Nä­ra att för­blö­da när hon tving­a­des fö­da barn i bi­len

San­na Nor­berg blev hemskic­kad från för­loss­ning­en på Näl ef­ter att per­so­nal in­te li­tat på att vatt­net verk­li­gen gått. Hon tving­a­des fö­da i bi­len och där­ef­ter för­lo­ra­de hon två li­ter blod. ”Vi ska in­te skic­ka hem nå­gon. Det vo­re ing­en bra vård”, sä­ger an­sva

Bohusläningen - - Sidan 1 - Ham­pus Eklund ham­pus.eklund @bo­husla­ning­en.se Sven Lundstedt sven.lundstedt @bo­husla­ning­en.se

Trots att San­na Nor­berg be­hövt ope­ra­tion ef­ter si­na ti­di­ga­re för­loss­ning­ar skic­ka­des hon hem med vär­kar och en bo­kad tid till da­gen ef­ter. Ett be­slut som in­ne­bar att hon fick fö­da sin son i bi­len och där­ef­ter för­lo­ra­de två li­ter blod.

I de­cem­ber be­rät­ta­de Bo­hus­lä­ning­en om 29 åri­ga Ma­lin från Ud­de­val­la som blev hemskic­kad från för­loss­ning­en på Näl, vil­ket led­de till att hon föd­de sin son hem­ma på to­a­let­ten.

När San­na Nor­berg, 32 år, från Va­re­kil läs­te ar­ti­keln kän­de hon att det var dags att trä­da fram med sin egen be­rät­tel­se. Om mor­go­nen då hen­nes son El­ton föd­des och hon själv var nä­ra att för­blö­da.

– Jag tänk­te di­rekt att om hon be­rät­tar så be­hö­ver vi gö­ra det med. Ing­en mer ska be­hö­va drab­bas av det här, sä­ger hon när hon tar emot Bo­hus­lä­ning­en hem­ma i hu­set på Orust.

Här bor hon till­sam­mans med sam­bon Ro­bert Rich­ter, dött­rar­na Wil­ma och Lo­va, och så klart minsting­en El­ton. Hon har knappt pra­tat om poj­kens dra­ma­tis­ka fö­del­se med nå­gon men vill nu gö­ra sin röst hörd.

Hen­nes sys­ter är på be­sök med si­na barn och till­sam­mans är ku­si­ner­na i slu­te­tap­pen på ett mel­lan­mål. När de är fär­di­ga tar sys­tern med al­la barn till över­vå­ning­en och vi sät­ter oss i sof­fan. San­na Nor­berg tar be­rät­tel­sen från bör­jan

Vatt­net gick vid lunch­tid den 22 maj. Då kän­des allt lugnt. Det fanns gott om tid till för pa­ret att pac­ka och ord­na med barn­vakt till dött­rar­na. Till­sam­mans med sam­bon sat­te hon sig se­dan i bi­len för den cir­ka en tim­mes långa re­san till Näl.

Väl på plats sä­ger San­na Nor­berg att hon upp­lev­de sig ifrå­ga­satt av bå­de en At-lä­ka­re och en lä­ka­re om vatt­net verk­li­gen ha­de gått där­hem­ma. En job­big käns­la, sä­ger hon.

– Jag för­står in­te hur de kun­de gö­ra så. Kanske fanns det mas­sor av vat­ten men att det ha­de gått? Det är ju ing­et man mis­sar och det här var mitt tred­je barn.

Till sa­ken hör att San­na Nor­berg be­hövt ope­re­ras ef­ter si­na ti­di­ga­re för­loss­ning­ar på grund av res­ter i liv­mo­dern. Trots det skic­ka­des hon och sam­bon hem från Näl un­der kväl­len. Hon sä­ger att hon be­rät­ta­de för per­so­na­len att hon tro­li­gen skul­le be­hö­vas ope­re­ras igen men sä­ger ock­så att hon upp­lev­de att de in­te tog hen­ne på all­var.

Vid den här punk­ten i be­rät­tel­sen tå­ras hen­nes ögon.

Pa­ret fick i stäl­let en tid till för­loss­ning­en da­gen ef­ter och vid 23:30 var de åter­i­gen hem­ma i Va­re­kil.

– Ef­ter mid­natt bör­ja­de vär­kar­na kom­ma allt mer re­gel­bun­det. Jag ring­de och frå­ga­de hur vi skul­le gö­ra men de an­såg att de in­te var till­räck­ligt tätt mel­lan vär­kar­na. Då fick jag frå­ga om jag kun­de äta värk­tablet­ter med tan­ke på att jag an­tag­li­gen skul­le få ope­re­ras ef­ter för­loss­ning­en, be­rät­tar hon.

Fy­ra tim­mar se­na­re ring­de hon för­loss­ning­en igen då smär­tor­na blev allt vär­re. Hon fick då sva­ret att de skul­le av­vak­ta till den bo­ka­de ti­den. Yt­ter­li­ga­re 2,5 tim­me se­na­re var smär­tor­na så svå­ra att hon kän­de att de be­höv­de åka ge­nast. Akut.

Hon och sam­bon hann till Tjörn- bron in­nan de fick ringa ef­ter am­bu­lans som skul­le mö­ta upp på vägen till Näl. Vid Nös­näs­gym­na­si­et i Stenungsund fick hon sä­ga till sam­bon att svänga av. Nu ha­de kryst­vär­kar­na star­tat.

– Vi kör­de ut över gräs­mat­tor och gång­ba­nor för att stan­na. En kryst­ning, av med tro­sor­na, upp med ett ben mot pa­ne­len och sen kom han. Vi var skär­ra­de först men sen bör­ja­de han skri­ka.

”En kryst­ning, av med tro­sor­na, upp med ett ben mot pa­ne­len och sen kom han. Vi var skär­ra­de först men sen bör­ja­de han skri­ka.”

Fem mi­nu­ter se­na­re an­län­de am­bu­lan­sen. Det var först då som San­na och Ro­bert fick re­da på att det bli­vit en poj­ke.

Men se­dan vän­de lyc­ka och lätt­nad till nå­got helt an­nat.

– Mo­derka­kan kom ut när jag var

i am­bu­lan­sen och jag slu­ta­de in­te blö­da. Från att vi al­la var gla­da med en ny­född poj­ke såg jag på sjuk­skö­ters­kan att det var ett helt an­nat lä­ge. Am­bu­lan­sen sat­te i stäl­let full su­la mot Gö­te­borg.

Pre­cis som San­na Nor­berg miss­tänkt och var­nat Näl var hon i be­hov av ope­ra­tion. Istäl­let för färd mot BB på Näl var lä­get så pass akut att des­ti­na­tio­nen änd­ra­des till Öst­ra sjuk­hu­set.

Si­tu­a­tio­nens all­var kräv­de att en he­li­kop­te­ram­bu­lans fick till­kal­las.

– Jag minns in­te så myc­ket men den möt­te upp oss nå­gon­stans vid mo­tor­vä­gen. De fick rus­ka mig för att se om jag var med. Det fanns ing­en tid att få med be­bi­sen så han fick åka vi­da­re med sin pap­pa i am­bu­lan­sen.

Hon minns hur hon an­län­de på akut­mot­tag­ning­en. En lä­ka­re häng­de över hen­nes mage med bå­da hän­der i ett för­sök på att få stopp på blöd­ning­en.

– Jag höll mig vid med­ve­tan­de, men jag tap­pa­de över två li­ter blod. He­li­kop­tern ha­de blod, vil­ket hej­da­de lä­get. Ha­de den in­te fun­nits till­gäng­lig ... då ha­de det bli­vit an­nat.

Ef­ter ett tag kom­mer bar­nen och sys­tern ned till var­dags­rum­met. El­ton får sät­ta sig i mam­mas knä me­dan syst­rar­na och den älds­ta ku­si­nen vill le­ka upp­täc­ka­re.

Först på upp­va­ket, ef­ter ope­ra­tio­nen, fick San­na Nor­berg träf­fa sin ny­föd­da poj­ke igen. Då kom al­la käns­lor­na.

– Han måd­de bra och det gick ju fint. Det var det vik­ti­gas­te, sä­ger hon, sam­ti­digt som hon stry­ker poj­ken över kin­den.

De när­mas­te vec­kor­na ef­ter föd­seln fick San­na Nor­berg pend­la mel­lan hem­met i Va­re­kil och Öst­ra sjuk­hu­set för kon­trol­ler och järn­till­för­sel. Hon be­rät­tar att hon var helt slut och att hon är tack­sam över att bå­de hen­nes och sam­bon släkt fanns till som stöd.

Sam­ti­digt sä­ger hon att fa­mil­jen läm­na­de den dra­ma­tis­ka för­loss­ning­en bakom sig där och då. Hon har in­te or­kat pra­ta om hän­del­sen och in­te hel­ler haft ener­gin till att an­mä­la det he­la till pa­ti­ent­nämn­den än.

Men så läs­te hon ar­ti­keln om Ma­lin från Ud­de­val­la. Nu de­lar hon med sig av sin upp­le­vel­se med ett syf­te.

– Det får in­te hän­da nå­gon mer. Vi har vän­ner som är gra­vi­da och jag har sagt till dem att in­te åka hem från för­loss­ning­en. Sitt i kor­ri­do­ren och vän­ta om det krävs.

Sjuk­vår­den kom­men­te­rar in­te en­skil­da pa­ti­ent­fall som San­na Nor­bergs. Men An­na Hag­man, verk­sam­hets­chef på kvin­nokli­ni­ken på Näl, sä­ger att det se­nas­te upp­märk­sam­ma­de fal­let med en hemskic­kad först­fö­ders­ka som föd­de sitt barn i to­a­let­ten har lett till en di­a­log på sjuk­hu­set om de här frå­gor­na.

– Vi ska in­te kö­ra hem nå­gon. Det vo­re ing­en bra vård, sä­ger hon.

Vid kvin­nokli­ni­ken på Näl me­nar man att det in­te är lätt att ve­ta hur långt det är kvar till för­loss­ning. Där­för får många bli­van­de för­äld­rar vän­da om hemåt igen från BB, för att för­loss­nings­ar­be­tet in­te kom­mer igång el­ler av­stan­nar. An­na Hag­man tror än­då att det hand­lar om mind­re än hälf­ten av för­loss­ning­ar­na.

– Vi gör inga stan­dard­be­döm­ning­ar att man ska åka hem, ut­an ska all­tid ta hän­syn till in­di­vi­du­el­la fak­to­rer, sä­ger hon.

När man kon­sta­te­rat att värk­ar­be­tet in­te har kom­mit igång ska per­so­na­len väga in hur ti­di­ga­re för­loss­ning­ar har gått. Finns det risk för kom­pli­ka­tio­ner ska man kun­na få stan­na någ­ra tim­mar läng­re el­ler en hel natt.

– Kvin­nor­na mås­te kän­na sig tryg­ga med att åka hem an­nars ska de in­te gö­ra det. Vi har näs­tan all­tid plats för dem att va­ra på här på BB, for­sät­ter An­na Hag­man.

Av­stån­det från hem­met till BB är ock­så en fak­tor som ska vägas in när per­so­na­len re­kom­men­de­rar hem­re­sa. Om man ex­em­pel­vis bor i Strömstads­trak­ten el­ler ute på öar­na. Be­slu­tet ska tas i di­a­log mel­lan per­so­nal och för­äld­rar.

Trots allt är det in­te ovan­ligt att vär­kar­na sät­ter igång gans­ka snart ef­ter att man kom­mit hem från BB.

– Vi vet in­te vad det be­ror på. Det kan va­ra att man be­fin­ner sig hem­ma i den mil­jö man är van vid.

Där­för tror hon att pa­ti­ent­ho­tell, lik­nan­de dem som finns på en del sjuk­hus, kan va­ra ett fram­ti­da al­ter­na­tiv för Näl. Där skul­le man kun­na av­vak­ta en för­loss­ning om man in­te vill läm­na sjuk­hus­om­rå­det.

Ord­fö­ran­den i re­gi­o­nens häl­so- och sjuk­vårds­nämnd tror att pa­ti­ent­ho­tell kan va­ra ett stöd för för­loss­nings­vår­den.

– Det skul­le ab­so­lut va­ra möj­ligt att skaf­fa till Näl. Sjuk­hus­led­ning­en kan be­slu­ta om det själv ut­an po­li­ti­ker­nas med­ver­kan, för­kla­rar Jo­nas An­ders­son (L).

Att åter­gå till fler Bb-av­del­ning­ar ute i re­gi­o­nen för att kor­ta res­ti­der­na tror dock in­te Jo­nas An­ders­son på. Någ­ra få stör­re för­loss­nings­sjuk­hus ger en säk­ra­re vård, me­nar sjuk­vårds­po­li­ti­kern.

– Vi vill in­te ha nå­gon åter­gång till fler BB. Man ska kän­na trygg med att vår­den fun­ge­rar men ock­så med att man in­te mås­te åka hem i för­tid.

Bil­der: Las­se Ed­wartz

”Jag tyc­ker att de bor­de ha lyss­nat på mig när jag sa att vatt­net ha­de gått. Det fanns gott om plats på för­loss­ning­en och det är kons­tigt att jag in­te fick stan­na kvar för sä­ker­hets skull”, sä­ger San­na. I för­grun­den syns El­tons syst­rar Wil­ma och Lo­va.

Bild: Ste­fan Benn­ha­ge

Ett ny­li­gen upp­märk­sam­mat pa­ti­ent­fall om en hemskic­kad kvin­na har lett till en di­a­log på för­loss­ning­en. ”Vi ska in­te kö­ra hem nå­gon. Det vo­re ing­en bra vård”, sä­ger verk­sam­hets­chef An­na Hag­man. Ar­kiv­bild, per­so­nen har in­te med ar­ti­keln att gö­ra.

Bild: Las­se Ed­wartz

”El­ton kom och han var frisk, det är det vik­ti­ga. Men jag vill in­te att nå­gon an­nan ska få upp­le­va det här”, sä­ger San­na.

Bild: Las­se Ed­wartz

Sit­tan­des i pas­sa­ge­rar­sä­tet i fa­mil­je­bi­len fick San­na fö­da El­ton den där mor­go­nen i maj.

Bild: Las­se Ed­wartz

Snart är El­ton åt­ta må­na­der gam­mal och hans mam­ma San­na sä­ger att han är en glad och ener­gi­full poj­ke.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.