Bottenbetyget en varningsklocka för Lysekil
Igårdagens tidning kommenterade Liberala Nyhetsbyråns Karin Pihl årets ranking av det lokala företagsklimatet, en undersökning som Svenskt Näringsliv har genomfört i 20 år. ”I stället för att driva egna knasiga idéer borde politiker skapa möjligheter för andra att göra det”, skrev hon.
UNDERSÖKNINGEN FICK KRITIK i den skånska affärssajten 8 till 5 av entreprenörerna Jonas Michanek, Sebastian Merlöv och Måns Adler. Huvudkritiken är att undersökningen är ett index, där bland annat kommunalskattetrycket och andel i arbete ingår. Det är inte faktorer som är avgörande för företagsamheten, men stödjer Svenskt Näringslivs politiska högeragenda, tyckte debattörerna.
Visst, index som ligger till grund för rankingar kan alltid konstrueras så att vissa faktorer blir helt avgörande. Men de faktorerna som debattörerna nämner har en låg vikt i undersökningen. Avgörande för att komma högt i rankingen är enkätsvaren från företagen i kommunen. Att detta är subjektiva bedömningar ska inte avfärdas. Kommunpolitiker har lika stor anledning att ha nöjda företagare, som de har anledning att ha nöjda omsorgstagare, skolelever och cyklister på cykelbanorna.
Hur går det då för kommunerna i Bohusläningens område? Tyvärr är det så att vårt område är mestadels rödfärgat (vilket innebär låg ranking) på den Sverigekarta som pryder omslaget. Lysekil ligger på plats 284 av landets 290 kommuner. Sedan har Orust (267), Munkedal (253) och Färgelanda (250) också dåliga positioner.
I årets undersökning ger företagarna i Lysekil 2,6 (på en sexgradig skala) i sammanfattande betyg företagsklimatet. Det är det sämsta omdömet sedan 2002, vilket är så långt statistiken sträcker sig på www.foretagsklimat.se. För politikerna i Lysekil torde detta vara en varningsklocka som bör tas på allvar.
Svenskt Näringsliv konstaterar att betygen åt landets kommuner blir bättre med åren. Eftersom rankingen är relativ innebär en stadig placering att man håller jämna steg med alla andra kommuner. Mer problematiskt är om man sjunker i ranking, då halkar man efter andra kommuner i utvecklingen. Här kan man konstatera att Tanums kommun inte bara har en relativt bra placering (169) utan också har höjt sig 38 placeringar sedan förra undersökningen. Det har också Sotenäs (236) gjort med 24 placeringar. Omvänt har Munkedal i år rasat med 18 placeringar, vilket är allvarligt.
I Fyrbodalsområdet finns det en kommun som år efter år får bättre betyg än alla andra: Dals-ed. De senaste 15 åren har företagarna i Dals-ed gett betyg runt 4,0. Kommunpolitikerna alltså behöver inte åka långt för att få tips och idéer för förbättringar av företagsklimatet.
DET FÖRETAGARNA SJÄLVA efterlyser mest är ”bättre förståelse hos tjänstemän och politiker”. Det kan ju inte lösas om man inte pratar med varandra. Undersökningen borde därför ses som ett utmärkt underlag för dialog, inte att den ska tolkas som att varje decimal är uttryck för någon slags objektiv sanning. Om man inte har en bra dialog riskerar man att kommunen halkar efter och det har vare sig företagarna eller medborgarna råd med.