Tidig köptopp för husbilsvänner
VÄSTSVERIGE: LÖSNINGARNA FLERA FÖR SKATTEPRESSADE HUSBILSKÖPARE
Traditionellt är påsken en helg på året då husbilarna får lämna vinteridet och komma ut på vägarna. På Torps kundparkering blåser det snålt kring de husbilar som gästar tillfälligt. Men för innehavarna av husbilar är det ändå varmt.
– Fantastiskt, det är väldigt fritt, säger Anita Kristiansen och skrattar hjärtligt på frågan om hur det är att ha en husbil.
Med maken Trond vid ratten är paret från norska Tönsberg på väg mot Jönköping och Vätterns stränder i sin husbil, den andra de äger.
– Vi vill se Sverige, det är ett fint land med god mat, säger Anita Kristiansen.
ATT ALLTING INTE är vad det synes vara är en sanning i husbilsbranschen. Husbilsförsäljaren Krister Dahlqvist beskriver det själv ur vissa perspektiv och regler som ”en djungel”. Bilden av husbilen som ett fordon som snabbare än en husvagn men med större, törstigare motorer än en personbil kommer snabbt på skam.
Husbilen är ofta utrustad med en dieselmotor på 130-150 hästkrafter, vilket är ganska jämförbart med en redaktionsbil hos Bohusläningen.
– En sådan där rackare kör du med under en liter mil, säger säljaren Krister Dahlqvist på Trestads Fritidsfordon och pekar ut mot en husbil som står på gården.
JÄMFÖRT MED FÖREGÅENDE år har Trestads Fritidsfordon ökat försäljningen 100 procent under januari och februari. På Backamo Husvagnscenter har det varit lugnare.
– Vi har levererat de bilar som beställdes på Elmiamässan i höstas, säger Brynjar Gudmundsson på Husvagnscenter.
Än har det inte varit någon större rusning till de bilar som står uppställda, men det förklarar han med att vädret hittills inte inspirerat köpare i någon högre grad. Den ökade koldioxidskatten har påverkat försäljningen.
– Alla som är intresserade av husbil säger att de vill ha bilen före 1 juli, det är de väldigt noga med, säger Thomas Johansson på Backamo Husvagnscenter.
Tommy Eriksson från Rixö som själv rattar en miljöklassad husbil håller med om att reglerna kan vara lite svåra att förstå. Den Frankia han och hustrun Birgitta kör väger över 3,5 ton och är därmed klassad
som en tung lastbil. Men eftersom den släpper ut mindre koldioxid än andra tunga fordon så belönas ägaren med skattefrihet i fem år.
– Hade jag haft en husbil under 3,5 ton så hade jag kanske fått en skatt på 6 000–7 000 kronor, säger Tommy Eriksson som likt många andra husbilsägare uppskattar friheten med att äga ett hus på hjul.
– Man väljer sin egen trädgård, det är lätt att ställa bilen på ny plats, säger Tommy som nu har husbil nummer sex i raden.
MED SIG TILL proviantstoppet på Torps kundparkering har han också sin syster. Dock inte i samma bil, utan i en likadan av årets modell och stående parkerad intill. Susanne Eriksson har inte påverkats nämnvärt av diskussionen om den högre koldioxidskatten som träder i kraft vid halvårsskiftet.
– Jag tror att man velat skrämma upp folk med hur det blir, säger Susanne Eriksson innan hon fortsätter förberedelserna inför turen till Spikens fiskeläge.
Trettiofem mil torde tillhöra de lägsta mätarställningarna på Torps parkering denna dag. Så långt har Tönsbergsbon Trond Terjesens husbil gått sedan den hämtades hos återförsäljaren föregående helg. Friheten med en husbil är central även för honom.
– Det går lätt att flytta på sig och man har allting med sig, säger norrmannen.
I NORGE INGÅR koldioxidskatten i nybilspriset. Fordon som släpper ut under 120 gram per kilometer har reducerad skatt, och fordon med utsläpp över 250 g/km beskattas extra. Det gör att en Volvo är betydligt dyrare i inköp i Norge än i Sverige, enligt Trond Terjesen som drar en direkt parallell till husbilarna. Norrmannen vill gå på hjul ändå, trots dryga inköpskostnader för en husbil.
– Marknaden för husbilar i Norge har exploderat. Alla tillverkare har svårt att leverera och ibland slåss vi mellan städerna för att få nya bilar, säger Trond Terjesen.
Att höga skatter inte biter på husbilsägare är en slutsats som Trond Terjesen instämmer i.
I en Fiat med 130 hästar under huven passerar också Börje Erlandsson från Orust Torpparkeringen denna dag. Han säger sig inte ha någon större koll på hur mycket hans husbil släpper ut. Fiaten som har en kaross från Rapido är hans andra i ordningen. Koldioxidskatten är inget större bekymmer inför ett eventuellt tredje förvärv.
– Det betyder så mycket att komma ut, säger Börje Erlandsson som uppskattar husbilen för att den gör det lätt att träffa och umgås med andra.
För Malin Pettersson med familj från Tjörn är argumentet det samma. När familjen inte är ute och åker står den avställd på en familjegård där de kan umgås med andra släktingar. Att ha husbil är något av en livsstil för Malin men med ett barn som har funktionsnedsättning ger det ordet en djupare innebörd.
– HON BEHÖVER ordning och reda kring rutiner med hygien och mat, och veta hela tiden vad som är hemma, berättar Malin Pettersson.
Snart får familjen hem sin fjärde husbil, som de privatimporterar från Tyskland då generalagenten inte ville ta in just den modellen. Koldioxidskatten har familjen inte haft i vågskålen då man funderat över köp.
– Nej, det är bara att gilla läget, betala och se glad ut, säger Malin Pettersson.
ÄVEN OM KRISTER Dahlqvist hyser viss förvåning över att skattehöjningen slår mot nya renare bilar och inte de som är gamla och smutsiga, tonar Krister Dahlqvist och Trestads Fritidsfordons vd Michael Gjelseth ändå ner de negativa effekterna av koldioxidskatten.
– Som värst blir det 7 500 kronor i skatt, säger Krister Dahlqvist.
Den relativt måttliga höjningen förklarar han med att husbilar bara är påställda i registreringen för den tid de används.
Metoderna är flera för att komma undan den höga skatten. Avställning kommer att utnyttjas flitigare med mycket mer administration som följd, tror Thomas Johansson på Backamo Husvagnscenter.