Så här vill jag in­te le­va som gam­mal

Bohusläningen - - Debatt & Insändare - Frö­ken Dys­terqvist

I en in­sän­da­re den 3 ja­nu­a­ri skrev Eva Eriks­son och Gun­nel Fritz­son från SPF Se­ni­o­rer­na att li­vet som se­ni­or in­te ska hand­la om att eko­no­mis­ka väl­ja bort sa­ker. En­ligt dem kom­mer ge­nom­snittspen­sio­nen år 2019 att lig­ga på cir­ka 13 850 kro­nor ef­ter skatt i Väst­ra Gö­ta­lands län. Jag är född på 50-ta­let och går i pen­sion om någ­ra år och får i nu­lä­get ut cir­ka 20 000 kro­nor ef­ter skatt. Jag le­ver ett gott liv och be­hö­ver in­te vän­da på slan­tar­na.

När jag går i pen­sion kom­mer dock min eko­no­mis­ka si­tu­a­tion att ra­di­kalt för­säm­ras. Jag kom­mer att få ut cir­ka 11 500 ef­ter skatt! Det är un­der EU:S fat­tig­doms­gräns som lig­ger på 11 850 kr. Hur är det­ta möj­ligt? Jag har två aka­de­mis­ka ex­a­mi­na, har ar­be­tat i he­la mitt liv och sjuk­da­gar­na har in­te va­rit många. Jag för­står ingen­ting. Mi­na för­äld­rar fick cir­ka 80 pro­cent av sin in­komst vid pen­sio­ne­ring­en men jag kom­mer en­dast att få 57 pro­cent.

Jag kom­mer så­le­des att bli fat­tig­pen­sio­när och in­te läng­re kla­ra mig själv. Peng­ar­na kom­mer helt en­kelt in­te att räc­ka till det mest ba­sa­la. Jag har in­te haft möj­lig­het att spa­ra så myc­ket och har ing­en pri­vat pen­sions­för­säk­ring så det ser rik­tigt il­la ut. Det­ta oro­ar mig oer­hört myc­ket och jag bä­var för den dag jag gör min sista ar­bets­dag.

Jag fin­ner det oer­hört för­ned­ran­de att be­hö­va le­va ett liv i fat­tig­dom. Jag, som så många and­ra, har närt dröm­mar om att få li­te guld­kant på till­va­ron när jag blir pen­sio­när, re­sa till ex­em­pel. Det kom­mer ty­värr in­te att gå, vil­ket smär­tar mig oer­hört. Det är i och för sig bra för mil­jön, men det finns ju and­ra sa­ker som sät­ter guld­kant på till­va­ron. Jag kom­mer dock att be­hö­va väl­ja bort det mesta, till och med tand­läkar­be­sök. Men peng­ar­na kom­mer in­te att räc­ka än­då.

Jag för­står in­te hur det kun­de bli så här. Jag är ty­värr in­te en­sam om att ham­na i den­na si­tu­a­tion, men det gör ju in­te sa­ken bätt­re. Som sagt, da­gen när jag kom­mer le­va ett liv som fat­tig­pen­sio­när när­mar sig allt mer och mitt en­da ”hopp” är att jag in­te kom­mer att bli sär­skilt gam­mal, för så här vill jag in­te le­va.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.