Ett liv med och utan rondeller
Uddevalla har gått från att vara en helt rondellfri stad till en av Sveriges snurrigaste. Och jag har varit med hela vägen.
Rondellkörning var ju en viktig bit i körkortsundervisningen, även om det inte fanns några i Uddevalla då. Nej, vi körelever fick helt enkelt packa in oss i en bil och köra till områdets enda, i Båberg. Där tragglade vi, en efter en körde vi runt, blinkade, körde ur och vände. In i rondellen igen, blinka och ut på nästa avfart.
Vi la flera körlektioner i den där rondellen, eller cirkulationsplatsen som körskolläraren var noga med att säga. Och jag var en hejare på rondellkörning - i Båberg.
Men när det sedan blev skarpt läge i verkliga livet, med ett nytt körkort i plånboken, då var jag minsann ingen mästare längre. Alla de där reglerna körlärare Lennart lärt mig var som bortblåsta, för jag hade ju aldrig kört i en flerfilig rondell och än mindre haft medtrafikanter som också snurrade där i cirkeln.
EFTER DET FÖLJDE många år när jag helt enkelt undvek allt vad rondeller hette. Jag kollade noga på kartan så att det inte skulle finnas några cirkulationsplatser på vägarna jag körde och jag blev en hejare på att undvika, i stället för att köra i dem.
Så kom det glada 90-talet och de där snurriga trafikplatserna blev mer regel än undantag. Min strategi blev näst intill omöjlig. Jag försökte en tid med metoden att blunda och köra. Den kan jag inte rekommendera, även om jag klarade mig - och medtrafikanterna också.
I MITT JOBB har man ju fördelen av att kunna lära sig saker under täckmanteln att man ska skriva och berätta för läsarna. Sagt och gjort, när chefen sa att vi skulle ha en utförlig text om rondellkörning med handledning av en körskollärare, då såg jag min chans. Vi började så smått i Slängom-rondellen. Det gick kanonbra, nästan lika smidigt som några år tidigare i Båberg. Nästa steg var Västerlånggatan, den som fått mig att ta omvägar via motorvägen och andra gator när jag skulle österut. En tvåfilig rondell med mycket trafik, fyra avfarter och en massa fotgängare och cyklister vid avfarterna. En veritabel mardröm. Men minsann: Jag överlevde. Bilen klarade sig utan plåtskador och jag fick godkänt av körläraren.
Fast jag måste väl erkänna, att jag än i dag får lite handsvett när jag närmar mig cirkulationsplatserna. Tycker dock det är ett stort lyft att den nu är klar här på Östergatan. Den ska jag nog klara av, utan handsvett och att blunda.