Angivare kontrollerar sjöbodarna
"Vi fastboende måste bli rika för att bo kvar i våra gamla fastigheter."
Nej, besuttna har alltid ägt Bohuslän sedan urminnes tider. Gårdagens och dagens politik gör det möjligt att detta fortsätter på grund av dåvarande, nu kvarvarande önskemål, kösystem, bidrag, kvoteringar, rea- och fastighetsskatter, kulturella pålagor i detaljplaner och sjöbodpolicys. Dessa system driver på kostnaderna för den enskilde medborgaren som önskar bevara, överta sitt föräldrahem/sjöbod i mer eftertraktade miljöer.
Med början på 20-talet och framåt friköptes tomter till sjöbodar och bostäder från de stora godsen, gårdarna och kommunerna, av kustbefolkningen. Med början på 50-talet säljer arvingarna för ockerpriser till de så kallade rika på grund av efterfrågan.
De statliga och kommunala skatterna följer med. Detsamma möjliggörs och gäller, där kommunerna subventionerat tomter och avgifter samt staten med forna förmånliga nybyggnadslån från 50-talet och framåt, nu även fastighetsskattefrihet under första åren. De som ville bo kvar hade inte råd att renovera och bevara, med dåliga lånevillkor, utan sålde med god vinst och byggde nytt.
Angiveri från medborgare, åsiktsfränder, är en gammal företeelse kända från diktaturer. Detta anammar kommuner och skattemyndigheten, som idag blivit deras populära kontrollfunktion. Då behövs inte tjänstemän som utövar tillsyn, mer än i dessa fall.
Samtliga gamla sjöbodar ägdes av befolkningen för fiske, frakt eller fisk- och stenindustrin och bevaras till största del av dess kvarvarande arvingar. Kommunerna vill ha in fastighetsskatter i samband de senast byggda/köpta för sommarboende med mera helägda sjöbodar. Detaljplanerna från sjöbod till boende ändras och godkänns till gagn för kommunernas skatteintäkter med höjda inköp, taxeringsvärden, högsta avgifter för vatten- och avlopp, samt renhållningstaxor.
Nuvarande fåtal fiskare har ärvt/ byggt egna sjöbodar som täcker behovet för sin verksamhet. Nu föreslagna inskränkningar för fisket kommer åter direkt att påverka ägandet av sjöbodar och näringen. Ska ägaren/arvtagaren skatta för boende, för de byggnader som tidigare använts till industri eller sjöbod enligt detaljplan, för att nu ha fått tomma utrymmen som kan utnyttjas för enstaka övernattning sommartid? Som någon ser och rapporterar till kommunen, skattemyndigheten eller lantmäteriet?
Skyll inte på köpare/ ägare som får betala dyrt för att bevara dessa ruckel med kommunernas kulturhistoriska intresse och miljöpålagor. Säljarna skattade som tur var, oftast i kustkommunerna.
Om fastighetsskatten efter dagens taxeringsvärde ändras till 1-1,5 procent av taxeringsvärdet innebär detta höjd skatt med 50 000 till 150 000 kronor per år i mitt område. Nio fastboende familjer har taxeringsvärden på 5-10 miljoner, inom 300 meter, med en höjd hyra på grund av detta med 4 000 till 10 000 kronor per månad bara i skatt.
Vi fastboende måste bli rika för att bo kvar i våra gamla fastigheter.