Cilla Jackert jagar ”författarflowet”
JUBILAREN: ”NUMERA VET JAG EXAKT VAD SOM FUNGERAR”
Det var mer eller mindre av en slump som Cilla Jackert blev manusförfattare. Visserligen skrev hennes mamma noveller för ”Starlet” och ”Mitt livs novell” och därefter ungdomsböcker. Men själv hade Cilla Jackert inte en tanke på att bli författare, i alla fall inte i tjugoårsåldern. I stället började hon plugga historia på universitetet. Sommaren 1994 började hon jobba extra på TV4 som receptionist, och blev kvar.
EFTER EN TID tog hon över ansvaret för kanalens interntidning. Så småningom fick hon frågan om att skriva manus till Tv4-serien ”Tre kronor”. På den vägen är det. Numera är hon sedan många år frilans, bland annat för SVT, och hör till landets mer erfarna manusförfattare med många produktioner bakom sig. Bland dem: ”Molanders”, 2013, ”Svaleskär”, 2011, ”Lite som du”, 2005, och så ungdomsserien ”S.P.U.N.G” från 2002 som var den första hon skrev helt utifrån egen idé. Vad har Spung betytt för dig?
– Otroligt mycket. Att få göra något så personligt och speciellt och fritt i sin första egna tv-serie, gav mig mycket självförtroende som kreatör.
– Det var också ett ganska modigt * Fyller: 50 år den 18 maj. * Bor: I Vasastan i Stockholm. * Familj: Maken Anders, också manusförfattare, och barnen Ingrid, 13, Emanuel, 11, Eva 8 år. * Gör: Manusförfattare och bokförfattare. * Om att fylla 50: ”Vissa dagar är det hemskt att tänka på att så många år har gått. Andra dagar är det enormt befriande. Som 50-åring slipper man en massa krav – tänka på att göra karriär, hur man ska se ut eller vara. Man kan släppa grejer som tar mycket energi. * Så firar jag födelsedagen: ”Nu blir det något med familjen. Min man fyller år i höst och då slår vi ihop vårt firande och har ett hundraårskalas.”
projekt, men som föll väl ut. Vi fick skit först, men det blev bra till slut. Det har gett mig en professionell trygghet, jag kan lita på mig själv i olika situationer.
Samtidigt påpekar hon att även om hon älskar att prata om ”Spung” och ofta får frågor om den har hon gjort annat också. Bland annat böckerna ”Dagens katastrofer”, för vilken hon erhöll debutantpriset Slangbellan 2013, och ”Vi ses i Obsan” som kom 2014. Dessutom skrev hon filmmanuskriptet till ”Känn ingen sorg” som bygger på artisten Håkan Hellströms liv och låttexter för vilken hon nominerades till en Guldbagge.
SEDAN ETT ÅR tillbaka har hon sin arbetsplats i en röd liten timrad stuga på Södermalm i Stockholm som hon delar med några kollegor. Själv håller hon till i det lilla köket. På väggarna hänger affischer och utmärkelser om vartannat. Framför det lilla spröjsade fönstret har hon sitt skrivbord. Det är här hennes berättelser kommer på pränt. De som utgör grunden för en tvserie eller en film, eller en bok.
Just nu har Cilla Jackert fyra projekt på gång. En ungdomsbok, ”F som i sämst”, som kommer ut i höst, en tv-serie som utspelar sig i Malmö och där huvudkaraktären är en genomsnäll kvinna som bara vill göra gott i den värld hon befinner sig i, något som inte alltid är så lätt. Dessutom skriver hon manus till en barnlångfilm och en dramakomediserie.
– Alla bygger på mina egna idéer. Det är ju det man strävar efter – att förverkliga sina egna idéer. Eller i alla fall grundläggande värderingar och frågeställningar.
Drivkraften ligger i att kommunicera ut ett budskap, men också berättandet i sig, när det bara rulllar på.
– Att kliva in i författarflowet är en stark kick. Som ett knark.
I nästan halva sitt liv har Cilla Jackert jobbat som manusförfattare för tv-serier och film. Drivkraften är hennes fantasi och suget efter att hamna i ”författarflowet” som hon kallar det.
DET ÖKADE SUGET efter tv-serier och med det ett växande antal streamingtjänster som HBO och Netflix har gjort att manusförfattarna både stigit i värde och har fått mer att göra. Cilla Jackert säger att det framför allt märks bland erfarna manusförfattare som blivit mer efterfrågade. Produktionsbolagen vill ha någon som de vet kan ro i land en stor produktion som håller hela vägen ut, och många gånger är det bråttom. Hon har fått förfrågningar, men än så länge tackat nej.
– Min utveckling har snarare gått mot att det jag gör går långsammare. Just nu jobbar jag mot SVT och de har en process som kan upplevas som trög men som samtidigt är kvalitetssäkrad som hänger ihop med att det är public service. Du har varit manusförfattare i tjugofem år, hur har du förändrats under den tiden?
– Erfarenheten har gjort att jag snabbare vet vad som kan fungera. Manusförfattarens jobb går mycket ut på är att veta när de åsikter jag får på det jag har skrivit gör manuset bättre eller sämre. Man kan ju inte säga nej till allt – då får man skriva något för sin egen låda. Numera vet jag exakt. Det kräver mycket rutin, men det ger också en trygghet i att veta vad man håller på med.