Hon ba­sar för för­bund i för­änd­ring

Bohusläningen - - Sidan 1 - CA­RO­LI­NE WIDENHEIM ca­ro­li­[email protected]

Ma­rie Nilsson var 20 år när hon en­ga­ge­ra­de sig i fack­klub­ben på Bo­re­a­lis i Stenungsund. Trots att hon ald­rig sett fac­ket som en kar­riär­väg har det ta­git hen­ne till en av den svens­ka ar­be­tar­rö­rel­sens mäk­ti­gas­te po­si­tio­ner. Vil­ka är de sto­ra ut­ma­ning­ar­na för IF Me­tall just nu?

– He­la di­gi­ta­li­se­ring­en och ro­bo­ti­fi­e­ring­en av in­du­strin. Det är i och för sig frå­gor som va­rit vår var­dag i många år, men det går snab­ba­re nu. För vå­ra med­lem­mar hand­lar det om att få rätt kom­pe­tens­ut­veck­ling så att de fort­fa­ran­de är an­ställ­nings­ba­ra när ar­bets­upp­gif­ter­na för­änd­ras. Det hål­ler in­te att ba­ra skic­ka hem dem som har gam­mal kun­skap och an­stäl­la ny per­so­nal, för den per­so­na­len finns in­te att till­gå. Då är det smar­ta­re att an­vän­da de som re­dan finns in­om in­du­strin och byg­ga på de­ras kun­ska­per. Är ar­bets­gi­var­na då­li­ga på det?

– Det finns fö­re­tag där det fun­ge­rar bra, of­ta på de sto­ra fö­re­ta­gen. På de små och me­del­sto­ra fö­re­ta­gen är det vär­re. Man sä­ger un­ge­fär så här: när det är hög­kon­junk­tur är det så myc­ket att gö­ra att de in­te kan av­va­ra per­so­nal för ut­bild­ning­ar, och när det är låg­kon­junk­tur finns in­te eko­no­min för det. Det är ett mo­ment 22.

Men visst kan det va­ra så att mind­re fö­re­tag har snä­va­re mar­gi­na­ler?

– Gi­vet­vis är det så, men det är ock­så en över­lev­nads­frå­ga. Ska de här små fö­re­ta­gen kun­na växa och be­hål­la sin kon­kur­rens­kraft mås­te man sat­sa på sin per­so­nal och hänga med i den nya tek­ni­ken. Det har vi va­rit gans­ka bra på Sve­ri­ge, men and­ra bör­jar kom­ma ikapp.

Är era med­lem­mar oro­li­ga för att de­ras jobb ska för­svin­na i och med di­gi­ta­li­se­ring­en?

– De är nog in­te på­fal­lan­de ner­vö­sa. I vå­ra bran­scher är man van vid tek­nik­skif­ten och stän­dig för­änd­ring. Vi vet ock­så att när någ­ra jobb för­svin­ner, så till­kom­mer nya. 3D-skri­va­re skul­le till ex­em­pel kun­na gö­ra det lön­samt att för­läg­ga pro­duk­tion till Sve­ri­ge igen, vil­ket vo­re ett lyft även om det i sig krä­ver mind­re per­so­nal.

Du blev för­tro­en­de­vald re­dan som 20-åring. Ha­de du haft som mål att en­ga­ge­ra dig fack­ligt då?

– Nej, jag var nog mer ny­fi­ken. I mitt ar­bets­lag fanns fa­bri­kens fackord­fö­ran­de, som bör­ja­de skic­ka mig på fack­li­ga ung­doms­kur­ser. Där träf­fa­de jag folk som job­ba­de in­om vår­den, han­deln och re­stau­rang­bran­schen, och tänk­te: ”jäklar, vad bra vill­kor vi har på min ar­bets­plats”. Jag fat­ta­de ock­så att det be­rod­de på att vi ha­de en stark, lo­kal fack­klubb, så det kän­des bra att en­ga­ge­ra sig. I bör­jan fick jag ty­piskt ”kvinn­li­ga” upp­gif­ter, som att va­ra sekre­te­ra­re, stu­di­e­or­ga­ni­sa­tör och jäm­ställd­hets­an­sva­rig. Jag re­a­ge­ra­de in­te på det då – det var hand­fas­ta upp­gif­ter, och jag tyck­te att jag gjor­de ett bra jobb. Så när vi skul­le väl­ja vil­ka som skul­le in­gå i för­hand­lings­grup­pen trod­de jag att nå­gon sä­kert skul­le frå­ga mig. Men det gjor­de de in­te.

Vad gjor­de du då?

– Jag an­mäl­de mig själv. Till slut kom jag ock­så med i för­hand­lings­de­le­ga­tio­nen, men själ­va för­hand­ling­ar­na var in­te så ro­li­ga. Jag är nog för otå­lig. Men det rul­la­de på med oli­ka fack­li­ga upp­drag, tills jag fick frå­gan om att stäl­la upp i va­let till vice ord­fö­ran­de. Då ha­de jag va­rit chef på or­ga­ni­sa­tions­en­he­ten i knappt ett år. Min förs­ta re­ak­tion var att jag vil­le va­ra kvar där och skör­da fruk­ter­na av de för­änd­ring­ar som jag ha­de ge­nom­fört. Sam­ti­digt har jag coachat många kvin­nor i bran­schen att vå­ga sti­ga fram och ta upp­drag. Då kun­de jag ju in­te tac­ka nej när den här chan­sen kom.

Hur ser jäm­ställd­hets­ar­be­tet ut in­om IF Me­tall ge­ne­rellt?

– Vi har 40 pro­cent kvin­nor i för­bunds­sty­rel­sen, och job­bar för att nå till minst 30 pro­cent i al­la vå­ra be­slu­tan­de or­gan. För med­lem­mar­na hand­lar det om att se till att kvin­nor får ar­bets­upp­gif­ter som är ut­veck­lan­de. I tra­di­tio­nell in­du­stri­pro­duk­tion har kvin­nor of­ta upp­gif­ter som an­ses li­te enkla­re, som är re­pe­ti­ti­va och of­ta har läg­re lön. Män har of­ta­re fri­a­re yr­ken, som elekt­ri­ker el­ler re­pa­ra­tö­rer.

Har ni med er ar­bets­gi­var­na i det här ar­be­tet?

– Ja, det är en del av in­dustri­av­ta­let. När #metoo bri­se­ra­de för­ra hös­ten ha­de vi till ex­em­pel pre­cis ta­git fram en hand­led­ning för hur man kan han­te­ra bland an­nat sex­u­el­la tra­kas­se­ri­er på ar­bets­plat­ser. På sto­ra fö­re­tag finns of­tast en or­ga­ni­sa­tion för det, men pro­blem kan fin­nas på me­del­sto­ra fö­re­tag. Vi gjor­de en un­der­sök­ning den hös­ten som vi­sa­de att sex­u­el­la tra­kas­se­ri­er och dis­kri­mi­ne­ring fö­re­kom­mer i myc­ket hög­re ut­sträck­ning än vad vå­ra van­li­ga ar­bets­mil­jö­un­der­sök­ning­ar vi­sat. I dem ställer vi en gans­ka brett for­mu­le­rad frå­ga, och har all­tid fått ett par pro­cent som anger att de bli­vit ut­sat­ta. Den här gång­en gav vi ex­em­pel på vad sex­u­el­la tra­kas­se­ri­er kan va­ra – från oöns­kat till­tal till be­rö­ring – och då upp­gav en tred­je­del av vå­ra kvinn­li­ga med­lem­mar att de bli­vit ut­sat­ta. Bland unga kvin­nor var siff­ran sex av tio. Jag blev fak­tiskt in­te jät­te­för­vå­nad, men gi­vet­vis kän­des det in­te bra.

Vad gör ni åt det nu då?

– Vi kan bå­de stöt­ta och va­ra en blåslam­pa för ar­bets­gi­var­na, ut­bil­da dem i hur de kan han­te­ra så­da­na här si­tu­a­tio­ner. Vi är ju ock­så själ­va ar­bets­gi­va­re med över 500 an­ställ­da, och det kan ju va­ra en för­tro­en­de­vald el­ler ett skydds­om­bud ut­satt en kol­le­ga för nå­got. Då gäl­ler det att han­te­ra det rätt in­om or­ga­ni­sa­tio­nen, och skic­ka ären­det ett steg upp­åt. Kol­le­gor ska in­te ut­re­da varand­ra.

Vi har 40 pro­cent kvin­nor i för­bunds­sty­rel­sen, och job­bar för att nå till minst 30 pro­cent i al­la vå­ra be­slu­tan­de or­gan. MA­RIE NILSSON ord­fö­ran­de IF Me­tall

Bild: NICK­LAS ELMRIN

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.