Rör inte min avfallskvarn!
För en tid sedan kunde vi läsa om avloppsreningsverkets personals syn på det avloppsvatten vi avloppsabonnenter släpper ut i systemet. Märkbart påverkade av diskussionerna kring energibolagets nya påsprojekt och den möjligen tilltagande förekomsten av avfallskvarnar (som jag i ett tidigare inlägg berättat att jag installerat) ger teknikerna ett tydligt besked om att kvarnar inte hör hemma i avloppssystemet eftersom systemet då kommer att stoppas upp av enorma mängder fett och att avloppssystemen inte är konstruerade för detta.
Tyvärr leder diskussionen i fel riktning. Det är förvisso sant att fett i systemen är problematiskt och svårbemästrat i synnerhet i de delar av avloppssystemen där det finns sträva rör i vilka fettet fastnar och sedan byggs på. Men att påstå att fett inte alls hör hemma i avloppet är nog aningen tillspetsat. Fett förekommer i vår mänskliga föda. Jag kan svårligen tro att gemene man torkar av gräddsås och filmjölk från vardagsdisken med ett torrt papper innan disken ställs i diskmaskinen. De flesta av oss sköljer nog ner såväl såsrester som mjölkprodukter som blivit över innan vi diskar ren vår disk och därmed tillför vi fett till avloppssystemet vilket vi vill eller inte. Däremot bör vi vara försiktiga med det fett som uppstår vid stekning av till exempel bacon. Det fettet bör vi torka ur med papper och sedan kasta i brännbart.
DET ANDRA FELET som uppkommer i diskussionen med teknikerna är att avloppskvarnar skulle vara boven i fråga om fett. Om man mal ner kaffesump, rot- och fruktskal, blast och överblivet bröd tillförs inget fett i systemet utan enbart ett mycket finfördelat slam som har en konsistens som kan jämföras med välling. Alltså en konsistens som är långt mycket mer lättrunnen än det som kommer från vår toastol. Man kan snarare vända på resonemanget och påstå att avloppskvarnarna banar väg för de exkrementer som annars hade haft svårt att ta sig fram i våra gamla rör.
Om vi ska tala om reningsverkens verkliga utmaningar så är det i första hand läkemedelsrester och då särskilt hormoner som vi ska vara oroliga för. Detta innehåll påverkar de ekologiska systemen i sjöar och hav på ett synnerligen oroande sätt. I förhållande till det problemet är lite vällingliknande slam i systemet knappast något att oroa sig för.
En abonnent