Irländsk tidsmaskin och norrländsk kaknostalgi
Den tjocka, härliga chokladsåsen limmar ihop digestivekexen och nötterna. Några timmar i kylen, sen får man smaka.
”Arméns stadiga kex varvades med chokladsmeten i en avlång form där den fick stelna”
Det är inte mycket som behövs för att folk i min höga ålder ska gå i barndom igen. Det räckte med en blick på en pubmeny i Dublin så satte tidsmaskinen gasen i botten och i ett huj var jag tillbaka i den lilla norrländska regementsstad där jag föddes och hann tillbringa tio år av mitt liv innan vi drog söderut.
PÅ DEN TIDEN var det lite ordning och reda med försvaret. Lilla Sollefteå ståtade med två regementen, I 21 och T3, och i B-kasern på den första bodde vi.
Detta var i slutet av 1950-talet, man lyssnade på Pekka Langer & co på radio och hade någon berättat för alla vuxna att de bara om några år skulle sitta och glo in i en skärm med ljud och rörliga bilder hade väl folk svimmat.
Alltnog. Underhållningen sändes ut via radiovågor och mamma, pappa, jag och även ibland mammas morbror Kalle, som också råkade bo i stan, umgicks ibland i soffan och fåtöljerna efter lördagsmiddan för att lyssna på musik eller följa Lennart Hyland i populära ”Karusellen”.
Eftersom mamma Ulla var husmor i köket på I 21 hade hon liksom övriga anställda en viss personlig tilldelning av armens choklad och kex. Det var annars en del av den proviant som beväringarna hade med sig för att lättare stå ut med de myggor och knott som fanns i skogarna omkring och som väl var den mest verkliga gestaltning av ”fi” som man kunde stå till tjänst med där och då.
CHOKLADEN VAR BITTER, stenhård och becksvart och kunde bara ätas om man först hackade den i småbitar. Kexen var stora som dagens 20-kronorssedlar och ungefär en halv centimeter tjocka. Av dessa gjorde mamma ”Radiokaka”, en kalorispäckad skapelse av kex, choklad och kokosfett. Arméns stadiga kex varvades med chokladsmeten i en avlång form där den fick stelna, och sen skars den i skivor. Jag älskade den!
En brakmiddag mellan mig och pubens version satte stopp för en annars given efterrätt. Men jag hann se att den innehöll nötter (kul med något nytt) så jag googlade och hittade receptet på den jag har här. Jolly good, som man säger i brittiska kungadömet.
MED TANKE PÅ all den friterade mat jag såg folk äta (fish and chips är gott och räknas inte, hehe) tror jag kanske inte att kycklingsalladen med mango och avokado skulle gå hempå puben i Dublin. Men i mitt kök är den i alla fall både god och tillräckligt nyttig för att man kan unna sig två skivor Biscuit cake till kaffet