Skyddar man skog måste man också ta ansvar
Länsstyrelsen Västra Götaland 20 mars
Utgångspunkten i debatten som skyddad skog måste vara att staten faktiskt sköter den yta man tagit över från markägarna. Att det inte är så idag, borde mötas med en större ödmjukhet från länsstyrelsen.
Länsstyrelsens replik på min artikel om bristande reservatsskötsel innehåller flera anmärkningsvärda uttalanden. Bland annat ser myndigheten det som självklart att när pengarna inte räcker, så måste man prioritera. Och att man hellre ”prioriterar konkret arbete istället för att sitta vid skrivborden”. Kan vanliga företagare använda samma budskap när myndighetens kontrollanter knackar på?
Vi menar att det här området inte är en prioriteringsfråga.
STATEN HAR ANVÄNT ett kraftfullt tvångsverktyg och tagit över stora ytor mark från tusentals markägare. Man har upprättat detaljerade planer och konkreta åtgärder för att säkra ett antal viktiga värden och då inventering, plan och åtgärder är myndighetens egna, så kan det inte finnas någon vingelmån alls. Planen ska verkställas och blir den för gammal så ska den uppdateras.
När länsstyrelsen tycker att mina slutsatser är orättvisa så vill jag påminna om vad som är ursprunget till dem. Det var Naturvårdsverket och Länsstyrelserna som tog fram programmen för de skyddade områdena där bristerna lyftes fram. Det är de som satt upp målen och det är de som säger att de inte följs.
Det är alltså myndigheternas egna ord – inte LRF:S.
Vi vet alltså att det saknas resurser att sköta reservaten och att inte heller de nya reservaten tilldelas en budget som möter målen. Det är därför mer att betrakta som en önskelista. Dessa brister är inte – som Länsstyrelsen antyder – onödigt kontorsarbete, utan själva förutsättningen för en hållbar och trovärdig naturvårdspolitik. Det är också ett uppdrag från riksdag och regering och i vanliga fall så brukar man på myndigheten vara väldigt noga med detta.
Innan staten antar nya höga mål för hur mycket skog som ska skyddas, så måste det här systemfelet rättas till.
LRF står bakom dagens framgångsrika skogspolitik där miljö och produktion är likvärdiga mål. Att särskilt värdefulla områden blir reservat eller nationalparker har vi heller ingenting emot – under förutsättning att de sköts på rätt sätt. Vi måste dock använda rätt siffror i debatten. Totalt är 25 procent av skogsmarken undantagen från produktivt skogsbruk. Samtidigt utvecklas flera viktiga faktorer för den biologiska mångfalden positivt; vi har mer än dubbelt så mycket skog idag jämfört med för 100 år sedan, vi har mer gammal skog, mer död ved och högre andel lövskog än tidigare.
Det visar att skogsbruket kan ta ansvar. Det borde staten också göra.
Sofia Karlsson ordförande LRF Västra Götaland