Högt och lågt på bohuslänska
MUSIKTEATER
MÄRKVÄRDIGHETER OCH TRAMS Av Katarina A Karlsson Katarina A Karlsson, sång och teater Ingvar Grimberg, sång och teater Sara Sjödahl, piano och dragspel Skredsviks skola 25 juli 2018
Humor på bohuslänska, opera och 1600-talssånger. Specialskriven för Skredsviks skola framförde sångerskan, forskaren och kompositören Katarina A Karlsson Märkvärdigheter och Trams i onsdags.
– Jag kan inte vara rolig på rikssvenska, säger Katarina A Karlsson.
Skämten haglade under Katarina A Karlssons urpremiär av Märkvärdigheter och Trams. Speciellt framtagen för Skredsviks skola där Katarina A Karlsson själv gick en gång i tiden.
TILLSAMMANS MED INGVAR Grimberg från Hogstorp, som sjöng allt från opera till visa och nonsenstexter, ackompanjerade av den klassiskt skolade pianisten Sara Sjödahl, framförde de utdrag ur saker de gjort tillsammans genom åren.
– En del nyskrivet och omskrivet. De flesta sångerna har jag skrivit text och musik till, säger Katarina A Karlsson.
Som från lustspelet Kärlekstörst och vägföreningar, som spelades på Aftonstjärnan i Göteborg och Bokenäs hembygdsgård för några år sedan. En sanslöst rolig musikteater om korruption och konflikter som kan ske inom en vägförening och inom samhället i stort. Som Katarina A Karlsson skrev efter sin doktorsavhandling Think’st thou to seduce me then?, om sånger av den engelska 1600-talskompositören Thomas Campion från 2011.
KATARINA A KARLSSON framförde två av Thomas Campions sånger under föreställningen, sånger med ett kvinnligt berättarjag som framfördes av män för män på hans tid.
Även här på Skredsviks skola skedde en förvandling. Med några få attiraljer som slitna gummistövlar, arbetsväst och keps och en något tillbakalutad hållning, förvandlades Katarina A Karlsson till Lars-inge från Kärlekstörst och vägföreningar.
INGVAR GRIMBERG SVIDADE om till högklackat, stickad guldtopp och örhängen. Och skämtade om att när män tar på sig kvinnoattribut på scenen tycker folk att det är hejdlöst roligt, men inte om de gör det privat.
Och så skämtade Katarina A Karlsson om det här att göra sig märkvärdig och hur det kan tas emot ute på landet. Eller om hur märkvärdigt det var att Sara Sjödahl skulle spela ett stycke ur Spöksonaten.
– Det är inte varje dag vi har en pianist i Skredsvik som spelar Bethoven, sa hon.
HÖGT OCH LÅGT och till synes väldigt privat och lokalt, med ganska mycket skämt om kvinnor och män och med lite metoo gömt inemellan, spelades Märkvärdigheter och Trams vid ett enda tillfälle, på inbjudan av föreningen Bokenäs framtid.
– Vi kanske gör den igen. Det är roligt att få lov att sjunga och vara lite privat och det är så tillåtande att jobba med Katarina och Sara, säger Ingvar Grimberg.