Emelie Flygarecarléns liv blir film
ROSSÖ: LÅNGÖ HAR RÄTTA EMILIE-MILJÖN Från stora vägen över Rossö letar sig Långövägen fram mellan skogspartier och grönskande trädgårdar kring gamla torp. Vid grå sjöbodar och glittrande vatten slutar den.
Bodarna här är från 1600-talet. Kanske är de Bohusläns äldsta. Hursomhelst var de gamla redan när Emilie Smith – senare Flygarecarlén och berömd författarinna – var barn.
Det kan ha varit ungefär så här det såg ut vid hennes hem i Strömstad, innan bukten fylldes ut för järnvägens skull och bebyggelsen förändrades.
Det är därför här vimlar av sjalettklädda kvinnor, pojkar i vegamössor, filmkameror, besökare, pappersmappar och klädhögar en solig juniförmiddag. Inspelning pågår av filmen om Emilie Flygarecarléns liv.
CAMILLA HEDIN, SOM bland annat leder teatergrupper för barn i Strömstad, har rekryterat många av statisterna. Nu flätar hon hår på stranden på Meja Wikström, Enya Källsvik och Nora Ihr, 7 år och den som ger gestalt åt unga Emilie.
Camilla själv gör författarinnan i hennes glans dagar, vilket bland annat lett henne till praktfulla salonger i Chalmersska huset i Göteborg, där Emilie mött bland andra August Blanche, spelad av Historieföreningens Åke Svanberg.
– Jag har aldrig gjort film förr. Det är kul att få jobba med proffs, och det här är jätteroligt, med mycket kostym också, säger hon och berättar om de tunga kjolarna i utstyrseln i de finare salonger där Emilie från hamnbodarna och fraktskeppet så småningom hamnar.
Men film är annorlunda än teater. På teatern måste man ta ut svängarna ordentligt för att visa vad man känner. På film där man kan zooma in en närbild kan det istället handla om att säga allt med blicken, som när Emilie plötsligt finner sig helt utanför samtalet mellan Blanche, Carl Jonas Love Almqvist och andra herrar.
– Bodil påminner mig hela tiden om att det här inte är teater. Det gick bra. De var nöjda, berättar Camilla.
NORA VET INTE så mycket om Emilie, säger hon, men hon går i Camillas teatergrupp och Camilla tänkte direkt på Nora när filmen kom på tal.
– Du kan nog vara litet busig så som hon, säger hon och Nora nickar.
Hon har brunt hår och bruna ögon. Men det är inte på riktigt. Tittar hon i spegeln känner hon inte igen sig, berättar hon. Hon har färgat håret och fått bruna linser för att se ut som Emilie.
Vid husväggen sitter Bodil Kjellqvist, Gunnel Jonasson och Sonia Johansson. Bodil och Gunnel presenterar sig som fiskarkärringar, medan Sonia draperar sjalen och säger sig vara litet rikare och finare. Så blir det också Gunnel och Bodil
som greppar knivarna och rensar makrill på bryggan när filmkameran startat.
EDITH ÄDEL OCH Emma Jensson står nära varandra på sluttningen. I går spelade de goda vänner, men de har också en ståndsskillnad mellan sig. Ser man noga på kläderna skvallrar blusliv och sjal om rikedom kontra fattigdom. Edit och Emma har också hamnat här via Camilla Hedin. De var hennes elever när de hade teater som fritt val på Strömstiernaskolan.
– Vi tyckte att vi borde ta chansen att få spela teater på riktigt.
– Jag är kompis med Emilie. När hon sitter på bryggan och tittar på ringarna på vattnet och tänker att de ger sig ut i världen vill jag att hon ska komma och leka, berättar Gustaf Lomgård medan han radar upp barkbåtar i gräset och lyfter upp tunnbanden.
I den här miljön och i minnet av barndomen hämtar Emilie kraft i filmen, när hon sitter i sitt hem vid Humlegården i Stockholm och försöker komma igång och skriva igen efter en lång period av skrivkramp, förorsakad av yngste sonen Edvards död och frän kritik mot den litteratur hon skrev, berättar producenten Bodil Tingsby.
– I dag skulle vi ha sagt att hon hade gått in i väggen. Hon hade jobbat hårt och var Sveriges mest översatta, bäst betalda och mest sålda författare under 1800-talet. Det har forskaren Yvonne Leffler kunnat belägga.
MEN FRAMGÅNG ÄR inte bara glädje. En kvinna på 1800-talet som både lyckas konstnärligt, tjänar pengar och går sin egen väg stötte på motstånd. Inte minst romanerna En natt vid Bullarsjön och Ett rykte fick tuff kritik.
– Hon skrev ju om starka, självständiga kvinnor som gjorde det de ville göra, konstaterar Bodil Tingsby.
Så när filmen börjar råder tystnad i Emilies hem. Men hon bryter den.
– När hon får ett erbjudande från redaktör Sohlman på Aftonbladet om att skriva en följetong får hon 10 000 kronor i förskott. Det motsvarar en halv miljon i dag. Hon bestämmer sig för att försöka för att hon ”är trött på själva tröttheten”. Då blir det Ett köpmanshus i skärgården, hennes kanske bästa roman.
Nu är vi mitt i de minnen som ger henne styrkan till den romanen. Snart ska en drönare, helt otidsenligt, flyga över oss, berättar filmfotografen Erik Fägerwall. Den symboliserar ett fartyg där Emilie finns och alla på bryggan ska vinka. Den lilla svarta farkosten börjar surra, lyfter och svävar över vattenytan, Camilla Klemming släpper lakanet hon hänger på tork, kvinnorna lägger ner knivarna, männen tittar upp. Händerna höjs.
SJÖBUSEN ELIAS I stickad mössa och kofta står vid Emilies sida. I munderingen gömmer sig Nolhôtten, Lennart ”Leffe” Gunnarsson. Som sjöbuse är han Emilies förtrogne.
– Jag passar på henne, tröstar henne när hon är sjösjuk, tar hand om henne, berättar han.
Scener från Emilies pappas fartyg är redan inspelade utanför Tjörn, ombord på M/S Athene. Då är Emilie i tonåren och spelas av Anna Andersson Guldkula.
Bodil Tingsby vill gärna visa filmen för andra tonåringar och samarbeta med skolorna.
– Vi tar fram ett pedagogiskt material. Filmen handlar om att en kvinna är lika mycket värd som en man och visar hur det på Emilies tid var tufft för en kvinna att göra sådant som vi tycker är självklart i dag. Jag tycker att den skulle passa på högstadiet.
Förutom det finns ett koncept för hur film kan användas för att locka kulturturister till Emilies olika miljöer. Mer om hur det ska gå till kommer filmteamet att fila på tillsammans med näringslivet.
– Och jag tänker mig att vi är med på bokmässan nästa år och har seminarier med diskussioner om filmens innehåll.
– Vi har kontakt med SVT också. Det här kan ses som en dokumentär med rörliga inslag.
BAKOM BODIL SPRINGER barnen med tunnband på väg mot bryggan. Åskådare dyker upp med mobiltelefoner för att fotografera och yngste statisten Toots Klemming, 5 1/2 månad, vandrar ur famn i famn. Mamma Camilla har i samband med filmen insett att hon är släkt med författarinnan, berättar hon. Solen flödar. – Vi har haft fantastisk tur med vädret här. Efter den här dagen är vi klara med 50 procent av inspelningarna, säger Bodil Tingsby.
”Hon skrev ju om starka, självständiga kvinnor som gjorde det de ville göra” BODIL TINGSBY filmproducent