ FRÅN mot­sätt­ning­ar är ett van­ligt grepp för att byg­ga en sto­ry, men när al­la re­la­tio­ner är yt­ter­lig­he­ter blir det tja­tigt. När de ock­så spin­ner loss på ste­re­o­ty­per blir det ock­så för­ut­säg­bart. Nej, jag är in­te mål­grup­pen och barn­bar­net 50 mil bort är dess­utom för li­ten än­nu, men tv för barn be­hö­ver även en vux­en­di­men­sion. Tan­ken är väl än­då att vi ska tit­ta till­sam­mans.

Jag har svårt att se att den här ka­len­dern kom­mer att stic­ka ut på nå­got sätt. Men det är ju en hel rad­da av­snitt kvar och en­ligt pub­lic ser­vice själv är det upp­skat­tat av tit­tar­na. Och vem vet, Ul­la Skoog lu­rar i ku­lis­ser­na och gör sä­kert en­tré in­om kort. Då kan den lyf­ta.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.