92-årig rallylegendar parkerar för gott
En levande legendar inom svensk motorsport ställer upp i Granatloppet på lördag. Det är Erik Berger som då kör sin 600:e och absolut sista tävling. Erik är 92 år, utsedd till världens äldste aktive racerförare av Guinness rekordbok, Stor grabb och århundradets idrottare i Bengtsfors kommun.
– Min licens går ut i januari nästa år och jag kan inte tro att jag får någon ny licens då jag fyller 93 ett halvår senare. Så det här blir nog min sista tävling, säger Erik.
HAN TRODDE ATT han körde den sista redan i fjol, men erbjudandet att låna en Volvo och köra Granatloppet blev så frestande att han ställer upp.
– Det ska bli roligt att köra en mera rallybetonad tävling. Jag har inte kört rally sedan 1965, säger Erik som började tävla 1947 och slutade efter 25 år med 24 vunna Smmedaljer, därav tio guld. Ett av dem delade han med Bo Ljungqvist.
– Bosse var en god vän och min värste konkurrent. Därför var det extra roligt att det var med just honom jag fick dela Sm-guldet 1969. Vi sågade helt enkelt itu medaljen och tog en halva var.
Men karriären var inte slut.
– Det blev ett 25 år långt uppehåll tills jag fick ett återfall 1997 och började tävla i klassen historisk racing. Det blev sex till sju tävlingar per år med en del segrar ända tills min son Anders började köra i samma klass och blev min värste konkurrent, säger Erik.
DE MÅNGA ÅRENS tävlande har gett honom en mycket diger och imponerade prissamling. Han har samlat allt i ett eget litet ”museum” i källaren på affären han drivit i många år i Bengtsfors. Där finns alla medaljer och pokaler, tävlingsprogram och affischer, utrustning, tidningsklipp och bilder från hela hans långa karriär. Material som program och klipp finns noga arkiverat i pärmar i kronologisk ordning.
Och där finns också boken om Erik Berger, skriven av Bengt-åce Gustavsson, utgiven för två år sedan och såld i 1 500 ex. En tung volym om 368 sidor med alla fakta om Erik och resultat från alla de tävlingar han kört under årens lopp.
HANS MOTORINTRESSE VÄCKTES som Mc-ordonnans i lumpen. Första tävlingen körde han 1947 i en DKW av 1938 års modell.
– Den hade träkaross och en tvåtaktsmotor på 20 hästar ...
Familjeföretaget, Erik är ända sedan tonåren en framgångsrik affärsman, krävde mycket arbete så det dröjde till 1956 innan tävlandet kom igång på allvar.
– Då körde jag en Fiat och hade en budget på högst 5 000 kronor per år, men det gick aldrig åt så mycket, berättar Erik. Jag körde allt som gick att köra med en standardbil på den tiden, backe, travbana, is, asfalt och rally.
NÄR HAN KÖRDE Geneverallyt för Volvo 1960 fick han stallorder att hålla igen för att låta Gunnar Andersson vinna.
– Det är enda gången jag fått en sådan order. Jag gjorde som jag skulle, lät Gunnar vinna och blev själv tvåa. Under tre år körde Erik för Saab. – Då fick jag både banbil och rallybil och den bästa servicen i världen. Men jag fick nöja mig med att vara stalltrea efter Erik Carlsson på taket och Carl-magnus Skoogh. Sedan följde tio år hos Ford. – Det blev en lång fin tid hos Ford som ställde upp med resurser i form av pengar och bil. Den epoken avslutades med att jag sade tack och adjö på Ring Knutstorp år 1972.
Efter karriären på bana körde Erik rallycross ett par säsonger men den satsningen blev inte så framgångsrik.