”Varje gig är en revansch”
ROCKABILLYDROTTNINGEN: EVA EASTWOOD MÖTER KÄRLEK EFTER FILMEN
Dokumentären Eva, en lyckost! har berört många med sitt starka porträtt av sångerskan. – Den är väldigt utlämnande men nu möter jag så mycket kärlek, säger Eva Eastwood.
Det är fredag förmiddag och Eva svarar inte i sin mobil. Hon har tagit sovmorgon på ett hotell i Göteborg. Kvällen innan har hon uppträtt på Kulturkalaset. Vi låter Eva sova en stund till. Efter lunch svarar hon.
– Nu är jag på tåget till Örebro, nu blir det hem och packa om för Uddevalla, säger hon.
Rockabillygenren är, enligt henne, lika populär i storstaden som ute på landet och lika populär bland gammal som ung. Vad är det som tilltar tror du?
– Jag vet inte, det går lite i vågor, men det är ju allt som kommer med - de fräna kläderna, frisyrerna, och de snygga bilarna.
Hon tycker det är roligt att de både har en ung och en gammal publik. Även i bandet skiljer åldrarna. Bakom trummorna sitter faktiskt hennes egen son Adam.
– Han är 15 år och älskar den här musiken. Jag lyssnar på ganska blandad musik hemma, men han är riktigt fast på den här musiken.
Musik har alltid varit närvarande i Evas liv då hon växte upp i en musikalisk familj.
– Men retrostilen halkade jag på när min syster hade en kille med den stilen när jag var 16- 17 år. Jag fastnade för att musiken kändes så på riktigt. Jag gillade det positiva, glada svänget. Några kanske tycker det är fånigt eller ytligt, men vi som älskar den här musiken vet att det verkligen är äkta.
TIDIGARE I ÅR kom dokumentären Eva, en lyckost! av filmaren Matz Eklund. I filmen beskrivs inte bara solskenet i Evas liv med hennes karriär som sångerska och låtskrivare, utan även hennes mörka tragiska
barndom. Evas mor dog när Eva var sju år och tillvaron för Eva och hennes storasyster blev nattsvart när de, övergivna i sin sorg, fick hantera deras fars alkoholproblem och de ständiga övergrepp han gjorde på dem. Vad har du fått för reaktioner på filmen?
– Jag har förstått att filmen verkligen berör. I går visade de filmen på Kulturkalaset. Publiken gråter men det är vackra tårar känner jag. Filmen är väldigt utlämnade, men det är både glädje och sorg jag möter. Det är ett fint mottagande. En kvinna kramade om mig och sa ”Jag är 61 år och förstår precis allt du berättar, men jag jobbar fortfarande med det som hänt mig”.
DET TOG TID, men Eva har gjort upp med det förflutna. Fadern dog för 25 år sedan och Eva har valt att förlåta honom. Att med filmen berätta den här mörka hemligheten var ett sätt att äntligen kunna få visa upp ”hela” Eva.
– Folk har alltid sett en positiv och glad Eva på scen.
Att visa upp sig helt ”osminkad” i filmen krävdes såklart mod, förklarar Eva.
– Men jag hade bestämt mig att berätta. Men visst tvekade jag, och jag ångrade mig i början. Jag är egentligen ganska blyg av mig och vill ha mitt privatliv för mig själv. Så jag tänkte ”jag pallar inte - vi skiter i det.” Men Mats sa att vi skulle ta det lugnt och bara ta med det jag ville i filmen. Vi pratade mycket om uppväxten verkligen hade betydelse för min musik. Men vi ville ju visa ”hela” Eva.
ATT HON GJORDE rätt vet hon nu.
– I går när 200 personer satt och kollade på min saga och jag fick så mycket kärlek efteråt förstod jag att de älskar mig trots allt det mörka. Det känns så fint;
– Alla borde få göra en film för att få perspektiv på sitt liv.
Eva har bestämt sig för att lägga mer näring på det positiv i livet som att stå på scen.
– Resan hit var inte helt gratis. Varje gig är en revansch på det gamla när jag får folk att känna glädje. När de ler och dansar - det är magi!
Magiskt tror hon även det blir i Uddevalla på lördag.
– Jag har varit med så länge så jag vet att det kommer bli kanon!